Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Anna Dahlberg

Låt inte sjuktalen skena igen, S och MP

Kan vi lita på att Socialdemokraterna ljuger om sjukskrivningarna? Låt oss hoppas det.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Alltmer av politiken förs numera under radarn. Man säger en sak utåt, men gör en annan sak i det tysta.

Alliansregeringen utövade denna politiska konst på flera områden. Moderaterna lovade exempelvis dyrt och heligt att inte röra LAS, men i praktiken luckrade man upp arbetsrätten genom att släppa fram korttidsanställningar som kan staplas på varandra i det oändliga.

Problemet fick alltså en slags lösning, men utan att man tog en öppen strid om saken. 

Värnskatten var en annan sådan fråga liksom alliansfriheten. Ingetdera skulle röras, hette det utåt, men samtidigt höjde man skiktgränsen för statlig skatt och hoppade i säng med Nato.

När den nya S-MP-regeringen nu tar form gäller det därför att vara på sin vakt. Vad är det som sker på ytan och vad sker under den? Många av uppgörelserna hittills har en påfallande ambivalent karaktär. Förbifarten ska byggas, men inte nu. Det blir inget byggförbud för nya reaktorer, men kärnkraften ska göras olönsam.

Målkonflikter laddas ur genom att man skjuter på frågor, skapar medveten oklarhet, begraver dem i utredningar eller låtsas som att de inte finns.

Två frågor som blir extra intressanta att hålla ögonen på är migrationen och sjukskrivningarna. Utåt signalerar den nya regeringen att vi kan vänta oss betydligt mer generösa villkor än i dag.

Samtidigt vet förstås Magdalena Andersson (S) att båda dessa utgiftsposter redan idag ökar snabbt, och varje finansminister oroar sig över kostnader som sticker iväg.

Man kan notera att Socialdemokraterna har lagt vantarna på såväl migrationsfrågorna som socialförsäkringarna. Migrationen har inte ens fått en egen ministerpost, vilket - i alla fall i teorin - skulle kunna göra det ännu enklare att agera under radarn.

När det gäller sjukskrivningarna är beskeden utåt lika bekymmerslösa. Stora återställare utlovas i regeringsförklaringen: Taket ska höjas och den bortre tidsgränsen - den så kallade "stupstocken" - slopas. Övriga tidsgränser ska "ses över".

Det ska ses mot bakgrund av sjuktal som redan i dag ökar snabbt. Antalet sjukskrivna har ökat med 70000 på fyra år, och kostnaderna för sjukpenning och rehabilitering väntas stiga med nio miljarder kronor till år 2018, från 28 miljarder till 37 miljarder.

En tröst i sammanhanget är att de totala utgifterna för ohälsan trots allt är under kontroll. Antalet förtidspensionärer har minskat från 550 000 personer år 2007 till 363 000 i december 2013. Den minskningen väntas fortsätta i takt med att många av dagens förtidspensionärer uppnår 65 års ålder.

S-MP-regeringen kan alltså vila ett tag på gamla lagrar från alliansens tid. Men menar man allvar med att göra sjukförsäkringen mycket mer generös än i dag riskerar man snabbt att tappa kontrollen.

Sverige har varit där förut. Toppåret 2003 hade sjuktalen nått så ohållbara nivåer att Göran Persson gick ut och krävde en halvering. Effekten blev dramatisk. Sjukskrivningarna föll brant samtidigt som Försäkringskassan förtidspensionerade människor på löpande band.

S-regeringen tillsatte också en utredning under ledning av trotjänaren Anna Hedborg med uppdraget att vända upp och ner på allt. Det gjorde hon också. Hedborg kom fram till att sjukförsäkringen var alltför mjuk och att det behövde införas en bortre tidsgräns, som i de flesta andra länder.

Det var dessa slutsatser som sedermera lade grunden till alliansens utskällda sjukförsäkringsreform.

Även om sjuktalen nu ökar igen menar Försäkringskassan att tidsgränserna har en dämpande effekt. Eller som det heter i en färsk analys: "rehabiliteringskedjan har en direkt effekt på sjukfallslängderna".

Det är alltså dessa tidsgränser som S-MP-regeringen nu vill "se över" respektive slopa.

En tolkning är att det faktiskt inte finns någon krisinsikt. Sjukförsäkringen får kosta vad den kosta vill - även om den tränger undan andra angelägna satsningar på exempelvis vård, skola och omsorg.

En annan tolkning är att Socialdemokraterna visst kan sin historia. De vet mycket väl hur sjuktalen i Sverige har pendlat upp och ner, utan någon koppling till det verkliga hälsoläget i nationen. Snarare har konjunkturläget styrt sjuktalens nivå.

Kanske är Andersson rentav lika orolig över sjuktalens utveckling som Persson en gång var.

Det gäller därför att ha koll på vad som händer under radarn. Vilka signaler kommer socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) att sända till Försäkringskassan? Ser vi plötsligt en inskränkning i kretsen av läkare som får skriva sjukintyg?

Det ska inte uteslutas att Socialdemokraterna kopierar alliansens taktik - att ge efter i symboliskt laddade frågor för att sedan nypa till i en annan ände.

Därför är den klassiska frågan mer aktuell än någonsin: Kan vi lita på att Socialdemokraterna ljuger?