Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

Låt inte prestige stå i vägen för att rädda liv, Tegnell

Statsepidemiolog Anders Tegnell har tonat ner betydelsen av den symtomfria smittspridningen.
Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES/WENNERLUND STELLA PICTURES
Om människor ska göra rätt måste de känna till hur smittspridningen går till.
Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / IBL

Hur kan man förklara de extremt höga dödstalen i Sverige jämfört med våra grannländer? En trolig förklaring är att Folkhälsomyndigheten hela tiden har spelat ner betydelsen av den symtomfria smittspridningen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I veckan passerades 10 000-strecket i antalet döda med covid-19. Det dör nu fler människor under en vecka i Sverige än det har gjort under hela pandemin i våra grannländer Norge och Finland. 

Tids nog kommer ansvar att utkrävas för den svenska coronahanteringen. Där är vi inte än. Under veckans partiledardebatt var tonläget högt, men det var samtidigt uppenbart att oppositionen famlade i sin kritik mot regeringen. 

För sanningen är väl den att till slut – efter oförsvarliga förseningar – har regeringen fått på plats ungefär de restriktioner som situationen kräver. I alla fall hörs inga konkreta och detaljerade krav på en total lockdown från något håll. 

Situationen kan förstås behöva omvärderas om den engelska mutationsvarianten skulle få rejält fäste i Sverige, men i nuläget framstår det som rimligt att grundskolorna är öppna med undantag för högstadierna på vissa håll och att butiker och restauranger kan hålla öppet så länge de följer restriktionerna. 

Problemet ligger huvudsakligen på ett annat plan: Vi är inte tillräckligt duktiga i smittbekämpningen. Ett skäl till det är att Sverige genomgående har tonat ner vikten av den symtomfria smittan. 

Nyligen publicerades en studie av den amerikanska smittskyddsmyndigheten (CDC) som tyder på att hela 59 procent av all smittspridning av covid-19 sker från personer utan symtom. Merparten av dessa – 35 procent – utvecklar senare symtom, och är alltså pre-symtomatiska. Resten – 24 procent – utvecklar aldrig några symtom alls, det vill säga är asymtomatiska.

Slutsatsen enligt CDC är denna: För att bromsa covid-19-smittan måste man få kontroll över den ”tysta pandemin” av smittspridning från personer utan symtom. Att bara testa och isolera personer med symtom räcker inte. Stort fokus måste i stället läggas på att använda munskydd, idka social distansering och att strategiskt testa personer som inte är sjuka.

Även om CDC:s nya uppgifter är sensationella har det ända sedan pandemins start funnits tydliga tecken på att symtomfri smitta är en viktig orsak till den snabba smittspridningen. Redan i våras hittade man exempelvis symtomfria patienter på äldreboenden i Stockholm som testade positivt för covid-19.

Norges smittskyddsdirektör Frode Forland varnade tidigt för att symtomfria kan stå för mellan 20 och 45 procent av smittspridningen. När han nyligen fick frågan vad som är det viktigaste som Norge har lärt om sjukdomen under året svarade han så här

”Att coronaviruset smittar mycket lättare än många andra kända luftvägsvirus och att det kan smitta utan symtom. Det har varit viktigt för att förstå spridningen.” Med den insikten har Norge framgångsrikt slagit ner runt 300 lokala utbrott sedan i somras.

Trots att varningssignalerna har varit så tydliga har Folkhälsomyndigheten konsekvent tonat ner betydelsen av den symtomfria smittspridningen.

Även svenska experter har varnat för den symtomfria smittan. Virologen Lena Einhorn tog debatten med statsepidemiolog Anders Tegnell i Rapport redan den 14 april förra året. Hon blev dock tillrättavisad av Tegnell som slog fast att ”det är farligt att tro att skyddsutrustning hindrar något”. 

Trots att varningssignalerna har varit så tydliga har Folkhälsomyndigheten konsekvent tonat ner betydelsen av den symtomfria smittspridningen. I stället har det hetat att man ska stanna hemma om man känner sig det minsta sjuk. 

På hemsidan står det än i dag att bedömningen är att ”smittspridningen från personer utan symtom står för en liten del”. 

Samtidigt har den uppmärksamme kunnat notera en förflyttning från Folkhälsomyndighetens sida på sistone. Dagen före julafton kom nya riktlinjer till vård- och omsorgspersonal om att bära skydd under hela arbetspasset. I texten står det att personal kan föra smittan vidare ”utan att vara medvetna om det”. Resonemanget illustreras med en graf där det tydligt framgår att smittade personer även är smittsamma under inkubationstiden.

Också under torsdagens presskonferens nämnde Karin Tegmark Wisell risken för symtomfri smitta och hänvisade till ”en del nya publikationer”. När hon efteråt fick en rak fråga om det var så att Folkhälsomyndigheten har ändrat inställning svarade hon dock nekande: ”Vi har inte ändrat ståndpunkt i grunden”.

Det är förstås välkommet om Folkhälsomyndigheten i elfte timmen har börjat omvärdera synen på den symtomfria smittan. Men varför försöker man i så fall smyga igenom den förändringen? De ansvariga borde ju tvärtom basunera ut detta budskap vitt och brett.

Den svenska modellen bygger ju i hög grad på eget ansvar. Människor ska självmant göra sitt yttersta för att inte föra smittan vidare. Men det förutsätter ju att alla medborgare har goda insikter i hur smittspridningen går till. 

Internationella auktoriteter som WHO, ECDC och CDC framhåller att covidsjuka är som mest smittsamma under två dygn före symtomdebut och tidigt i infektionen. Sedan minskar smittsamheten snabbt. 

Den informationen måste nå ut brett till allmänheten. Bara så kan man få till stånd beteendeförändringar som kan bromsa smittspridningen. 

Sverige måste börja förekomma smittan i stället för att hjälplöst springa efter den.

De insikterna måste också vara vägledande för de åtgärder som sätts in. Tvåmetersregeln är utmärkt, men den måste kompletteras med ett mycket mer utbrett användande av munskydd och ansiktsvisir. Det räcker inte med FHM:s motvilliga rekommendationer om munskydd under vissa bestämda tider i kollektivtrafiken. 

Även teststrategin behöver omprövas. I dag pumpas det in miljarder till PRC- och antikroppstester. Men när de flesta får svar på sina PCR-tester är de knappt smittsamma längre och smittspårningen hinner inte med. Det betyder att vi ständigt ligger steget efter viruset. 

PCR-testningen ska självfallet fortsätta som tidigare, men fokus måste nu riktas mot att bygga ut snabbtesterna. Dessa bör användas systematiskt inom äldreomsorg och sjukvården för att upptäcka symtomfri smitta. Tillsammans med en rigorös skyddsutrustning skulle frekvent testning kunna bygga en skyddsmur runt de sköraste äldre som nu dör i en förfärande hastighet i väntan på vaccinsprutan.

I dag pågår ett pilotprojekt i Stockholm; Region Skåne är på banan och Västra Götalandsregionen ligger i startgroparna. Det räcker inte. Snabbtester bör bli norm överallt i landet så snart som möjligt. De borde dessutom användas systematiskt inom smittspårningen. Varför inte ta hjälp av företagshälsovården? Så fort ett fall upptäcks på en arbetsplats bör alla som har varit i kontakt med personen i fråga snabbtestas omedelbart. 

Sverige måste börja förekomma smittan i stället för att hjälplöst springa efter den. Sådant som munskydd, snabbtester, en smittspårnings-app och krav på negativt test vid inresa till Sverige är dessutom kostnadseffektiva åtgärder. 

Vad hindrar socialminister Lena Hallengren (S) och Anders Tegnell från att gå ut på en gemensam presskonferens och lansera en kampanj mot den symtomfria smittan? Det är väl inte rädslan för att tappa ansiktet för en myndighet som har investerat så hårt i felaktiga antaganden om coronapandemin?

Nej, så får det bara inte vara.