Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

Låt coronaviruset bli en väckarklocka

Visserligen har just smittskydd och smittspårning sedan länge varit något av en svensk paradgren, men bortom den första försvarslinjen ser det betydligt skralare ut.Foto: TASS / MIKHAIL TERESHCHENKO/TASS/SIPA U SIPA USA
Kaoset vid den grek-turkiska gränsen påminner om hur sårbart Sverige är i händelse av en okontrollerad migrantström.Foto: BURHAN OZBILICI / AP

Coronautbrottet visar hur sårbart vårt samhälle är för allvarliga kriser. Det är inte hållbart.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Vem ska man egentligen tro på? Enligt statsepidemiologen Anders Tegnell har antalet svenskar som drabbas av coronaviruset nått en topp och kommer snart att klinga av. Det beror på att nästan alla svenska fall är kopplade till de senaste veckornas sportlovsresor till Italien. När denna puckel av importfall är avklarad borde talen vända nedåt igen, är slutsatsen.

Joacim Rocklöv, professor vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, gör den rakt motsatta bedömningen. Detta är bara början. Vi kommer att få se en allmän smittspridning i landet som kommer att drabba de flesta i befolkningen. Det visar både tidigare erfarenheter och datasimuleringar.

Som utomstående är det svårt att ha någon uppfattning om vem som ligger närmast sanningen. Coronavirusets spridning är ett rörligt mål på så många plan. 

Sjukvården är ”exceptionellt importberoende”

Men vad vi säkert vet är att den svenska beredskapen inte är så god som den borde vara. Visserligen har just smittskydd och smittspårning sedan länge varit något av en svensk paradgren, men bortom den första försvarslinjen ser det betydligt skralare ut.

Antalet intensivvårdsplatser är lägst i hela EU. Särskilt illa är det i huvudstaden där 2,4 miljoner invånare ska dela på cirka 100 intensivvårdsplatser. Redan före coronautbrottet var sjukvården hårt pressad med återkommande överbeläggningar.

Samtidigt saknas det skyddsutrustning, exempelvis ansiktsmasker, för att möta ett större utbrott i Sverige. Det kan också uppstå brist på läkemedel och förbrukningsartiklar om exporten från Kina begränsas under en längre tid. Redan i en rapport från 2017 slås det fast att sjukvården är ”exceptionellt importberoende” och att de små svenska läkemedelslagren kan ta slut. Även 1177 Vårdguiden har svårt att klara den akuta belastningen.

En läkare som jag har varit i kontakt med - som vill vara anonym - menar att det inte finns så mycket kvar att prioritera bort på akutsjukhusen. ”Risken är att man hamnar i en situation där det inte handlar om att vänta med att göra en höftoperation, utan vem av två patienter som ska få respiratorvård när bägge behöver det.”

Läkaren pekar även på en annan begränsande faktor - nämligen personalens lojalitet i ett läge då de själva skulle utsättas för stora smittrisker. Det går inte bara att ”räkna på gubbar” som man kan ta i anspråk, menar han: ”Om det uppstår en situation där hygienrutiner inte fungerar för att skyddsutrustning saknas eller för att man behöver arbeta i provisoriska lokaler - kommer sjukvårdspersonalen att gå till jobbet?”

Sverige borde lära av den finska beredskapen

En jämförelse med Finland är talande, även om det framkommer kritik även där. Nyligen försäkrade ansvariga ministrar att det finns ett stort lager av skyddsutrustning för hälsovårdspersonal i landet. Dessutom finns det gott om kapacitet inom intensivvården om det skulle visa sig att många insjuknar. ”Att garantera medborgarnas hälsa och säkerhet är en central uppgift för regeringen och myndigheterna”, underströk statsminister Sanna Marin i ett tal inför den finska riksdagen.

Det är den sortens ledarskap som skapar trygghet och tillit i ett samhälle. Medborgarna känner förtroende för att regering och myndigheter har läget under kontroll och att det finns en robust beredskap i händelse av kris eller krig.

Mycket av kritiken i Sverige har riktats mot Folkhälsomyndighetens senfärdiga agerande och tendens att spela ner riskerna med coronautbrottet. Även denna ledarsida har stämt in i den kritiken. Först i fredags avrådde exempelvis UD från icke nödvändiga resor till norra Italien.

Samtidigt är det uppenbart att Sverige är duktigt på smittskydd. Den verkliga underlåtenhetssynden ligger i vår bristande beredskap för allvarliga kriser och antagonistiska angrepp generellt. Det finns för små marginaler i det svenska samhället och för stora sårbarheter. 

EU-solidariteten lyser med sin frånvaro i ett skarpt läge

Det gäller inte bara sjukvården, utan mönstret går igen på en rad områden. Sverige ligger i bottenligan i EU när det gäller antalet poliser per invånare liksom resurser till rättsväsendet i stort (1,3 procent av BNP jämfört med EU-snittet på 1,7 procent).

Det militära försvaret är ett ständigt sorgebarn och det civila försvaret prioriteras inte tillräckligt trots enorma behov. Alltifrån cybersäkerheten till livsmedels- och läkemedelsförsörjningen skulle behöva rustas upp.

Det är inte bara resurser som saknas, utan även riskmedvetande. Ofta förlitar sig Sverige på att någon annan ska hjälpa till om läget blir tufft. Finland och USA ska ställa upp om freden hotas. EU ska rädda Sverige om söktrycket från asylsökande blir ohanterligt. Och via EU:s civilskyddsmekanism kan vi begära hjälp i läge av kris.

Men i skarpt läge lyser förstås EU-solidariteten med sin frånvaro. Varje regering måste först och främst svara inför sina egna medborgare. Det fick Sverige erfara hösten 2015 när land efter land vinkade igenom migranter på väg till norra Europa. Samma mekanism är synlig nu i den alltmer desperata jakten på skyddsutrustning. När det hårt drabbade Italien vädjar om munskydd är det svenska svaret kort och gott - nej. 

Vi behöver bygga ett starkare immunförsvar 

Om det kommer något gott ur coronautbrottet för svensk del är det kanske detta - att det fungerar som en väckarklocka. Ännu en gång påminns vi om att det inte går att ta samhällets funktionalitet för given. Likt människan behöver samhällskroppen ha ett immunförsvar som står pall för påfrestningar. Det handlar om att bygga motståndskraft. 

Sverige har tagit alldeles för lätt på den uppgiften under ett antal decennier. Eller rättare sagt: ansvariga politiker har tagit för lätt på den uppgiften. 

Många tycker sig se tecken på en nykonservativ våg i väljarkåren. Överallt surras det om att liberalismen är på väg ut medan konservatismen är hetare än någonsin.

Men tänk om det bara handlar om att väljarna vill ha det lite mer som i Finland, Norge och Danmark? Till exempel en statsminister som utan att blinka kan försäkra medborgarna om att det finns gott om intensivvårdsplatser och skyddsutrustning i landet i händelse av kris.