Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

Lär av supersnuten från Göteborg

Ulf Merlander är lokalpolisområdeschef i nordöstra Göteborg där sex utpekade problemområden ligger. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
För tre år sedan var det upplopp i Hammarkullen. Men polisen vägrade backa och de senaste åren har det varit mycket lugnare.Foto: HENRIK JANSSON

Gängvåldet är inte bara ett politiskt misslyckande. Även polisen måste prestera bättre. En polischef från Göteborg kan visa vägen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

För tre år sedan åkte jag till nordöstra Göteborg, där sex av landets utpekade problemområden ligger som i ett kluster. Tillsammans med lokalpolisområdeschefen Ulf Merlander besökte jag bland annat Hammarkullen där ett upplopp just hade ägt rum. Hans mannar hade attackerats med en skur av flaskor, knallskott och raketer medan invånarna stod på balkongerna och hejade på polisen: ”Bura in dem!”

På den tiden var det vanligt med skottlossningar, stenkastning, skadegörelse och hot mot polisen. I dag är bilden en helt annan. Det har inte varit något upplopp på flera år. Polischefen räknar till en dödsskjutning och ett sprängdåd hittills i år i dessa problemtyngda stadsdelar.

De anmälda brotten har minskat och tryggheten bland de boende har ökat markant. En stadsdel - Gårdsten - har rentav plockats bort från listan över särskilt utsatta områden och klassas i stället som ett ”riskområde”. Numera är det Malmö och Stockholm som dominerar nyhetsflödet vad gäller skjutningar och sprängningar. 

Så vad är det som har hänt i nordöstra Göteborg? Ulf Merlander vill inte ensam ta åt sig äran, utan pekar på de kommunala bostadsbolagen som har satsat offensivt på att minska brottsligheten och på socialtjänsten som har blivit bättre på att hjälpa avhoppare. Skolorna fortsätter dock att massproducera elevmisslyckanden precis som tidigare.

En annan omständighet som kan ha betydelse är att det inte pågår någon ”röd” konflikt i nordöstra Göteborg för tillfället, medan Malmö och Stockholm är inne i våldsspiraler som är svåra att stoppa.

Merlander: Vi ska återta torgen och äga dem

Men det är uppenbart att en stor del av framgången beror på det lokala polisarbetet. Ulf Merlander har alltsedan han tog över som områdeschef 2015 arbetat enligt den så kallade fasteorin, där steg ett är synligt polisarbete för att pressa tillbaka öppen droghandel och ordningsstörningar.

- Vi har koncentrerat oss på platser, så kallade hot spots. Vi ska återta torgen där det pågår öppen narkotikaförsäljning och äga dem. Antingen är vi där eller trygghetsvärdar kopplade till bostadsbolagen. Någon vuxen ska alltid vara på plats, berättar Ulf Merlander och fortsätter:

- När de boende ser att vi har återtagit gatan och att vi vägrar backa ökar tilliten till oss. Folk börjar prata med oss och tipsa. De pekar ut en källare eller ett skogsparti, exempelvis. Då riktar vi hundsök dit och vi hittar vapen och knark hela tiden. 

På så vis har polisens arbete blivit mycket mer träffsäkert och effektivt. De kriminella måste ha sina vapen och knarkgömmor långt borta från sig, helst nedgrävda någonstans, vilket gör det svårt att skjuta på impuls efter en upplevd kränkning.

Problemet är att de flesta poliser vill arbeta i fas tre

Men det finns ju inte tillräckligt med poliser, invänder säkert många. Det är verkligheten även i nordöstra Göteborg. Ulf Merlanders lösning på det problemet är att koncentrera insatserna till de platser de behövs mest i tvåveckorsintervall. Sedan uppdateras lägesbilden på nytt och resurserna styrs därefter.

I fas två kan andra aktörer i stadsdelarna flytta fram sina positioner. Bostadsbolagen kan fixa lås och larm, sektionera källare så att kriminella inte kan springa fritt, och snabbt laga sönderslagna fönster. Enligt Merlander är det bostadsbolagen som behöver stå för detta ”Broken Windows”-uppdrag i polisbristens Sverige. 

I fas tre slutligen handlar det om att hitta den dolda brottsligheten som ligger till grund för den synliga. Problemet är att de flesta poliser vill arbeta i fas tre snarare än i fas ett, trots att behoven är de omvända. Merlander vittnar om att det är låg status inom polisen att jobba längst ut:

- Det är tufft att varje dag patrullera torgen. Du möter människor som du vet har mördat. Du kan bli spottad på, kallad gris och få höra att de ska knulla din mamma. Men det är en jätteeffektiv metod. 

”Man måste bygga pyramiden underifrån”

Hög status är det däremot att jobba på polisens specialenheter, som spaning och piketen. I stället för att gripa ”hektogubbar” på torgen riktar man då in sig på de stora partierna och de grova brotten. Men det är fel prioritering, menar polischefen:

- I Sverige är det mycket fokus på att arrestera personer för grova brott. Men det är svårt att nå framgång den vägen. Vi sätter dit dem på vardagsbrotten i stället och kyler hela tiden av dem med korta fängelsestraff.

- Man måste bygga pyramiden underifrån. Det har man aldrig gjort i svensk polis. Vi har aldrig fyllt på längst ut med fler lokalpoliser.

Här börjar vi ringa in det stora problemet med svensk polis: Den är inte tillräckligt synlig och den klarar upp för få brott. Visst är polisen kraftigt underbemannad, men det borde faktiskt gå att göra mer av den resurs man har.

Situationen påminner i hög grad om den i sjukvården. Där är problemet att alldeles för få läkare vill arbeta längst ut närmast medborgarna, det vill säga på vårdcentralerna. Även där finns ett starkt sug inåt till mer spännande uppgifter.

I båda fallen krävs tydlig styrning för att göra det mer attraktivt att jobba vardagsnära. Höjd lön och ”hardship-tillägg” är en möjlig lösning. En annan att dra ner på specialenheterna, så att det finns färre tjänster att söka, och satsa resurserna längst ut. Att bara önsketänka räcker inte, visar historien av närpolisreformer och primärvårdsutspel.

Det ska inte finnas några snällpoliser som bara snackar

Lokalpolischefen i nordöstra Göteborg har fler arbetssätt som övriga Polis-Sverige borde dra lärdom av. Han kräver exempelvis att alla hans poliser ska vara både relationsbyggande och gränssättande. 

Det ska inte finnas en sorts snällpoliser, som spelar pingis och snackar, och en annan som sätter gränser för normbrytande beteende. Tvärtom ska det vara samma poliser som ena dagen tar i hand och nästa sätter på handfängsel.

Polisen tillämpar också något de kallar för praktiserad rättvisa. ”Jag brukar säga att vi ska vara äckligt korrekta, Om någon polis har gjort fel ska vi be om ursäkt. Sådant bygger förtroende hos lokalbefolkningen.”

Ytterligare två centrala metoder är ”fokuserad avskräckning” - en slags helkropps-scanning av de mest brottsaktiva i syfte att hitta möjliga ingångar, exempelvis bidragsfusk- liksom ”stoppa och visitera”. Om en skottlossning sker visiterar polisen intensivt i de kriminella miljöerna under två veckor. Eftersom alla poliser förväntas kunna namnen på de 100 värsta kriminella riskerar man aldrig att kränka en oskyldig Chalmers-student.

Så ser nycklarna till ett lyckat polisarbete ut. Det är inte militären som behövs i svenska förorter utan en lokalt förankrad poliskår som kan sin sak och vägrar backa.