Anna Dahlberg
Snart går den största rättegången i Sveriges historia i mål. Förundersökningen är 30 000 sidor lång, 32 personer står åtalade och kostnaden för målet har beräknats till en kvarts miljard kronor.
Det handlar om härvan kring hemtjänstbolaget Jome Omvårdnad AB i Södertälje. Affärsidén var lika enkel som genial: överdriv och hitta på behov hos en krets äldre. Anställ sedan deras släktingar som assistenter och gör alla till vinnare. Ja, så när som på Södertälje kommun som höll på att gå under när notan för hemtjänsten skenade efter att valfrihetsreformen LOV hade införts.
Målet är bara ett i raden av exempel på hur det offentliga har blivit den nya brottsplatsen par preference för den organiserade brottsligheten. (En annan snabbt växande genre är bedrägerier mot företag.) Alla myndigheter vittnar om samma utveckling.
"Hur ofta hör du talas om värdetransportrån numera? Det är detta som växer. Här finns mycket pengar och risken är låg", intygar Pia Bergman på Skatteverket.
En centralt placerad person inom rättsväsendet går ännu längre och jämför det offentliga med en godisbutik utan väggar på Sergels torg. Det är bara att gå och plocka. Det finns ingen kontroll.
Möjligheterna är många. Familjehemmen har i flyktingkrisens spår blivit en lukrativ affärsverksamhet för brottslingar. Assistansersättningen är en annan guldgruva liksom Arbetsförmedlingen med dess frikostiga arbetsgivarstöd.
Inte sällan kombineras olika former av fusk i en lång brottskedja. Det nationella underrättelsecentret (NUC) släppte nyligen en rapport om hur den organiserade brottsligheten använder migranter för att begå brott mot välfärdssystemet.
Det handlar exempelvis om människor som hämtas till Sverige från utomeuropeiska länder för att arbeta som personliga assistenter. Väl i Sverige fråntas de såväl passet som lönen och hamnar i en form av gisslansituation. När skulden sedan anses vara återbetald avskedas personen för att lämna plats åt nya migranter som är villiga att betala för att få komma till Sverige.
Enligt NUC förekommer det även att personer med vårdbehov hämtas till Sverige för att agera sjuka eller beviljas assistans för verkliga behov. Anhöriga blir sedan anställda som assistenter och får sjukpenninggrundande och pensionsgrundande inkomst.
Migranter blir på detta sätt ett lukrativt verktyg i händerna på de kriminella. Först kan de krävas på pengar för exempelvis arbetsgivarintyg eller skenäktenskap, som ger rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Sedan kan de användas som billig arbetskraft samtidigt som det kriminella nätverket tar emot stöd från Arbetsförmedlingen. Sist, men inte minst, öppnas dörren till trygghetssystemen och andra förmåner där de kriminella kan fortsätta att kräva en andel.
Samhället måste få upp ögonen för denna nya verklighet. Buset har skaffat sig slips. Den typiske multikriminella personen rånar inte längre närbutiken, utan startar företag och använder falska intyg för att komma åt vita pengar. Brottsligheten kan vara riktad mot Försäkringskassan, Skatteverket eller Arbetsförmedlingen. Eller så kan den ta formen av bedrägerier mot företag, såsom att hyra leasingbilar och beställa varor på nätet i identiteter som bara finns på papperet. "Det finns stora pengar att tjäna och riskerna är relativt låga", konstaterar NUC.
Denna brottslighet är i längden systemhotande. Den urholkar skattebaserna och riskerar att bryta ner skatteviljan. Därtill skapar den en osund konkurrens som kan slå ut seriösa företagare. Men det mest stötande av allt är att skattebetalarna aktivt göder den organiserade brottsligheten. Vi pumpar in pengar i just de kriminella miljöer som vi till varje pris vill bekämpa. Hur kan detta få fortgå?
Alliansregeringen bär ett tungt ansvar för att Sverige har förvandlats till ett paradis för kriminella välfärdsentreprenörer. De genomdrev den ena reformen efter den andra som öppnade nya affärsmöjligheter för den organiserade brottsligheten. Grädden på moset blev etableringslotsarna - ett system som släcktes ner i panik för ett år sedan när det framkom uppgifter om att lotsar ägnat sig åt såväl utpressning och människohandel som rekrytering till "våldsbenägna stridande grupper".
S-MP-regeringen har visat en något större krisinsikt och har bland annat tillsatt en utredning om välfärdsbrottsligheten. Men det räcker inte.
Det är exempelvis på tok för lätt att skaffa sig en ID-handling i Sverige. Och det är just falska identiteter som är dörröppnare till mycket av den nya brottsligheten. På samma sätt är det obegripligt att ingen lyssnar på Skatteverkets återkommande vädjan om att få tillgång till kontrolluppgifter på individnivå varje månad. Det skulle sätta stopp för väldigt mycket lurendrejerier där låtsaspersoner utför låtsasjobb.
Även sekretessen måste luckras upp för fler än de grovt kriminella. I dag är sekretessen de kriminellas bästa vän. Om exempelvis Skatteverket upptäcker att ett företag har dragit valser om vad de sysslar med och hur många som jobbar där har man ingen rätt att upplysa Arbetsförmedlingen om den saken. Skojföretaget kan fortsätta att inhösta bidrag i lugn och ro i skydd av sekretessen. Samma sak om en myndighet upptäcker att en identitet som mottar olika bidrag är falsk.
Regeringen måste även se över de välfärdssystem som bjuder in till kriminalitet. Valfriheten ska givetvis värnas, men såväl LOV som assistansersättningen måste stramas upp rejält.
Det är också dags att inse att västvärldens mest öppna system för arbetskraftsinvandring inte fungerar i dagens värld. Och situationen blir inte bättre av att regeringen dessutom tänker koppla möjligheten att få permanent uppehållstillstånd i Sverige till om den nyanlända har ett jobb. "Jag misstänker att det kommer att säljas väldigt många falska anställningsintyg", konstaterar Pia Bergman luttrat.
Dagens välfärdssystem bygger på en säregen kombination av tillit och marknadsdyrkan. Staten utgår från att en person är den som hon utger sig för att vara och att företag så gott som alltid drivs av engagerade entreprenörer. I en ideal värld skulle det givetvis fungera så. Men i verkligheten har vi skapat en perfekt jordmån för kriminella nätverk.
Rättsväsendet kommer aldrig ensamt att kunna lösa det problemet. Ansvaret för att värna välfärden – slå igen godisbutiken om man så vill – vilar på våra politiker och ingen annan.
Läs också: Naiva borgare har bäddat för kriminella
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor