Anna Dahlberg

Kan vi lita på Borg?

Finansminister Anders Borg har ett stort förtroendekapital att ta av.

Men det är inte obegränsat.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Två ministrar höjer sig över alla andra i alliansregeringen: Borg och Bildt. Båda har internationell stjärnglans och rör sig med lätthet mellan det folkliga och det globala.

Denna särställning väcker beundran, men också en omättlig längtan efter att få sticka hål på deras uppblåsthet. Följden har blivit en närmast neurotisk upptagenhet vid herrarna B&B i svensk debatt.

Så länge Bildt definierar världen och Borg definierar det ekonomiskt möjliga förblir oppositionen hopplöst på efterkälken. Därav det stora behovet av att skadeskjuta deras auktoritet.

Hittills har de försöken inte varit särskilt lyckosamma. Anders Borg har manövrerat klokt genom krisåren och hans stora projekt - att återupprätta arbetslinjen med hjälp av jobbskatteavdrag och åtstramningar i trygghetssystemen - kommer att åldras fördelaktigt.

Många finansministrar kommer och går utan att lämna några bestående avtryck. Vem minns vad Bosse Ringholm (S) uträttade under sin tid på finansdepartementet? Borg är en annan sort - en "game changer" som det heter på engelska. Han ändrar spelplanen på ett sätt som alla måste förhålla sig till.

Socialdemokraterna har förtvivlat försökt få grepp på sin motståndare. Man har kritiserat regeringens skattesänkningar för att sedan anamma dem i efterhand. Samma svårighet har man haft när det gäller det ekonomiska utrymmet.

Tills nyligen accepterade man Borgs reformutrymme rakt av, men det gav ett alltför osjälvständigt intryck. Nu har man i stället börjat kritisera Borg från höger, men även det skaver betänkligt.

Samtidigt har Borg börjat blotta sig för kritik. På senare tid har han framstått som alltmer politiserad och slängig i sina utspel.


Det började med den märkliga prognosmissen i höstens budget. Tvärtemot alla andra tunga instanser förutspådde Borg en sprittande tillväxt på 2,7 procent i år. Några dagar före julafton tvingades han till en förnedrande halvering av den prognosen.

Än i dag framstår denna missbedömning som obegriplig. Tvingade Borg finansdepartementet att producera en glädjekalkyl för att motivera större satsningar än vad som annars hade varit möjligt?

Lika ensam håller Borg på att bli i synen på det ekonomiska utrymmet framöver. Finansministern hävdar envist att överskottsmålet kommer att uppnås trots att en enig expertkår dömer ut hans strategi, nu senast Finanspolitiska rådet.

I veckan gjorde Borg dessutom ett utspel som tolkas som att det kommer nya skattesänkningar i budgeten i höst, möjligen både ett femte jobbskatteavdrag och en pensionärsskattesänkning.

Snåljåpen Borg håller på att förvandlas till pojken med guldbyxorna.

Man kan ha olika syn både på överskottsmålet och på behovet av stimulansåtgärder, men man kan inte töja på verkligheten. Om Borg tycker att överskottsmålet har spelat ut sin roll bör han redovisa det öppet. Det är knappast en kontroversiell ståndpunkt längre, tvärtom.

Och vill han sänka skatterna ännu mer bör han ärligt förklara varifrån pengarna till det ska komma.

Det finns goda argument för att elda på konjunkturen i dåliga tider, men då handlar det om tillfälliga satsningar, inte om permanenta utgiftsökningar eller skattesänkningar. Det senare har vi enligt de flesta bedömare inte råd med.


Kommunerna och landstingen står inför extremt tuffa tider med en snabbt åldrande befolkning. De kommer att behöva hjälp från staten för att klara det åtagandet om inte kommunalskatten ska raka i höjden.

Men det problemet sopar Borg under mattan. Det är inte svårt att lista ut varför. Utan nya skattesänkningar - vad ska då alliansen gå till val på?

Det är ju den enda riktigt säljande idé man har.

Risken är därför överhängande att valtaktiken kommer att diktera den ekonomiska politiken framöver. Borg drar på sig politikerns fulla mundering och levererar de glädjekalkyler som situationen kräver.

Det vore illa för trovärdigheten. Finansdepartementets uppgift är inte att frisera siffror och agera kampanjstab åt alliansen.

Och Borg själv gör sig betydligt bättre som seriös ekonomnörd än som övertänd valarbetare.