Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Hur många käftsmällar från Lagrådet tål S?

Gång på gång sågas regeringens lagförslag av Lagrådet, nu senast om ensamkommande. Det är ett svidande underkännande av de rödgrönas förmåga att styra landet. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I rättvisans namn ska sägas att det är relativt vanligt med kritik från Lagrådet, den myndighet som ska granska lagförslag innan de klubbas i riksdagen. Det som sticker ut är allvaret i kritiken och det stora antalet uppläxningar på kort tid.

Det senaste exemplet är regeringens förslag att ensamkommande unga ska få en ny chans till uppehållstillstånd. Lagrådet skriver rakt upp och ned att man "anser att gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas".

En så förödande kritik har så vitt känt aldrig tidigare uttalats av Lagrådet. Det är ett historiskt underkännande av ett lagförslag.

Samma regering som säger att det ska råda ordning och reda i migrationspolitiken lägger här fram ett förslag som strider mot alla rådande rättsliga principer på området. Lagrådet varnar för att effekterna av förslaget är svåra att överblicka.

Plösligt är det Migrationsverkets handläggningstid som ska avgöra om det blir avslag eller bifall, inte den sökandes individuella skäl. Grunden för uppehållstillståndet är vidare att personen "har för avsikt att studera", inte huruvida personen verkligen gör det. 

Det är politisk teater för folket

Denna genomklappning är dessvärre inget ensamt olycksfall i arbetet, utan följer ett mönster. På kort tid har regeringen fått bakläxa på en rad uppmärksammade lagförslag.

För några veckor sedan riktade Lagrådet skarp kritik mot de rödgrönas förslag att begränsa vinster i välfärden. Regeringen har inte analyserat vilka konsekvenser lagen skulle få, konstaterade Lagrådet. 

I klartext: Regeringen skjuter från höften och hoppas att det ska träffa målet. Om det skulle visa sig att mängder av skolor och omsorgsföretag väljer att lägga ner sin verksamhet finns inga förberedelser för att hantera situationen.

Oavsett vad man tycker i själva sakfrågan är det minst sagt oseriöst. Det visar bara att regeringen kallt räknar med att förslaget aldrig kommer att bli verklighet. Det är politisk teater för folket.

Lagrådet varnar för rättsligt godtycke

Ett annat färskt lagförslag som har strimlats av Lagrådets jurister är samtyckeslagen i sexualbrottslagstiftningen. Det finns inget behov av en ny lag, konstaterar man, eftersom såväl överrumplingsfall som passivitetsfall omfattas av det nuvarande våldtäktsbrottet. 

Vad värre är, den nya samtyckeslagen kommer att ge upphov till godtycke och oförutsägbarhet. "Bedömningen kommer att vara avhängig ett ställningstagande från den enskilda domaren av normativt slag", skriver Lagrådet. Med andra ord: domarens eget tyckande kommer att upphöjas till lag.

Liknande kritik har Lagrådet riktat mot förslaget att göra FN:s  barnkonvention till svensk lag. "De flesta av konventionens artiklar är allmänt hållna och utformade så att de inte passar för en direkt tillämpning i enskilda fall", skriver rådet i sitt yttrande. 

Imagen av S regeringsduglighet är i gungning

Sammantaget utgör detta en remarkabel serie av underkännanden från landets högsta jurister. Lagrådet är inte vilken rundningskon som helst. Det ska bland annat granska hur nya förslag förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt, om kravet på rättssäkerhet är uppfyllt och om lagen kommer att fungera som avsett. 

Lagrådets yttranden är visserligen inte bindande, men att gång på gång bli föremål för omfattande kritik - och nonchalera densamma - vittnar om en bristande respekt för rättsstatens ideal. Det visar också på en oförmåga att handskas med det politiska hantverket.

Socialdemokraterna brukar berömma sig just för sin regeringsduglighet. Hur förklarar man då dessa upprepade dikeskörningar? 

Många av de lagar som har kritiserats är så kallade symbollagar. Deras främsta syfte är att markera avstånd från sådant som samhället avskyr, såsom påtvingat sex och barn som far illa. I verkligheten passar dock fluffiga formuleringar, fria för tolkning, sällsynt dåligt som lagstiftning. Resultatet riskerar att bli rättsligt godtycke och att politiken avhänder sig makt till juridiken.

Att Socialdemokraterna faller till föga för den sortens symbolpolitik är illavarslande.

S kan inte skylla ifrån sig på MP och V

Ett bekvämt sätt för S att två sina händer vore att skylla på sina rödgröna samarbetspartners. Vänstern ville till varje pris driva igenom vinstbegränsningen. Därför fick det bli som det blev. 

På samma sätt har Miljöpartiet krävt att alla som registrerade sig som ensamkommande hösten 2015 ska få stanna - oavsett ålder, identitet och tidigare avslagsbeslut i domstol. Socialdemokraterna hade inget val annat än att kasta ihop det mest undermåliga lagförslaget i modern tid. Skyll inte på oss!

Kanske räknar Socialdemokraterna med att väljarna ska lista ut att det är så det förhåller sig. Men det duger inte som undanflykt. S måste givetvis fullt ut ta ansvar för de lagförslag som presenteras i regeringens namn. 

Det är ironiskt att en regering som har gjort ordning och reda till sitt mantra lägger fram så många hafsverk att Lagrådet tvingas ryta ifrån att gränsen är nådd.

 

Läs också: Sätt stopp för din företrädares tokigheter, Hallengren

 

Slarva inte med sexlagen, regeringen