Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Högerns blinda fläck i migrationspolitiken

Moderaternas Tobias Billström och Maria Malmer Stenergard presenterade partiets ingångsvärden till den migrationspolitiska kommittén som har sitt första möte på tisdag. Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN

I stället för att lansera fluffiga volymmål borde Moderaterna och KD ompröva sin egen syn på arbetskraftsinvandringen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Vill du visa dig handlingskraftig som svensk politiker ska du lansera ett mål. I somras krävde KD-ledaren Ebba Busch Thor att asylmottagandet skulle pressas ner till samma nivå som i våra nordiska grannländer. I siffror räknat skulle det handla om en 70-procentig minskning av söktrycket i Sverige. 

Någon politik för att uppfylla målet presenterades dock inte. Tvärtom har KD kämpat för att göra migrationspolitiken mer generös igen.

Nu svarar Moderaterna med i grunden samma volymmål: mellan 5 000 och 8 000 asylsökande per år. Till skillnad från KD har M ett antal idéer om hur söktrycket ska minskas, såsom att hålla fast vid de strama villkoren från den tillfälliga lagen och att uppvärdera det svenska medborgarskapet.

Men det är långt ifrån tillräckligt för att Sverige ska komma ner på en nordisk genomsnittsnivå. Med tanke på den stora diasporan i Sverige - i sig en stark pull-faktor - är frågan om det ens är görligt. Bara att närma sig måluppfyllelsen skulle kräva att Sverige genomför alla skärpningar som över huvud taget går att föreställa sig inom ramarna för internationell rätt.

En slags privatiseringen av migrationspolitiken

M och KD borde börja i en annan ände - att ompröva den gamla alliansreformen om arbetskraftsinvandring från år 2008. Sverige är ensamt i västvärlden om att välkomna lågkvalificerad arbetskraft från länder utanför Europa med öppna armar. Detta faktum i sig borde stämma till eftertanke. 

I praktiken innebär reformen en privatisering av delar av migrationspolitiken. En restaurangägare kan exempelvis sälja uppehållstillstånd till personer i Bagdad genom att erbjuda anställningar. Efter fyra år kan hela familjen få permanent uppehållstillstånd i Sverige. 

I takt med att det har blivit svårare att ta sig till Europa och Sverige smuggelvägen ökar trycket i stället på tillståndssidan. Det är precis den utvecklingen som syns i Migrationsverkets statistik. De asylsökande utgör en allt mindre andel av antalet beviljade uppehållstillstånd i Sverige.

Det ensida fokuset på asylsökande är märkligt

Invandringen måste därför ses som en helhet med kommunicerande kärl. En del asylsökande är i själva verket ekonomiska migranter och en del arbetskraftsinvandring är i själva verket förtäckt asylinvandring. Detta faktum bekräftas dessutom av de spårbyten som sker i båda riktningarna. 

Men inom borgerligheten låtsas man som om det rör sig om två olika universum. Det finns ingen ände på högerns medkänsla när en städare från Mellanöstern hotas av utvisning. Det är bara gruppen asylsökande som ska hållas kort.

Ett nej är ett nej och då måste man lämna Sverige, inpräntar Moderaterna gång på gång. Fast om samma person med utvisningsbeslut hängande över sig kan presentera ett jobberbjudande är det öppna famnen igen. 

Det är inte seriöst. Moderaterna borde gå in i de migrationspolitiska samtalen nästa vecka med en heltäckande agenda. Allt som utgör starka pull-effekter till Sverige bör ses över, såsom möjligheten till spårbyte, den vidöppna arbetskraftsinvandringen till lågkvalificerade yrken, avsaknaden av en lista över säkra länder med mera. 

Högern måste identifiera sin blinda fläck.