Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

Högergnället om klimatet är obegripligt

Var är kören av gröna diktaturvurmare som moderatledaren Ulf Kristersson varnar för?Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN
Moderaterna vill sänka bensinskatten för närmare sju miljarder kronor i sin skuggbudget.Foto: OLLE SPORRONG

Medan den globala uppvärmningen rusar mot tre grader ägnar sig högern åt att varna för alarmism och kräva sänkt bensinskatt. Det är bedrövligt.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det har varit några svarta veckor för klimatet. Larmrapporterna har avlöst varandra inför FN:s klimattoppmöte i Madrid som inleds på måndag.

• Kinas explosionsartade användning av kolkraft väntas accelerera ytterligare. Enligt planen ska nya kolkraftverk motsvarande hela EU:s kolkapacitet byggas ut fram till år 2030.

• Halterna av växthusgaser i atmosfären nådde nya rekordnivåer under 2018.

• Världen är på väg mot tre graders temperaturhöjning, det vill säga dubbelt så mycket som Parisavtalets 1,5-gradersmål, enligt en ny krisrapport från FN.

• Forskare varnar för att klimatförändringarna är på väg att passera så kallade tipping points, där utvecklingen blir omöjlig att vända. Det handlar bland annat om smältande isar i Arktis och Antarktis liksom tundran som tinar.

Det är en skakande lägesbild. Men inom delar av högern tycks man vara mer orolig över klimatdebatten än själva klimatkrisen. När moderatledaren Ulf Kristersson intervjuades av Expressens klimatredaktion nyligen uttryckte han stor oro för - just det - ”alarmisterna”. Han tyckte sig se en livsfarlig tendens där vissa landar i en vilja att avskaffa demokratin för miljöns skull.

Efter intervjun följde Moderaterna upp med en tweet där man summerade budskapet: ”Ja till klimatsmart teknik, nej till klimatdiktatur!”

Moderaterna blinkar åt väljare som kritiska till klimatfrågan

Det är en bisarr verklighetsbeskrivning. Var är denna kör av gröna diktaturvurmare i debatten? Det stora problemet är ju att klimatlarmen inte tas på tillräckligt stort allvar. Inte ens Sverige lyckas leva upp till de klimatmål som har satts upp; utsläppen av koldioxid ökar, enligt preliminära prognoser.

Kristersson blinkar medvetet till den del av väljarkåren som tycker att klimatfrågan har drivits för långt. De som ser Greta Thunbergs genomslag som ett uttryck för modern hysteri snarare än en svensk exportframgång att vara stolt över. 

Moderaterna saknar inte ambitioner på klimatområdet, men samtidigt väljer partiet att sänka bensinskatten med närmare sju miljarder kronor i sin skuggbudget. Motiveringen är att det måste gå att bo på svensk landsbygd. Det är ren populism. 

Kristersson är förstås fullt medveten om att det generellt sett inte har blivit dyrare att köra bil, eftersom motorerna har blivit mer bränslesnåla. Och vill man lätta bördan för landsbygdsbor relativt storstadsbor finns ett utmärkt sätt att göra det på - att reformera reseavdragen. Det motsätter sig dock Moderaterna. Då heter det att det bedrivs en jakt på bilister.

När det gäller kriminaliteten är krismedvetenhet en dygd

Det är märkligt att högern har hamnat i denna motsträviga position. När det gäller migrationen och kriminaliteten ser man krismedvetenhet som en dygd. Då är det här och nu som gäller; i stället för förskönande begrepp som ”utmaning” talar man konsekvent om ”problem” och ”kris”.

I klimatdebatten däremot intar man motsatt hållning. Då är det högern som oroar sig mer över ordvalen än verkligheten. Den så kallade alarmismen betraktas som något djupt osunt och man talar hellre om ”klimatutmaningen” än om ”klimatkrisen”. Allt ska nog gå bra, bara vi tar det lite lugnt och hoppas på det bästa, ungefär.

Det är nästan parodiskt att se hur högern och vänstern fungerar som varandras spegelbilder. 

Det finns en uppenbar skillnad mellan kriminaliteten och klimatet. Den förra råder vi i stort över själva medan den senare är en global ödesfråga som Sverige omöjligen kan lösa på egen hand.

Ofta hänvisas det till att Sveriges klimatavtryck bara utgör en promille av världens samlade koldioxidutsläpp. Slutsatsen blir att det inte spelar någon roll vad vi gör så länge Kina fortsätter att släppa ut.

Men det är att förminska vår roll. Om Sverige skulle lyckas med projektet att bli världens första fossilfria välfärdsland kan det få en enorm betydelse. Vi skulle kunna bli ett föregångsexempel som resten av världen låter sig inspireras av. 

Axelsson: Basindustrin vill ha en mer ambitiös klimatpolitik

Det är inte alls så flummigt som det låter. I februari kommer det att ha lagts fram 21 konkreta färdplaner mot fossilfri produktion inom stora delar av det svenska näringslivet. Numera är det paradoxalt nog näringslivet som driver på för en snabbare omställning.

Svenska stål- och cementproducenter är redan världsledande i utvecklingen mot en fossilfri produktion och lyfts fram som föredömen i den senaste FN-rapporten. Runt år 2030 väntas koldioxiden från kalkstensprocessen fångas in direkt från skorstenen och sedan skeppas från hamnen i Slite till Norge, där den lagras permanent.

- Det har blivit en omvänd logik. Inom näringslivet är man rädd för att halka efter och tappa marknadsandelar. Basindustrin har blivit en ny kraft som vill höja ambitionsnivån i klimatpolitiken, säger Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige

Men marknaden kommer inte att lösa klimatkrisen på egen hand, utan behöver politiker som pekar med hela handen. Tillståndsprocesser för att exempelvis dra nya elkablar måste snabbas på, reduktionsplikten måste höjas radikalt (kravet på inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel) och staten måste gå in som garant för vissa investeringar.

Det var när den tyska staten utlovade ett garantipris på solel som explosionen av solceller sattes i gång. På liknande sätt har Kalifornien tvingat fram en elbilsrevolution genom politiska kvotkrav.

Dags att överge den njugga inställningen och gå all in

Sverige behöver en positiv vision att samlas kring. Det mesta kretsar av nödvändighet kring sådant som inte längre fungerar i vårt land - lag och ordning, försvaret, gränskontrollen, skolan och så vidare. 

Idén om Sverige som världens första fossilfria industrination borde vara minst lika lockande för högern som för de rödgröna. Den bygger på en tilltro till prismekanismer, tekniksprång, svenskt näringsliv och ingenjörskonst.

Det är dags att överge den njugga inställningen och gå all in.