Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

Från kaos till kunskap – lär av Rinkeby och Hjulsta

Då: stryptag och stenkastning i skolan. Nu: elever som går på led och skolresultat som är på väg upp. Scenförändringen i Hjulsta grundskola och de andra skolorna på Järvafältet visar att det går att vända utvecklingen – trots segregationen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Medan regnet öser ner utanför fönstren följer jag en matematiklektion i klass 9A på Rinkebyskolan. Ämnet är geometri och eleverna sitter hukade över små lappar med klurigheter.

”Förklara!” uppmanar läraren Tuula Maunula när en grupp har identifierat de olösbara uppgifter som medvetet har planterats ut bland lapparna. Även om några elever har svårt att hålla fokus under hela lektionen är det uppenbart att matematik har gått från att vara något trist till ett roligt och engagerande ämne.

Tuula Maunula är inte vilken lärare som helst, utan en lektor i matematik som flyttade från Göteborg för snart två år sedan enbart i syfte att lyfta eleverna på Rinkebyskolan. Det har gett resultat. Av 23 elever i klass 9A kommer åtminstone 21 att få avgångsbetyg i matematik – ett sensationellt lyft i en tidigare problemskola.

Över huvud taget är Rinkebyskolan på väg att resa sig. För två år sedan klarade bara 48 procent av niondeklassarna gymnasiebehörighet. I vår kommer den andelen att överstiga 70 procent, enligt rektorn Martin Malmberg. (Snittet i Stockholms stad ligger på 87 procent.)

Det har dessutom blivit lätt att rekrytera nya lärare till skolan. Till den senaste tjänsten som utannonserats har man fått över 50 sökande.

En annan skola på Järvafältet som har dragits med allvarliga problem är Hjulsta grundskola. Efter att en tidigare skolledning införde metoden ”lågaffektivt bemötande” mot utåtagerande elever utbröt en explosion av hot- och våldsincidenter på skolan.

I början av 2019 slog skyddsombudet larm till Arbetsmiljöverket om situationen. Listan över allvarliga händelser på skolan var chockerande: Stenkastning, cykling inomhus, dödshot, knuffar och knytnävsslag mot lärare, välta bänkar, stryptag mot andra elever med mera.

– Jag har suttit i väldigt många föräldrasamtal sedan jag började. Det har curlats alldeles för länge med föräldrar i socialt utsatta områden.

Vid årsskiftet tog en ny och orädd rektor över – Bassem Jerbi, som tidigare har fått utmärkelsen ”årets skolledare i grundskolan” av Stockholms stad. Numera går eleverna på led mellan olika aktiviteter i skolan och på rasterna ägnar sig barnen åt styrda aktiviteter under vuxnas översyn – allt för att minimera konfliktytorna.

Visst händer det fortfarande saker på skolan, men varje allvarlig incident följs noggrant upp med exempelvis polisanmälningar, orosanmälningar till socialtjänsten och föräldrasamtal. Det gäller att signalera att skolan inte är laglöst land, säger Bassem Jerbi och fortsätter:

– Jag har suttit i väldigt många föräldrasamtal sedan jag började. Det har curlats alldeles för länge med föräldrar i socialt utsatta områden. Vi måste börja ställa krav – på att barnen ska komma i tid till skolan, att de ska få hjälp med läxorna, vårda sin skola och vårda sitt språk. Föräldrarna måste ta kommandot över sina barns framtid.

Bassem Jerbi beskriver sig själv som en synlig rektor. Han äter lunch med eleverna, spelar fotboll på rasterna och försöker sporra dem: 

– Jag vill ingjuta hopp i mina elever. Att du bor i Hjulsta är inget hinder. Du bestämmer själv över din framtid.

I den första fasen har mycket handlat om att återskapa ”ordning på torpet” för att sedan kunna fokusera på kärnuppdraget – själva undervisningen. Men redan efter ett halvår är de katastrofala skolresultaten på väg att vända uppåt, enligt den nya skolledningen.

Så vad ligger bakom den positiva trenden på Järvafältet, där flera av Stockholms mest utsatta områden ligger? Här är de mest uppenbara framgångsfaktorerna:

• Höga förväntningar. Tidigare hölls undervisningen på en för låg nivå, berättar Järvaområdets grundskolechef Happy Hilmarsdottir. Man tyckte synd om barnen, som ofta har det tufft hemma, och nöjde sig med att göra saker på ”Rinkebyvis”. Mycket lektionstid gick åt till att hantera konflikter och sociala problem.

Nu är målet satt till 80 procents gymnasiebehörighet på Järvafältet. Den ambitionen förutsätter höga förväntningar på alla inblandade: eleverna, föräldrarna, lärarna och rektorerna. 

• Fokus på undervisningen. Det kan låta som en självklarhet, men kräver i själva verket hårda prioriteringar. Ett vanligt läsår på Rinkebyskolan kunde det tidigare vara 55 schemabrytande aktiviteter på 200 skoldagar. Skolor i problemområden är föremål för intensiv uppvaktning från alla möjliga samhällsaktörer som vill dra i gång olika projekt. Numera är svaret som regel: Nej, tack!

I stället riktas allt fokus mot att höja undervisningens kvalitet. På fyra av skolorna har man anställt lektorer som i sin tur stimulerar förstelärare och vanliga lärare i ett kollegialt lärande. På de flesta skolorna i området pågår ett aktivt utvecklingsarbete – i flera fall i samarbete med Skolverkets satsning Samverkan för bästa skola.

Lärarna ska inte längre ägna sig åt sociala problem; det får elevhälsan och annan stödpersonal sköta. Alla skolor har dessutom lovskolor för elever som inte når målen.

• Duktiga rektorer. Den kanske viktigaste nyckeln till framgång är bra skolledare; det är uppenbart på Järvafältet. När duktiga rektorer tar över lockar de också till sig duktiga lärare och ger upphov till en positiv spiral. Omvänt har de ständiga rektorsbytena i många problemskolor förvärrat situationen. Kruxet är förstås att goda ledare inte växer på träd. 

Detta recept på skolframgång kan förefalla provocerande enkelt. Men det verkar faktiskt fungera: Fokusera på kärnuppdraget! 

Samma basala tänk ligger exempelvis bakom lyftet i Södertäljes skolor, som länge tillhörde en av de sämsta skolkommunerna i landet. 

Det betyder inte att det alltid är enkelt i praktiken. Men det är knappast resurser som saknas på Järvafältet; skolorna där badar tvärtom i pengar jämfört med andra områden. Utmaningarna som rektorer och chefer pekar på är av ett annat slag.

Hälften av sexåringarna som kommer till skolan pratar alldeles för dålig svenska och en majoritet av eleverna läser svenska som andraspråk trots att de är födda i Sverige. Läraren kan vara den första etniska svensken som barnen träffar, berättar Happy Hilmarsdottir. Hon skulle önska att förskolorna tog ett större ansvar för barnens språkinlärning och att fler barn gick i förskola.

Ett annat bekymmer är den höga frånvaron. Många åker till sina hemländer på sommaren eller jullovet och kan då vara borta flera veckor in på terminen. I vissa fall är elever bortresta i ett halvår eller flera år. Då blir det snudd på omöjligt att ta igen kunskapstappet. Även korttidsfrånvaron sticker ut; alltför många föräldrar sjukanmäler sitt barn när det är lite trött.

Ett närbesläktat problem är den stora omsättningen av elever. Barn flyttar mellan länder, städer, stadsdelar och skolor – ibland på grund av att de saknar en fast bostad. Friskolorna i området försöker värva elever till och med inne på skolgårdarna, och kan locka med glädjebetyg.

Det gör att en elev kan ha gått i 5-6 skolor under grundskoletiden. Att rädda en sådan skolgång på upploppet i 9:an blir ofta en omöjlig uppgift. 

Vänstern har fastnat i en för uppgiven syn på skolsegregationens effekter och högern i en alltför negativ syn på den kommunala skolans möjligheter.

Att lyfta skolresultaten i de utsatta områdena kommer att vara helt avgörande om vi ska lyckas minska nyrekryteringen till de kriminella gängen. Så länge en stor andel av pojkarna misslyckas i skolan kommer det att vara lätt att fylla på leden.

Det är därför som det som nu pågår i skolorna på Järvafältet är så viktigt. Det går inte att vänta på att segregationen i samhället ska brytas. Frågan är om det ens någonsin kommer att hända.

Exemplet med Vivallaskolan i Örebro visar att flytt av elever inte heller är en självklar väg till framgång. Enligt Happy Hilmarsdottir kan det rentav finnas risker med att sprida ut elever med stora behov på olika skolor då allt kvalificerat stöd runt dem försvinner.

Uppgiften måste därför vara att lyfta problemskolorna här och nu. Vänstern har fastnat i en för uppgiven syn på skolsegregationens effekter och högern i en alltför negativ syn på den kommunala skolans möjligheter.

Men det är där som den stora vändningen behöver komma till stånd. Engagerade skolledare som Happy Hilmarsdottir, Bassem Jerbi och Martin Malmberg sitter inne på många av svaren.