Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Flatheten mot unga göder gängkriminaliteten

Foto: ALEX LJUNGDAHL
Det kan inte vara socialtjänstens ansvar att ta hand om grovt kriminella 17-åringar, skriver Anna Dahlberg.

Om Sverige ska komma till rätta med gängbrottsligheten behövs en idé om hur grovt kriminella barn och unga ska hanteras. Dagens system är ohållbart.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Ett nytt svart år går mot sitt slut när det gäller gängvåldet. Under "rekordåret" 2017 räknades antalet skjutningar till 324 stycken med 43 döda som följd. I slutet av november i år hade polisen konstaterat 274 skjutningar och 42 döda.

Det är uppenbart att polisledningen är skakad av situationen. "Läget är djupt oroväckande och vi ser behov av kraftfullare åtgärder och att fler aktörer arbetar brottsförebyggande", säger rikspolischefen Anders Thornberg i en artikel som har lagts ut på polisens hemsida.

Ett särskilt bekymmer är den stora tillväxten och återväxten i de kriminella miljöerna. För egentligen borde ju vändningen redan vara här. Antalet häktade för vapenbrott har fyrdubblats efter straffskärpningen för vapenbrott vid årsskiftet. Kriminalvårdens häkten och anstalter är nästan fulla och polisen har kraftsamlat i de särskilt utsatta områdena.

Ändå biter det inte. "Trots alla insatser är skjutvapenvåldet på en lika hög nivå som under 2017. Det visar att de kriminella nätverken hela tiden fyller på med nya unga", konstaterar polisledningen.

Varningstecknen har funnits där under lång tid

Såväl brottsoffer som gärningsmän blir allt yngre. Denna utveckling har vi varnat för under flera år på denna ledarsida. "Unga killar står i kö för att bli kriminella", berättade exempelvis lokalpolischefen Ulf Merlander i ett reportage från Angered för två år sedan (25/12 2016).

Varningstecknen har funnits där, men det politiska systemet har haft svårt att hitta adekvata svar. Det handlar dels om mer övergripande frågor som att stoppa utslagningen från skolan i utsatta områden till att göra något åt trångboddheten och antalet nyanlända som fortsätter att komma.

Men det handlar också mer specifikt om hur samhället ska bemöta minderåriga som begår brott. Det är en känslig fråga. Barn och unga har inte samma mognad och förmåga att förutse konsekvenserna av sitt handlande som vuxna. I Sverige väger dessutom barnperspektivet tungt i alla sammanhang.

I juni röstade riksdagen för att göra FN:s barnkonvention till svensk lag. I propositionen från den rödgröna regeringen står det uttryckligen att gripande, häktning och fängslande av personer under 18 år bara får ske "som en sista väg". Riksåklagaren har redan förekommit dessa önskemål och utfärdade i fjol nya riktlinjer som gör det ännu svårare att frihetsberöva minderåriga.

Barn utnyttjas av de kriminella nätverken

Men frågan är hur humant detta synsätt är i praktiken. Till att börja med är många av brottsoffren också minderåriga. Hur känns det att bli rånad, slagen eller våldtagen av en jämnårig person i det egna bostadsområdet utan att det får några större konsekvenser? Vem vågar vittna under sådana omständigheter?

Även förövarna riskerar att bli utnyttjade. Enligt såväl åklagare som poliser har kriminella nätverk satt i system att använda sig av minderåriga "utförare", eftersom de knappt riskerar några straff.

I vissa fall är det fråga om rent tvång, där barn och unga pressas att transportera vapen och narkotika eller stjäla. I andra fall sker det frivilligt. "Att brösta en 4:a för att bli en 100-gubbe" har blivit ett uttryck bland unga gängkriminella i Järva i Stockholm. Det betyder att minderåriga gärna tar fyra års slutenvård för ett mord för att bli 100 procent antagen av sitt gäng.

Tre år för en avrättning på en pizzeria

I veckan föll domen mot en 17-åring som har praktiserat just den maximen. I januari gick han in på en pizzeria i Rinkeby och avrättade en 25-årig man med två skott mot huvudet. Mordet tros vara ett beställningsjobb för att hämnas ett tidigare mord. Straffet: tre års sluten ungdomsvård. 

Domen följer praxis, men den visar samtidigt att rättssystemet inte är anpassat efter dagens gängkriminalitet. Ingen hade kunnat föreställa sig att vi skulle hamna i en situation där 12-åringar agerar knarkkurirer och 16-åringar utför beställningsmord.

Men där är vi i dag. I våra utsatta områden inleder vissa sin brottsaktiva bana redan i 10-11-årsåldern. Det börjar med snatterier och stöld av mopeder och eskalerar sedan till personrån och i värsta fall ännu grövre brottslighet.

Rättssystemet är inte anpassat efter den grova brottsligheten

Samhällets reaktioner matchar inte på långt när denna utveckling. För personer under 15 år är kriminaliteten enbart en fråga för socialtjänsten och insatserna bygger som regel på frivillighet. Om den brottsaktiva och dennes familj inte vill medverka är det bara att tacka nej. 

I åldersspannet 15-17 år prövas brottsligheten visserligen i domstol, men straffrabatten ligger på upp till 80 procent och påföljden blir som regel ungdomstjänst eller ungdomsvård, det vill säga insatser från socialtjänsten, såsom samtal. "Ungdomspåföljderna är oftast ingenting", konstaterade den före detta kammaråklagaren Malin Arentoft, när jag intervjuade henne i somras.

Även för gruppen 18-20 år finns straffrabatter och särregleringar. Eftersom rabatten dessutom dras av innan domstolen bestämmer påföljd ska det mycket till innan det kan bli fråga om ett fängelsestraff.

Det innebär att gängkriminella kan begå brott i många år utan någon samhällelig reaktion att tala om. En redan hårt pressad socialtjänst får axla ansvaret för tungt kriminella ungdomar. 

Socialtjänsten har varken verktygslådan eller resurserna för att klara av den uppgiften. Visserligen kan kommuner ta initiativ till att tvångsomhänderta ungdomar i enlighet med LVU, men det är ofta brist på både platser och pengar.

Grovt kriminella 17-åringar kan inte vara socialtjänstens ansvar

Nästa regering måste ta ett helhetsgrepp kring den här frågan. Vi kan inte ha ett svart hål i rättssystemet när gängbrottsligheten breder ut sig. 

Strax före jul presenteras en utredning om hur straffrabatten för 18-20-åringar kan avskaffas. Det är välkommet, men räcker inte. Det måste bli lättare att frihetsberöva minderåriga som begår allvarliga brott och det kan inte vara socialtjänstens ansvar att ta hand om grovt kriminella 17-åringar. 

Sverige behöver någon form av jourdomstolar för ungdomar, som säkerställer en snabb och tydlig reaktion på brott. Och det ska inte vara frivilligt att medverka i socialtjänstens utredningar.

Partier som värjer sig inför att ta tag i denna problematik får gärna sitta på avbytarbänken under nästa mandatperiod.

 

 

Läs också: Placera gängen där de hör hemma - i fängelset 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!