Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

Farligt strutsbeteende från Tegnell och Löfven

Statsepidemiolog Anders Tegnell har under hösten tonat ner risken för en andra våg liknande den i våras.
Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN
Provtagningen är redan överansträngd i stora delar av landet.
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Ännu en gång har Sverige tagits på sängen av den okontrollerade smittspridningen. Det inger inte förtroende.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det är november och kurvan över coronasmittade pekar återigen rakt uppåt. Det var inte så här det skulle se ut denna höst.

Januaripartierna lade i september en rekordbudget med 105 miljarder kronor i satsningar på att återstarta Sverige – efter coronapandemin. Fokus hade redan förflyttats från krispaketen till tiden efter krisen. Det värsta låg ju bakom oss, bevars.

Samma signaler har hela tiden kommit från Folkhälsomyndigheten. Läget i Sverige är bättre än i andra länder på grund av vår utbredda immunitet, har statsepidemiolog Anders Tegnell förklarat, och det finns inget som talar för att vi skulle drabbas av en andra våg liknande den i våras. 

I stället för en utbredd samhällsspridning kan vi förvänta oss ”väldigt lokala utbrott”, har det hetat. I linje med det har Folkhälsomyndighetens strategi lagts om från generella åtgärder till ett fokus på lokala råd och rekommendationer. 

När forskare på KTH för en månad sedan larmade om att coronaviruset ökar snabbt i avloppsvattnet kom lugnande besked från Tegnell. Att tala om någon andra virusvåg var ”att ta i alldeles för mycket”. 

Det påminner om Folkhälsomyndighetens ovilja att ta in allvaret i situationen tidigt i våras. I den kommande boken ”Flocken” beskriver Johan Anderberg hur Anders Tegnell uppvaktades av oroliga experter, som utan framgång varnade för en explosiv smittspridning. En bra bit in i mars månad var beskedet från FHM att det inte pågick någon samhällsspridning och att som värst 0,1-0,15 procent av svenskarna skulle insjukna i corona. Någon karantän för hemvändande svenskar efter sportlovet ansågs det inte finnas behov av.

Ännu en gång har alltså utvecklingen sprungit ifrån Folkhälsomyndighetens bedömningar. Självfallet är det en otroligt svår uppgift att göra prognoser över smittspridningen av ett helt nytt virus. Osäkerheten är enorm.

Men det märkliga är att det är just Folkhälsomyndigheten som har tonat ner riskerna, både inför utbrottet i våras och nu i höst. Denna myndighets roll borde ju snarast vara den omvända: att vara en blåslampa som jagar på regeringen, regioner och kommuner. Som kräver ordentliga förberedelser för värsta-scenarier och efterlyser snabba beslut i krislägen.

Redan nu har den svenska testkapaciteten slagit i taket. Region Östergötland har stängt tidsbokningen för provtagning tills vidare för personer som inte tillhör prioriterade grupper. Skälet uppges vara tekniska problem och nationell materielbrist. 

Gotlänningar kan få vänta en vecka på provsvar och liknande problem rapporteras från stora delar av landet. Även smittspårningen är överansträngd. 

Jämfört med i våras är situationen visserligen bättre nu. Förra veckan togs över 190 000 prover. Det kan ställas mot målet om 100 000 och 150 000 i våras. Nu finns det dessutom en klar ansvarsfördelning och statliga ersättningar för alla tester som regionerna utför till skillnad från vårens sjabblande. 

Men hösten är samtidigt en tid på året då väldigt många fler i befolkningen har förkylningsliknande symtom. Det ställer helt andra krav på testkapaciteten. Att denna skyddsvall redan håller på att rämna är djupt oroväckande. En stor del av poängen med storskalig testning försvinner ju om de smittade inte får svar medan de är smittsamma. 

Hade testkapaciteten byggts ut tillräckligt om Folkhälsomyndigheten hade flaggat för risken för en ny okontrollerad samhällsspridning? Det är en fråga som är värd att ställa.

Tyskland storsatsar nu på snabbtester inom äldreomsorgen för medarbetare och besökare. Nio miljoner tester har köpts in för november och siktet är inställt på 20 miljoner i januari.

Världshälsoorganisationen WHO varnade i veckan för ”en explosion” av nya virusfall i Europa. Även länder som tidigare har kommit lindrigt undan dras nu med i smittspridningen, som Norge och Polen.

Det verkar vara oerhört svårt att stå emot kraften i det som nu sker. Runtom i Europa införs massiva restriktioner i ett desperat försök att bryta den nya vågen av smitta. 

Det för oss osökt tillbaka till Sverige. Återigen sticker vi ut med vår öppenhet och en strategi byggd på frivilliga rekommendationer i huvudsak. Det behöver inte vara fel. Tvärtom har Sverige gjort rätt som har låtit grundskolorna vara öppna, exempelvis. En omfattande nedstängning av samhället bör vara den absolut sista utvägen.

Men denna strategi kräver att vi ligger i världstopp när det gäller testning, smittspårning och andra kostnadseffektiva sätt att bromsa smittspridningen i samhället. Öppenheten förutsätter att vi är framgångsrika i att isolera de smittade. Annars kommer sjukhusen att överbelamras av svårt sjuka och dödstalen återigen sticka iväg.

Tyvärr har inte Sverige använt respiten från i våras till att rusta för ett sådant värsta-scenario. Testningen och smittspårningen är som sagt redan överansträngd. Även på andra områden går det långsamt.

EU-kommissionen kom nyligen med ett antal skarpa rekommendationer till medlemsländerna i kampen mot coronan: satsa på snabbtester, smittspårningsappar och munskydd.

Folkhälsomyndigheten är skeptiskt till allt detta. Snabbtesterna anses inte tillräckligt träffsäkra i nuläget och kan inge ”falsk trygghet”. Smittspårning via app, som exempelvis Finland använder, kan kränka integriteten. Och munskydd riskerar även det att inge ”falsk trygghet”.

Denna njugga inställning till allt som är nytt eller inte har hundraprocentig vetenskaplig evidens har varit ett genomgående drag hos FHM. Men i ett krisläge kan man inte alltid vänta på utvärderingar eller optimala lösningar, utan man får laga efter läge. Det bästa får inte bli det godas fiende.

Tyskland storsatsar nu på snabbtester inom äldreomsorgen för medarbetare och besökare. Nio miljoner tester har köpts in för november och siktet är inställt på 20 miljoner i januari. Testen kostar ungefär fem dollar styck och ger svar inom en kvart.

Sverige kan inte skjuta över hela bördan på den redan slitna vårdpersonalen. Visst kan man inskärpa vikten av det personliga ansvaret för tusende gången. Men uppenbarligen har många människor slutat att lyssna och det måste vara lätt att göra rätt. Det ska inte vara en kamp att boka tid och få ett snabbt svar på en provtagning.

Det börjar bli bråttom att vända den alarmerande smittspridningen i Sverige. Inför rekommendationer om munskydd och/eller ansiktsvisir i situationer där det är svårt att hålla avstånd, köp in miljontals snabbtester och börja testa systematiskt inom äldreomsorgen, växla upp testning och smittspårning efter bästa förmåga och överväg att återgå till distansundervisning på gymnasier och högskolor, i synnerhet vid misstanke om smittspridning.

Det går fort nu.