Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

En räddningsplan för Rinkeby

De offentliga miljöerna har blivit tryggare i Rinkeby trots den blodiga gängkonflikten.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

Tack vare fransk och dansk polis finns nu en chans att vända utvecklingen i Rinkeby och många andra utsatta förorter. Men då måste rätt saker göras.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det tar bara 15 minuter att åka tunnelbana från innerstan till Rinkeby – ett område som är klassat som särskilt utsatt av polisen. Gårdarna mellan huskropparna badar i yppig grönska; barn tjoar och kvinnor bär hem matkassar från torghandeln. 

En solig majdag är det svårt att föreställa sig att detta är platsen för en av Sveriges blodigaste gängkonflikter. Flera av mordplatserna ligger inom några hundra meters radie från tunnelbaneuppgången. 

Här har unga män skjutits ihjäl inför ögonen på barn och familjer – på en pizzeria mitt på torget, på ett kafé på Rinkebystråket och på en gräsplätt utanför en skola. Man inser hur nära det brutala våldet har krupit in på invånarna. 

I en ny bok – ”Tills alla dör” (Mondial) – letar SVT-reportern Diamant Salihu efter förklaringar till att tidigare vänner har kunnat bli dödsfiender i ett gängkrig som verkar sakna slut. Det är en lysande bok, som ringar in problematiken med stor precision.

Salihu gräver i de gängkriminellas bakgrund och hittar idel skolmisslyckanden och utåtagerande beteenden från tidig ålder. Redan i grundskolan stod det klart vartåt det barkade för de ledande figurerna. Många i konfliktens kärna kommer från fattiga familjer med stora barnkullar på mellan fyra och nio barn. I flera fall är mammorna dessutom ensamstående medan fäderna har lyst med sin frånvaro.

Trångboddheten är enorm. I boken berättas om hur en lärare frågar en pojke, som senare skulle bli en av ledargestalterna inom Dödspatrullen, varför han kom så trött till skolan. ”Sover du med dina syskon?” frågade läraren. ”Nej, du vet, jag sover där man ställer skorna när man kommer in”, svarade pojken.

Vi befinner oss med andra ord vid en kritisk tidpunkt. Det är vad som görs nu som avgör om det kommer att uppstå nya generationer av Dödspatrullen och Shottaz eller inte.

I debatten påstås det ofta att gängbrottsligheten är en effekt av att samhället har svikit dessa områden. Mer resurser är svaret på alla frågor. Men det är att göra det alldeles för lätt för sig.

Skolpengen i Rinkeby ligger exempelvis skyhögt över resten av Stockholm. Rinkebyskolan får 169 500 kronor per högstadieelev medan Mälarhöjdens skola, som ligger lägst, bara får 68 000 kronor.

Att skicka sitt barn på sommarkollo är gratis för låginkomsttagare i Stockholm. Ändå är andelen som ansöker om en plats lägst på Järvafältet i hela Stockholm – 1,6 procent av barnen i Rinkeby/Kista mot 14 procent på Södermalm. 

Det har gjorts enorma insatser från samhällets sida för att hjälpa de inblandade i gängkonflikten bort från den kriminella banan – från skoltiden till placeringar på så kallade SiS-hem för uppemot 7 500 kronor dygnet. Ändå har åtgärderna inte bitit.

Det visar hur svårt det är att komma åt den sociala grogrunden till gängbrottsligheten. Det är inget skäl att ge upp, men det understryker att det brottsförebyggande arbetet behöver bli betydligt mer träffsäkert. 

Nu finns ett fönster öppet för att agera. Efter rättegången i Danmark förra sommaren och Encrochat-avslöjandena har de gängkriminella hamnat under press. I Rinkeby märks ett nytt lugn på gator och torg. 

Känslan jag får efter att ha pratat runt med människor som kan området är att utvecklingen står och väger. Skolresultaten har vänt uppåt och det offentliga rummet har blivit tryggare. Stenkastning mot polisen och öppen drogförsäljning på torget är inte längre en del av vardagen.

Samtidigt har pandemin slagit hårt mot området med växande arbetslöshet och hopplöshet som följd. 

Enligt befolkningsprognosen kommer antalet barn i högstadieåldern i Rinkeby-Kista att öka kraftigt under åren fram till 2031. Tre kommunala skolor i Rinkeby ska byggas ut och bli F-9-skolor med högstadium

Det är just kombinationen av utsatta livsvillkor och hög barntäthet som tycks skapa grogrund för gängkriminaliteten, enligt de kartor som kulturgeografen Nicklas Guldåker vid Lunds universitet har tagit fram.

Vi befinner oss med andra ord vid en kritisk tidpunkt. Det är vad som görs nu som avgör om det kommer att uppstå nya generationer av Dödspatrullen och Shottaz eller inte.

Så här skulle en brottsförebyggande räddningsplan för Rinkeby och andra utsatta områden kunna se ut:

• Rättsväsendet. I dagsläget erbjuder kriminaliteten en alternativ arbetsmarknad för pojkar som misslyckas i skolan. Vi har i praktiken fått barnsoldater som agerar springpojkar och uppdragsmördare utan några kännbara konsekvenser. Det är en ohållbar situation som måste förändras i grunden.

Områdespoliser spelar en nyckelroll om det ska gå att vända utvecklingen och vinna lokalbefolkningens förtroende. Då måste de fredas av polisledningen. I Rinkebys nya polishus bemannas just nu receptionen av poliser på grund av besparingskrav och områdespoliser skickas med jämna mellanrum till Kapellskär och Grisslehamn för att granska covid-intyg från passagerarfärjorna. Det är fullständigt huvudlöst. 

• Skolan. Så länge skolorna släpper igenom mängder av pojkar utan gymnasiebehörighet kommer rekryteringsbasen till gängen att vara oändlig. Här krävs krafttag och mycket talar för att skolorna på Järvafältet är på rätt väg, vilket jag hoppas kunna återkomma till.

• Föräldrastöd. Det är uppenbart att en del föräldrar har svårt att klara av sin roll som gränssättande och omhändertagande vårdnadshavare i det nya landet. I den svensk-somaliska gruppen är man exempelvis van vid en mer kollektiv uppfostran från hemlandet och det finns en rädsla för att socialtjänsten ska ta barnen om man tar i för hårt.

Här krävs nytänkande, och i Rinkeby verkar man vara inne på rätt spår med ett Familjehus där man i nära samarbete med BVC jobbar med hembesök, öppen förskola, föräldrakurser och familjerådgivning. Eldsjälen Iman Elmi berättar att de även försöker nå ut till fäderna i området genom pappaöppet på lördagarna.

• Aktiva bostadsbolag. Det har visat sig på många håll att bostadsbolagen kan göra stor skillnad genom att ta itu med stök i trapphus och olaglig andrahandsuthyrning, hålla rent och snyggt, erbjuda aktiviteter för barn med mera.

• Kvinnors frigörelse. På samma sätt som vårt rättssystem av välvilja tycks generera barnsoldater riskerar välfärdssystemet att skapa kvinnofällor. Ställ krav på utbildning eller aktivt jobbsökande för att få försörjningsstöd och reformera systemet med barnbidrag och flerbarnstillägg. Poängen med välfärdssystemet ska ju vara att frigöra kvinnor, inte att isolera dem i hemmen med stora barnkullar.

Det finns säkert mycket mer att göra, men de gemensamma nämnarna i förslagen ovan är att minska incitamenten att välja det kriminella livet, skapa fler vuxna gränssättare mot normbrytande beteenden och att bygga förtroendefulla relationer med lokalsamhället. 

Allt detta är lättare sagt än gjort förstås, men nu är ett gyllene tillfälle att försöka. För att återknyta till Diamant Salihus bok: Vi kan inte vänta ”tills alla dör”.


Specialprogram: Så ska gängvåldet i Sverige stoppas

Adrianas mamma intervjuas • Morgan Johansson och Ulf Kristersson debatterar • Ebba Busch besöker Rinkeby (Från 10 september).