Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

En mer krass människosyn skulle göra Sverige gott

Kritiken har varit hård mot nätläkarföretaget Kry efter att många har lockats att lista sig hos bolaget utan att veta om det.Foto: Magnus Hallgren/TT
Sverige har blivit ett gangsterparadis, enligt kriminalreportern Lasse Wierup, som är aktuell med en ny bok.Foto: ALEX LJUNGDAHL
Foto: MANU BRABO / AP
Det var ingen slump att hundratusentals asylsökande har valt att komma till just Sverige.Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Varför har Sverige misslyckats med att hantera allt från kriminaliteten till skolmarknaden? Jo, för att det finns en oförmåga att förstå drivkrafterna hos olika aktörer. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Nationalekonomer anklagas inte sällan för att ha en cynisk människosyn. Vi som är skolade i det tänkandet utgår nämligen från att mänskligt beteende i hög grad styrs av incitament. Det kan handla om ekonomiska incitament, som leder till att människor väljer att arbeta mer eller mindre exempelvis. En alltför generös a-kassa skapar högre arbetslöshet än vad som annars hade varit fallet. 

Men som den nyss framlidne Assar Lindbeck påpekade kan man även tala om sociala belöningar och bestraffningar med utgångspunkt från normerna i ett samhälle. Tanken är att aktörer av olika slag som regel agerar rationellt utifrån de incitament som de möter. 

För vänstern uppfattas detta synsätt lätt som stötande. Antingen menar man att människor inte alls har några reella valmöjligheter, utan är offer för yttre omständigheter: ”De flyr för sina liv.” ”De bränner bilar av frustration över sitt utanförskap.”

Eller så tillmäter man människor idel ädla och oegennyttiga motiv för sitt handlande: ”Alla vill göra rätt för sig.” ”Alla människor vill solidariskt bidra till det gemensamma bästa.” 

Frågan är dock om denna människosyn verkligen är finare. Till att börja med fråntar den människor egenmakt. I stället för att betrakta även utsatta människor som rationella varelser förmögna till olika sorters val blir det en ”von oben-attityd” som förminskar människor till hjälplösa offer.

Den bygger också på ett betydande mått av förljugenhet. I stället för att på djupet intressera sig för vad som styr mänskligt beteende i olika situationer och studera verkligt utfall inom olika områden håller man fast vid sin schematiska människosyn. 

En mer verklighetsnära syn på mänskligt beteende innebär inte att man betraktar människor som onda och själviska. Tvärtom ser jag människan som en sammansatt varelse, som är förmögen till både gott och ont i olika situationer. Det är ett försök till en mer ärlig rannsakan av både egna och andras bevekelsegrunder.

Skulle jag ha ljugit om min ålder och mitt ursprung om jag hade varit en papperslös afghan i Iran och såg gränsen till Europa rämna? Ja, det är mycket möjligt. Gissningsvis hade jag i första hand tänkt på min fattiga mamma och på mitt ansvar för småsyskonen. Betyder det att Sverige måste låta alla ensamkommande stanna? Nej, inte alls.

I stället för att pendla mellan idealisering och demonisering i synen på människor borde vi intressera oss mer för de underliggande drivkrafterna i olika situationer.

Vänstern är förresten inte ensam om att vara blåögd. Lika gott som vänstern tror om individer tror högern om företag. Svensson kan mycket väl välja att slå dank på bidrag, men på Svensson AB lyser alltid flitens lampa. Inom borgerligheten är välfärdsföretagaren en hjälte som outtröttligt kämpar för att lyfta sina elever, patienter och brukare.

När motsatsen då och då uppdagas reagerar högern med besvikelsen hos en förälder som kommit på sitt barn med ett hyss. Dagens Nyheter skrev i veckan en upprörd ledare om bland annat nätjätten Krys framfart. Välfärdsbranschen borde skaffa sig ett etiskt regelverk som alla följer, konstaterade DN, som om problemet handlade om bristande uppfostran.

Men varför skulle inte aktiebolag försöka maximera sin vinst? Är man missnöjd med hur en del nätläkarföretag och friskolor beter sig måste man rigga om incitamenten. Företag är inte onda eller goda per se. De agerar som regel rationellt på den marknad som de är verksamma på.

Jag tror att man måste se politikens misslyckanden på centrala områden i ljuset av denna bristande analysförmåga. Politiker är ofta arga och besvikna – erkänner måhända också att de har varit naiva – men de gör alltför sällan sin hemläxa. 

Man har inte på djupet analyserat varför utfallet blev som det blev och vad man måste ändra för att utfallet ska bli ett annat. 

Det kostar för lite att vara kriminell i Sverige i dag. Vill man på allvar göra något åt gängkriminaliteten måste man ändra den kalkylen.

Ta kriminaliteten. Tänk om unga killar i utsatta områden som misslyckas i skolan och väljer den kriminella banan faktiskt agerar rationellt, i alla fall på kort sikt? Kriminalreportern Lasse Wierup kom nyligen ut med boken ”Gangsterparadiset”, där han beskriver Sverige som just ett paradis för kriminella.

Wierup påpekar att de klassiska förklaringsmodellerna om att kriminaliteten är en konsekvens av arbetslöshet och utanförskap verkar stämma dåligt med verkligheten. Den ekonomiska situationen har tvärtom förbättrats i de utsatta områdena samtidigt som gängkriminaliteten har exploderat. 

Wierups slutsats är i stället en annan: Det kostar för lite att vara kriminell i Sverige i dag. Konsekvenserna av brott uteblir alltför ofta eller består av frivilliga vårderbjudanden till unga brottslingar. Mot det står ett kriminellt liv kantat av stora pengar och hög status. Vill man på allvar göra något åt gängkriminaliteten måste man ändra den kalkylen. 

I grunden är detta ett utslag av en positiv människosyn. Även kriminella individer är förmögna att fatta överlagda beslut. Det är upp till staten att se till att färre betraktar kriminalitet som en attraktiv livsstil. 

På samma sätt bör vi betrakta migranter som beslutskapabla personer som väger för- och nackdelar med olika handlingsalternativ. Att så många har valt att komma till just Sverige – Europas ändhållplats – är ett resultat av hundratusentals kalkyler av det slaget. 

Om vi skapar incitament för att skicka hit ensamma barn kommer föräldrar att göra just det. Samma sak om vi låter det löna sig att gå under jorden eller på andra sätt använda barns utsatthet för att utverka permanenta uppehållstillstånd. Historien kring de apatiska flyktingbarnen är ett exempel på vilka fruktansvärda konsekvenser den typen av incitament kan leda till.

Oförmågan att identifiera de centrala drivkrafterna bakom olika företeelser skapar en rad problem. Politiken tappar kontrollen över utvecklingen på olika områden, öppnar för fusk och missbruk och bidrar i värsta fall till lidande. 

I slutändan riskerar den påbjudna goda människosynen att slå över i sin motsats – en uppgivenhet kring vart samhället är på väg och en minskad tillit människor emellan.

Förmodligen är det bara i Sverige som det anses vara förmildrande, snudd på en merit, att erkänna att man har varit naiv. Den som däremot kan beslås med en mer krass människosyn blir svårligen förlåten.