Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Efter väktarna kommer de privata åklagarna

Det har länge talats om gräddfiler inom vården, men nu går det även att köpa privata brottsutredningar, skriver Anna Dahlberg. Foto: MICHAELA HASANOVIC

Säkerhetsbranschen erbjuder inte längre bara larm och väktare. I spåren av poliskrisen växer även efterfrågan på privata brottsutredningar.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I det tysta pågår två former av privatisering av det svenska rättsväsendet. I det ena fallet handlar det om framväxten av parallella rättssystem i utanförskapsområden. Familjer och släkter gör upp sinsemellan om straff i stället för att anmäla brott till polisen. 

Hela skalan finns representerad från beskyddarverksamhet till civilrättsliga tvister mellan makar som löses med hjälp av religiösa samfund eller andra föreningar. I våras slog exempelvis polisen i Borlänge larm om att rättsskipningen i vissa stadsdelar "löses med andra metoder och sedvänjor".

Den andra formen av privatisering är betydligt mindre ljusskygg. Det handlar om den snabbt expanderande säkerhetsbranschen. Siffrorna talar sitt eget språk: 440 företag sysselsätter numera 33 000 personer och omsätter 57 miljarder kronor om året.

Det kan jämföras med polisen som har en budget på drygt 25 miljarder kronor och har runt 30 000 anställda, varav cirka 9 000 är poliser i yttre tjänst. 

Trygghet i offentlig miljö förknippas numera oftare med Securitas-vakter än med patrullerande poliser.

Säkerhetsföretagen erbjuder numera även brottsutredningar

Men den privata säkerhetsbranschen erbjuder inte längre bara väktare och utrustning som larm och övervakningskameror. Den nisch som växer snabbast är så kallade kvalificerade säkerhetstjänster. Det handlar om traditionellt polisarbete såsom personskydd, spaning, förhör och utredningar.  

Det förekommer även att säkerhetsföretagen konfronterar antagonister - exempelvis utpressare - och uppmanar dessa att backa. Om uppdragsgivaren inte vill polisanmäla ett brott kan ärendet tas om hand vid sidan om rättsväsendet. Ett slags parallell rättsskipning även här, alltså.

Men det kan också handla om att göra det utredningsarbete som polisen inte hinner med. Malin Arentoft var fram till i maj i år kammaråklagare vid City åklagarkammare i Stockholm med inriktning på grova brott. Efter 17 år vid Åklagarmyndigheten har hon sagt upp sig för att i stället erbjuda sina tjänster på marknaden.

- Som åklagare vet jag att många anmälningar hamnar längst ner i en hög eller så skickas de till en åklagare som sedan säger åt polisen vad den ska göra. Men sedan händer ändå inget. Det jag erbjuder är att genomföra utredningen privat. Sedan går det att lämna in ett paket i samband med anmälan med en i princip färdig förundersökning som åklagaren kan använda för att delge misstanke, säger hon.

Vården och polisen lider av samma problem

En annan erfaren person som har tagit steget över till den privata säkerhetsbranschen i vår är Joakim Söderström. Han var tidigare nationellt kameraansvarig vid polisen och eldsjälen bakom bland annat polisens nya kroppskameror och övervakningskamerorna på Järvafältet. Sedan några månader tillbaka kan han titulera sig vd för Säkerhetsbranschen.

Han ser det som att de privata alternativen fyller ett tomrum:

- Om du anmäler ett ärende till polisen hanteras, slarvigt uttryckt, alla lika dåligt. Det mesta läggs ner. Om du i stället vänder dig till ett privat säkerhetsföretag får du två till tre före detta poliser som utreder ärendet åt dig och gör en slags förundersökning. Sedan kan en åklagare väcka åtal på det. Det är ett helt nytt segment som växer fram inom säkerhetsbranschen i kölvattnet av en havererad rättsstat, säger Söderström.

Innan jag börjar skriva den här texten funderar jag på om den bidrar till att göra reklam åt säkerhetsbranschen. Men utvecklingen är så pass intressant att den trots allt behöver belysas. 

Det har länge talats om gräddfiler inom vården och om runt 650 000 svenskar som har köpt privat sjukvårdsförsäkring för att de inte litar på den offentliga sjukvården. Nu kan vi alltså se konturerna av en liknande utveckling inom rättsväsendet, låt vara i mycket mindre skala på grund av det höga priset. När kön blir för lång letar människor efter alternativa vägar.

För vården och polisen lider i grunden av samma problem. Den håller hög kvalitet i akuta lägen, men tillgängligheten brister.

Stötande med en ordning där pengar blir avgörande

I någon mån är utvecklingen oundviklig. I ett samhälle med ökande reallöner och växande klyftor kommer efterfrågan på välfärd att vara mycket större än det offentliga kan erbjuda. Den verkligheten kommer att bli än mer kännbar under det kommande decenniet, präglat av personalbrist och en växande försörjningsbörda. 

I någon mån är utvecklingen också välkommen. Att företag och enskilda axlar en växande nota för sådant som vård och säkerhet avlastar det offentliga, som i stället kan satsa resurser där behoven är som störst. Det räcker med att tänka tanken att alla väktare och ordningsvakter skulle strejka en dag för att inse hur mycket polisens arbetsbörda skulle öka.

Men det finns också varningssignaler här som måste tas på största allvar. Det är oroväckande att säkerhetsbranschen växer för att polisen inte klarar av sitt kärnuppdrag - nämligen att utreda brott och att upprätthålla lag och ordning.

Och det är stötande om vi får en ordning där den som har köpt en privat utredning kan räkna med att få en helt annan behandling av rättsväsendet än den som inte har råd att betala.

Staten och kommunerna måste bli bättre arbetsgivare

I längden riskerar det att undergräva tilliten till samhällskontraktet och viljan att betala skatt. Därför är det så viktigt att rättsväsendet får rejäla förstärkningar under åren framöver. Det offentliga måste också se till att bli en mycket mer attraktiv arbetsgivare, så att man kan behålla sin personal.

Såväl ex-åklagaren Malin Arentoft som den före detta polisen Joakim Söderström vittnar om frustration över sin tidigare arbetssituation. Det handlar om bristande stöd uppifrån, men också om att det är demoraliserande att jobba som åklagare och polis i Sverige eftersom rättssystemet är så tandlöst mot de kriminella.

- Det är många åklagare som slutar. Det är ett utsatt jobb och ska man ha sugen kvar krävs det att samhället ger oss en verktygslåda så att vi kan lösa uppgiften. Som det är nu ges de kriminella chans på chans på chans, säger Malin Arentoft.

Det är inte längre den starka staten som vi behöver oroa oss för, utan den svaga. 

 

Läs också: Hårdare tag - med massor av brasklappar 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!