Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

Dumpa Trump och gör USA Great Again

USA-experten Olle Wästberg berättar det du behöver veta.
President Donald Trump har försvagat USA internt och i världen.
Foto: BRUCE KLUCKHOHN / AP TT NYHETSBYRÅN

Trump är en vandrande katastrof för USA och den fria världen. Även för Sverige står mycket på spel i valet på tisdag. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Under ett kvarts sekel – mellan åren 1945 och 1972 – pågick det svenska kärnvapenprogrammet. Tiotals miljarder plöjdes ner i projektet som syftade till att förvandla Sverige till en kärnvapenmakt. 

Plutonium tillverkades i en nybyggd reaktor i Ågesta i Stockholm för vidare leverans till Försvarets forskningsanstalt. Där satt tekniker och svarvade former för den optimala atombomben. Siktet ska ha varit inställt på ett hundratal kärnladdningar.

Det var först i slutet av 60-talet som Sverige övergav kärnvapenplanerna. Det som fällde avgörandet var att USA erbjöd oss skydd under sitt kärnvapenparaply. Sverige kunde därmed räkna med att vara täckt av den amerikanska avskräckningen gentemot Sovjetunionen.

Det är lätt att ta den nuvarande ordningen – Pax Americana – för given med USA som världens supermakt och säkerhetsgarant. Men det räcker att titta tillbaka på vår egen historia för att se hur skakiga alternativen kan se ut.

Åren direkt efter andra världskriget sökte Sverige trevande efter Storbritanniens hand, berättar Robert Dalsjö, forskare vid FOI. Inspirerade av det brittiska flygvapnet köpte vi in brittiska radarsystem och försåg stridsflygplanet Tunnan med en brittisk motor. 

Men Storbritannien var en stormakt på dekis. I stället släpptes Sverige så småningom in i värmen av USA under president Truman.

– Alltsedan början av 50-talet har USA spelat en helt avgörande roll för svensk säkerhet – som leverantör av försvarsmateriel, som allierad och som skyddsmakt både konventionellt och när det gäller kärnvapen, säger Robert Dalsjö.

Relationen har genom åren varit omgärdad av mycket smusslande. Men ingen har kunnat tveka om hur central den transatlantiska länken har varit för Sverige. Det gäller än i dag med den så kallade Hultqvistdoktrinen, som bygger på en nära bilateral relation med USA. 

USA har inte bara världens största militära muskler, utan har universiteten som eliten vill skicka sina barn till (inklusive Kinas ledare Xi Jinping, vars dotter har studerat på Harvard) och valutan som alla förlitar sig på.

Det är ytterst detta som står på spel i presidentvalet på tisdag för svensk del. USA:s position som den fria världens ledare är i gungning och därmed den liberala världsordning som har tjänat oss så väl under efterkrigstiden.

I rättvisans namn beror det inte bara på Donald Trump. Utvecklingen går djupare än så. Det är själva kontinentalplattorna som håller på att förskjutas under tyngden av Kinas växande makt. Trumps presidentskap skulle rentav kunna ses som ett symptom på USA:s vittrande hegemoni. 

Men hans ledarstil skyndar på denna process. Trump har försvagat USA genom att elda på polariseringen i landet och sätta själva demokratin under press. Det är nästan ofattbart att USA har en president som tvekar kring om han är beredd att respektera valresultatet och lämna över makten vid en förlust.

Omvärlden brukade betrakta USA med beundran, även dess fiender. Nu ser man en nation som är golvad av corona, som slits sönder av rasmotsättningar och politisk polarisering och vars president har gjort närmare 25 000 falska eller vilseledande påståenden, enligt Washington Posts faktakoll. USA:s varumärke dras i smutsen.

Det som har gjort USA:s supermaktsstatus så unik är dess kombination av hård och mjuk makt. USA har inte bara världens största militära muskler, utan har universiteten som eliten vill skicka sina barn till (inklusive Kinas ledare Xi Jinping, vars dotter har studerat på Harvard) och valutan som alla förlitar sig på.

I rollen som den fria världens ledare har USA stått upp för moraliska värden, värnat internationellt samarbete och byggt allianser med likasinnade nationer. Jämför det med Ryssland, som tvingas skrämma sina grannar till lydnad och inte ens har lyckats vinna Belarus gunst.

Det är dessa värden som nu är hotade. Överlever ens USA:s allianser en andra mandatperiod med Trump som president? Det är faktiskt en öppen fråga.

Trump har ifrågasatt värdet av Nato och återkommande förolämpat sina allierade. Desto mer kärvänlig och uppskattande har han varit i sina omdömen om auktoritära ledare som Putin, Erdogan, Bolsonaro, Sisi och Jong-un. Efter toppmötet med president Vladimir Putin i Helsingfors 2018 lät Trump förstå att han litar mer på Putin än på sin egen underrättelsetjänst.

I en tid då demokratin befinner sig på global reträtt är det en förödande retorik från en amerikansk president. Trumps Amerika-först-politik spelar auktoritära stormakter som Kina och Ryssland i händerna.

Minns bara när de rödgröna inför valet 2010 krävde att USA skulle avveckla alla sina militärbaser. Som om världen skulle bli en fredligare plats om USA övergav sina allierade.

I värsta fall går vi mot den stora oredans tid, där USA:s allianser kollapsar. Kanske passar Kina redan i närtid på att undergräva trovärdigheten i USA:s säkerhetsgarantier genom att angripa eller lamslå Taiwan.

I så fall är vi snart tillbaka i ett läge där var och en får se efter sitt eget hus. Sverige lär nog aldrig att dra i gång ett nytt kärnvapenprogram, men mycket talar för att Japan och Sydkorea skulle göra det. Även i Mellanöstern skulle atomkapprustningen snart vara ett faktum.

Det är detta som det slentrianmässiga USA-hatet från vänster aldrig tog höjd för. Problemet var alltid att världspolisen USA lade sig i för mycket. Minns bara när de rödgröna inför valet 2010 krävde att USA skulle avveckla alla sina militärbaser. Som om världen skulle bli en fredligare plats om USA övergav sina allierade. 

Kanske har även vänstern till sist insett att en värld där USA inte längre tar på sig rollen som världspolis är en betydligt farligare plats än en värld där USA dominerar världsordningen. Nu är det USA:s tilltagande svaghet snarare än dess styrka som kommer att vara orosmolnet under överskådlig framtid.

Med Joe Biden som USA:s nästa president finns en chans att rehabilitera idén om det goda USA och det amerikanska ledarskapet i världen. Han förstår värdet av allianser och internationellt samarbete.

Men det här valet handlar inte så mycket om alternativet som om att rösta bort Trump. Sällan har så mycket stått på spel i ett amerikanskt presidentval. Också för svensk del.