Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Anna Dahlberg

Detta duger inte – byt ut rikspolischefen

Anders Thornberg har varit rikspolischef sedan februari 2018. Han har inte lyckats bryta utvecklingen när det gäller gängbrottsligheten.
Foto: Carl-Olof Zimmerman / TT NYHETSBYRÅN
Antalet sprängdåd i år uppgår till 70 stycken. Det betyder att den positiva trenden ser ut att brytas i år.
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Sverige behöver ett systemskifte i kampen mot gängvåldet. Då räcker det inte att rösta bort S-regeringen. Även den högsta polisledningen bör bytas ut.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Efter dödsskjutningen i Kristianstad i veckan har ett nytt rekord satts – 48 ihjälskjutna hittills i år. Trots att det bara är september har den tidigare toppnoteringen för ett enskilt år redan passerats.

Misslyckandet med att vända utvecklingen var ett viktigt skäl till att de rödgröna förlorade valet.

Men det kommer inte att räcka att byta ut Morgan Johansson som justitieminister och att införa danska straff. Polisen måste prestera mycket bättre än i dag. Hittills har polisledningen kommit väldigt lindrigt undan i debatten.

Sedan år 2015 har polisens budget ökat med 60 procent och ligger nu på 33,8 miljarder kronor per år. Få andra myndigheter – om ens någon – har fått en så dramatiskt höjning av anslagen. 

Så vad har vi fått för mångmiljardsatsningen? 

Kampen mot gängbrottsligheten går snarast åt fel håll, trots att Sverige har fått tillgång till osannolika mängder krypterat chatt-material via fransk polis och amerikanska FBI. Uppklarningen av gängmorden ligger på runt 20 procent, vilket är en drastisk minskning jämfört med 90-talet. 

I Svenska Dagbladets granskning av utredningsverksamheten nyligen vittnade poliser om att lägstanivån är ”horribelt låg” och att polisen är sämre än någonsin på att lösa brott. Rutinerade utredare har lämnat, vilket har gett upphov till en akut kompetensbrist.

I en färsk enkät uppger 72 procent av poliserna i Region Stockholm att bristen på kompetens i utredningsverksamheten är den främsta förklaringen till att uppklarningen är så låg. 

En annan verksamhet inom polisen som blöder är NFC – Nationellt Forensiskt Center. Erfarna medarbetare säger upp sig, exempelvis från vapenavdelningen i Linköping. Enligt en medarbetarundersökning som Akavia gjorde förra året är missnöjet så stort att 45 procent av medlemmarna skulle vilja lämna arbetsplatsen.

Det är en ohållbar situation. De långa väntetiderna på NFC är förödande för brottsuppklarandet och lägger krokben för hela rättsprocessen. En anställd som jag pratar med berättar att han ”har ont i magen” när han tänker på risken att en våldtäktsman hinner slå till igen på grund av de långa handläggningstiderna hos NFC. Till och med prioriterade sexbrott tar det 7-12 veckor att få provsvar på.

Källor berättar om en ängslig och hämmande kultur, där byråkratin ständigt sväller. I stället för att lägga kraften på brottsbekämpning producerar man styrdokument, handlingsplaner, strategier och abstrakta ordmassor som ingen begriper.

En central ambition med polisens omorganisation 2015 var att polisen skulle komma närmare medborgarna. Inte heller på det området har polisen lyckats. Visserligen har det börjat fyllas på med fler nyutexaminerade poliser ute i lokalpolisområdena (fattas bara med tanke på den stora utbyggnaden). Men det är långt kvar till målet om en lokalt förankrad poliskår, som känner sitt område och har vunnit invånarnas förtroende.

Det är fortfarande fler som arbetar på polisens HR-avdelning än som verkar som områdespoliser runtom i Sverige, enligt siffror från Polisens årsredovisning. Det är faktiskt bisarrt.

När Riksrevisionen granskade polisens närvaro i utsatta områden fann man att det fattades områdespoliser i var tredje lokalpolisområde. Lika mörk är bilden i en rapport från polisens egen tillsynsenhet från i fjol. Slutsatsen är att polisen inte har någon koll på hur områdespoliserna används. Hälften av dem har inte ens fått ett geografiskt tilldelat område. I stället har de kommit att användas som ett slags vikariepool.

Till listan över polisen misslyckanden kan också läggas vårens passkaos och påskkravaller. 

För att summera: Det förväntade resultatlyftet har uteblivit trots mångmiljardsatsningarna. Tvärtom uppvisar polisens kärnverksamhet allvarliga brister.

Men i stället för att idka självkritik har polisledningen skickligt riktat sökljuset mot andra. Rikspolischefen Anders Thornberg talar ständigt om att skolan, socialtjänsten och kommunerna i största allmänhet måste göra mer. Det är förvisso helt sant, men det fråntar inte polisen ansvaret för att lösa sin egen uppgift.

Den bild som ges inifrån NOA är inte vacker. Källor berättar om en ängslig och hämmande kultur, där byråkratin ständigt sväller. I stället för att lägga kraften på brottsbekämpning producerar man styrdokument, handlingsplaner, strategier och abstrakta ordmassor som ingen begriper.

Minsta detalj ska tröskas genom en jätteapparat. Ett konkret exempel är utformningen av rytteriets nya batong. Den frågan blir först föremål för ett brett samråd och går sedan ut på delning till varenda enhet. Till slut badar alla chefer i dokument och tiden äts upp av oändliga möten.

Dödsskjutningarna slår alltså rekord samtidigt som polisen gräver ner sig i hur rytteriets batong ska se ut. Så kan det inte fortsätta.

Ulf Kristersson bör därför utse en ny rikspolischef. Ett lämpligt namn skulle kunna vara Linda Staaf, som har imponerat i rollen som NOA:s underrättelsechef.

Valets segrare har ambitiösa planer på ”mönsterbrytande åtgärder” i kampen mot gängbrottsligheten. Det är utmärkt. Det kommer att behövas en offensiv på såväl lagstiftningsområdet som det förebyggande området.

Men minst lika viktigt är att polisen når sin fulla potential. Det kräver både ett nytt ledarskap och fokus.

Ulf Kristersson bör därför utse en ny rikspolischef. Ett lämpligt namn skulle kunna vara Linda Staaf, som har övertygat i rollen som NOA:s underrättelsechef och varit drivande i internationella samarbeten såsom FBI:s operation ”Trojan Shield”. I veckan blev det klart att hon lämnar sin tidigare post och påbörjar en tjänst på justitiedepartementet. Men det kan säkert finnas fler kandidater som har det driv som krävs.

Uppdraget måste också vara tydligt: Att vända den allvarliga brottsutvecklingen genom att rusta upp kärnverksamheten.

Den nya regeringen måste också släppa besattheten vid antalet poliser. Detta mål har utvecklats till ett monster inom polisverksamheten. En lokal polischef berättar att om han vill anställa en ekonom för att utreda brottsvinster får han inte längre göra det. Han får bara anställa polisutbildade, och de civila utredare som redan är anställda måste skickas på snabbutbildning i ett och ett halvt år för att bli poliser. I stället får poliser tas in från yttre tjänst till att göra de civila utredarnas jobb.

Den gamla pinnjakten har ersatts av den nya polismössejakten. Det är lika dumt nu som det var då.

Självfallet behöver poliserna bli fler, men framför allt måste polisen arbeta mer effektivt. Ibland kan det betyda att man tar in en turlagssekreterare för att avlasta poliser i yttre tjänst från tidskrävande avrapportering. Andra gånger behöver man knyta till sig civil kompetens av olika slag: operativa analytiker, ekonomer eller andra. 

Inte minst viktigt är att man lyckas behålla erfaren personal. En luggsliten polismössa kan ofta vara värd mer än två nya, så att säga.

I stället för ett mål om X antal nya poliser bör den kommande regeringen peka ut riktningen. Långt fler poliser, inklusive utredare, måste ut i lokapolisområdena. Vänd upp och ned på pyramiden inom polisen.

Polisen i Göteborg har lyckats skapa en sådan lokalt närvarande polis, som klarar av att både vara gränssättande och relationsskapande. Det arbetssättet bör bilda skola för resten av polis-Sverige. Det är ingen slump att man sällan hör talas om dödsskjutningar i Göteborgs utsatta områden numera.

NFC måste rustas upp akut. Omvandla verksamheten till en egen myndighet igen om så krävs för att kunna höja lönerna och förbättra arbetsvillkoren.

Valrörelsen är över. Nu räcker det inte längre att prata tufft om att knäcka gängen. Det gäller att leverera resultat.

Det snabbaste sättet att få till stånd en förändring är att se till att polisen presterar bättre.