Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Det behövs ett Expo för att granska jihadismen

Det fanns kopplingar till Sverige även i samband med terrordåden i Barcelona. Det behövs ett Expo för att granska jihadismen, skriver Anna Dahlberg. Foto: QUIQUE GARCIA / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Den våldsbejakande islamismen behöver möta samma motstånd och granskas på samma sätt som nazismen. Tyvärr sker inte det i dag.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Inför det nazistiska hotet mobiliserar samhället på bred front. Det skrivs mängder av artiklar om faran med att Nordiska motståndsrörelsen flyttar fram sina positioner. Nazisterna kartläggs ner på individnivå och varenda flygblad som delas ut, varje klistermärke som sätts upp registreras som en aktivitet. 

En del tycker att bevakningen har övergått i en osund besatthet. Det rör ju sig trots allt bara om några hundratal vettvillingar. Men i grunden är det bra att samhället är en nagel i ögat på högerextremismen. Även om vitmaktmiljön inte omfattar så många individer är dess våldskapital förfärande. Nazister utför numera bomdåd i Sverige, attackerar fredliga demonstranter och genomför brandattentat mot lokalpolitiker. Det går inte att blunda för det hot som denna miljö utgör.

Problemet är snarare att den våldsbejakande islamismen inte behandlas på samma sätt. Trots att Säpo larmar om att antalet extremister har tiodubblats på ett decennium sker ingen motsvarande punktmarkering av aktivisterna och aktiviteterna i denna miljö.

Gång på gång avslöjas kopplingar till Sverige i samband med de terrordåd som ägt rum runtom i Europa - nu senast attentaten i Åbo och Barcelona. Men det utlöser inga febrila försök att kartlägga vilka miljöer dessa terrorister har rört sig i eller hur de radikaliserades. Det noteras på sin höjd och sedan går man vidare.

Över huvud taget finns ett påfallande ointresse för att granska nätverken bakom den våldsbejakande islamismen. Ingen bevakar exempelvis när fundamentalister bedriver dawah (missionsverksamhet) i köpcentrum eller på torg. 

En vilja att tömma jihadismen på ideologi

Det verkar rentav finnas en strävan efter att bryta loss extremismen från dess ideologiska och religiösa sammanhang. På Aftonbladet kultur slog man i somras fast att "taekwondo-klubbar har ändå spelat en större roll än moskéer för att skapa de tätt sammansvetsade grupper som idag mördar barn på Europas gator" (AB 19/6).

Tesen är att terroristerna är unga, vilsna män som sugs upp av en dödskult. Det finns med andra ord ingen poäng att söka efter något sammanhang bortom det psykologiska. Jihadism har inget med gud att göra, utan fyller endast funktionen som bärare av vår tids radikalism, heter det.

Inspiratören till detta synsätt är den franska forskaren Olivier Roy, som Europas vänster gärna citerar. Kritiker som Gilles Kepel menar dock att detta är en direkt felsyn. Tvärtom måste terrordåden ses i ljuset av en radikal form av islam som har fått fäste i franska förorter. 

Perspektiven behöver inte vara oförenliga. Men det är intressant att se hur synen på nazism och våldsbejakande islamism skiljer sig åt i svensk offentlighet. Ingen skulle komma på tanken att tömma högerextremismen på dess ideologiska innehåll och söka förklaringar i individuella misslyckanden. Men att låta jihadismen reduceras till ungdomar på glid anses av någon anledning oproblematiskt.

Hatpredikanter avgörande för terrorn i Europa

TT presenterade i veckan en granskning som tvärtom visar att religiösa hatpredikanter har spelat en central roll i den islamistiska terrorvågen i Västeuropa. I minst två tredjedelar av fallen - 44 av 68 terrordåd - finns en koppling till någon eller några religiösa ledare. 

De radikala miljöerna har alltså haft en nyckelroll för att understödja terrorismen. Bara ett fåtal terrorister har radikaliserats på egen hand.

Betydelsen av detta ska varken överdrivas eller förminskas. Inom den sunnimuslimska grenen av islam är det lätt att bli predikant; många hatpredikanter har rentav utnämnt sig själva utan någon sanktion från högre ort. Men det visar samtidigt att det finns nätverk kring terroristerna som behöver granskas och sättas under press. 

I vissa länder rör det sig om namngivna organisationer som Profetens Ummah i Norge eller Die wahre Religion i Tyskland, som båda är öppet jihadistiska. Den senare förbjöds i vintras efter att 140 jihadister kunnat kopplas till rörelsen. 

I Sverige är nätverken mer informella, såsom det nordafrikanska nätverket som etablerades redan på 90-talet. Men det missionerande läsprojekt som Die wahre Religion drog igång i Tyskland har fått avknoppningar även här. 

Samhället måste bjuda mer motstånd

Journalisten Magnus Sandelin berättar för mig att dessa radikala nätverk nu förstärks och expanderar. Han ser oroande exempel på hur extremister söker upp flyktingboenden med kläder och skor för att sprida sitt budskap.

– Extremismen möter väldigt lite motstånd i Sverige. I stället har samhället gödslat skattepengar över de extrema miljöerna, konstaterar Sandelin.

Han efterlyser mer motstånd. Kommuner borde jobba direkt mot nätverken och försöka förhindra rekrytering. De stora muslimska föreningarna har ett ansvar för att öppet ta kampen mot extremismen. Och det behövs en ordentlig granskning av de radikala miljöerna. 

– Expo skulle börja granska även denna miljö, men uppgiften blev nog övermäktig, säger Sandelin.

I stället har några enskilda bloggande journalister stått för mycket av bevakningen, såsom Per Gudmundson på Svenska Dagbladet. Under senare år har medierna blivit mycket bättre, konstaterar Sandelin, men det har samtidigt blivit allt svårare att överblicka den radikala miljön då den har tiodubblats i storlek.

Det skulle helt enkelt behövas ett Expo för att övervaka den islamistiska extremismen. En självklar prioritering kan man tycka. Hatets predikanter måste granskas oavsett vilken -ism de företräder.

 

Läs också: Ge Säpo mer muskler i kampen mot terrorn 

 

Blunda inte för hotet från högerextremismen