Anna Dahlberg
I veckan gavs oväntat grönt ljus till den så kallade gymnasieamnestin. Det innebär att runt 9 000 unga vuxna kommer att beviljas tillfälliga uppehållstillstånd för att studera på gymnasiet, trots tidigare avslag.
Men det innebär inte på något sätt att frågan är löst. SKL pekar på att det finns en övre åldersgräns i lagen vid 18 år för få att påbörja ett nationellt gymnasieprogram. Ett annat stort frågetecken är boendet, som Migrationsverket överraskande har fått ansvaret för efter flera domar i kammarrätten. Men de få boenden som Migrationsverket har kvar ligger långt från tätbefolkade områden.
Den stora röran kring den illa genomtänkta gymnasielagen kommer därför att förfölja även nästa regering. Inte minst gäller det frågan vad som ska hända med alla dem som misslyckas med sina studier liksom att hitta ett arbete inom utsatt tid.
Situationen på Medelhavet har förändrats radikalt
Den 20 juli nästa år upphör den tillfälliga migrationslagen att gälla om den inte förlängs. Enligt Migrationsverket kommer det innebära att söktrycket återigen ökar mot Sverige. Myndigheten räknar med 99 000 asylansökningar under perioden 2019-21 vid sidan om ett mycket stort antal ansökningar om att få invandra till Sverige som anhörig.
Visserligen har situationen på Medelhavet förändrats radikalt i sommar sedan den nya italienska regeringen har vägrat att ta emot fartyg med migranter. Men även om smuggelvägen till Europa i praktiken skulle bommas igen är söktrycket fortsatt högt i de andra spåren för att invandra till Sverige, såsom via anknytning eller arbetstillstånd.
Med tanke på den stora integrationsskuld som har byggts upp under de senaste åren är dagens höga migrationsnivå ohållbar. Nästa regering måste därför kunna säkerställa att Sverige för en stram migrationspolitik under överskådlig tid.
Åklagare som slutar och knivskärningar på skolor
Över huvud taget behöver frågorna som rör samhällets skal få en central plats under nästa mandatperiod. Sverige befinner sig ingalunda i en systemkollaps, men det finns oroväckande tendenser som behöver tas på största allvar.
De senaste veckornas nyhetsflöde bär syn för sägen: En kritisk Schengen-rapport riktar svidande kritik mot de svenska gränskontrollerna. Bristerna i gränsbevakningen är så stora att de undergräver Sveriges förmåga att skydda sig mot brottslighet och terrorism.
Alltfler åklagare väljer att sluta och Åklagarmyndigheten beskrivs av en medarbetare som "ett sjunkande skepp". Tre av fem kriminalvårdare har utsatts för hot eller våld det senaste året och mer än varannan polis i yttre tjänst har utsatts för påverkansförsök som riskerar att inverka på tjänsteutövningen.
Stadsdelen Spånga-Tensta skakas av en serie attacker mot kommunala verksamheter. Bland annat har brinnande däck kastats in i förvaltningshuset. "Vi har redan i dag svårt att rekrytera personal till Spånga-Tensta och nu är risken stor att det blir ännu svårare", säger stadsdelsdirektör Per Kjellander som är frustrerad över att händelserna inte har fått större uppmärksamhet.
Elever har den senaste månaden blivit angripna med kniv vid skolor i såväl Jönköping som Linköping, och en gymnasieskola i Märsta ska utrustas med spärrar, så kallade speedgates.
Oroväckande trender som måste tas på allvar
Man ska vara försiktig med att använda anekdotisk bevisföring. Poängen här är att händelserna ovan speglar bredare trender.
Rättsväsendets olika verksamheter är hårt pressade och underbemannade. Anmälningarna om hot och våld i skolan har mer än fördubblats de senaste fem åren. En liknande utveckling märks i flera andra verksamheter, såsom vård och omsorg. En tredjedel av läkarna har utsatts för våld eller hot de senaste 12 månaderna.
Det blir allt vanligare med trakasserier mot tjänstemän vid landets myndigheter i försök att påverka enskilda beslut. Efterfrågan på bevakningstjänster ökar, inte minst hos landets kommuner. Parallella samhällsstrukturer breder ut sig i ett växande antal utanförskapsområden.
Att vilja värna rättsstaten behöver inte vara konservativt
Det är helt avgörande att samhället orkar bemöta den sortens utmaningar. Varje socialsekreterare som tvekar att fatta rätt beslut, varje område där människor inte vågar vittna eller utöva sina medborgerliga rättigheter av rädsla för repressalier, varje skola eller vårdcentral som drabbas av personalflykt på grund av social oro innebär en oacceptabel reträtt.
Det har inget med konservatism att göra, som det ibland låter i debatten. Att värna rättsstaten mot kriminella, demokratin mot extremister och landets territorium mot potentiella antagonister är liberala kärnvärden.
Den svenska nattväktarstaten är i stort behov av upprustning. Därför måste nästa regering ha förmågan att fatta de beslut som krävs för att vässa försvaret och rättsväsendet. Även svåra beslut.
Den måste också se till att migrationen anpassas till Sveriges förmåga att absorbera de nya invånarna. Annars kommer redan trångbodda och problemtyngda kommuner och utanförskapsområden att hamna under ännu större press.
Det går inte att bygga en regering enbart på att vara emot SD
Många pekar på en "mittenregering" som den mest ansvarsfulla lösningen på dödläget efter valet. Med detta avses en regering bestående av S+MP+C+L, eventuellt med Annie Lööf som statsminister.
Det talas om ett nytt läge i svensk politik där skiljelinjen går mellan ett socialliberalt block och ett socialkonservativt dito. Men lika lite som det går att baka bröd av ideologiska floskler går det att bygga en regering enbart på att vara emot SD.
Löfvens drömregering är i själva verket ett säkert recept på fyra år av politiska låsningar. Det vore också ett synnerligen tondövt sätt att tolka valresultatet. SD:s stora framgångar beror sannolikt på att migrationspolitiken i hög grad har dikterats av småpartier som MP och C på båda sidor blockgränsen. Det har, som statsvetarprofessor Bo Rothstein konstaterade i en debattartikel nyligen, skapat ett demokratiskt underskott i en central fråga för väljarkåren.
Att då svara med att bilda en regering som ger dessa partier en ännu starkare ställning vore att be om ökat missnöje. I så fall vore en renodlad S-regering - Löfven II - att föredra. En sådan regering skulle åtminstone kunna göra upp om migrationen och lag och ordning med M.
"Det är allvar nu", löd det ödesmättade budskapet på Centerpartiets valaffischer. Det ligger mycket i det. Just därför borde en regering med Lööf & Löfven vara utesluten.
Läs också: Alliansen är rökt - dags för S och M att ta över