Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Anna Dahlberg

De rödgröna är svarslösa inför de svarta jobbsiffrorna

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) behöver ta itu med långtidsarbetslösheten, som är på väg mot rekordnivåer.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
11,4 procents arbetslöshet i början av nästa år, spår Arbetsförmedlingen i sin senaste prognos.Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL

Långtidsarbetslösheten är på väg mot en rekordhög nivå. Var är regeringens plan för att bromsa det växande utanförskapet?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Som en kalldusch. Så skulle man kunna beskriva Arbetsförmedlingens besked i veckan att arbetslösheten väntas stiga till 11,4 procent i början av nästa år.

Att pandemin skulle slå stenhårt mot jobben över hela västvärlden har varit förväntat. Men det som är särskilt bekymmersamt för svensk del är vårt dåliga utgångsläge. 

Många minns säkert Stefan Löfvens målsättning om att Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. I stället hamnade vi på plats 23. Bara sydeuropeiska länder som Grekland, Spanien, Italien och Frankrike hade högre arbetslöshet än Sverige vid årets början.

Utgångsläget är också sämre om man jämför med Sverige före finanskrisen 2008. Då fanns det 59 000 arbetslösa med kort utbildning inskrivna hos Arbetsförmedlingen, det vill säga personer som har en förgymnasial utbildning på nio år eller kortare. 

I dag är motsvarande siffra 143 000. I början av nästa år väntas denna utsatta grupp ha vuxit till närmare 200 000, enligt Arbetsförmedlingens senaste prognos. ”Skillnaden under denna kris jämfört med finanskrisen 2008 är påtaglig”, konstaterar myndigheten på torr byråkratsvenska.

Eftersom denna stora grupp står längst bort från arbetsmarknaden innebär det att även långtidsarbetslösheten är på väg mot en rekordhög nivå under 2020 och 2021. Sysselsättningsgraden bland utrikes födda väntas bli den lägsta under hela 2000-talet.

Arbetslösheten kommer naturligtvis att slå mycket bredare än så; det är många anställda som hänger löst under coronakrisen. Men de flesta som redan har en trygg fot inne på arbetsmarknaden kommer att hitta ett nytt jobb så snart konjunkturen vänder.

Det stora bekymret är de som riskerar att hamna i långvarigt utanförskap. Och just när arbetsmarknadspolitiken skulle behöva vara som starkast är den stadd i upplösning.

Arbetsförmedlingen har misshandlats svårt de senaste åren. Först röstades en M/KD-budget igenom som innebar panikartade neddragningar. Sedan skulle Centerpartiets privatiseringsexperiment förverkligas med målet att låta fristående aktörer ta över jobbförmedlandet.

Nu tvingas samma myndighet nyanställa arbetsförmedlare igen och öppna stängda lokalkontor. Hur det går med nedmonteringen är i nuläget oklart.

Läget hade varit tufft nog utan en kris. Med en skenande arbetslöshet har situationen på Arbetsförmedlingen blivit extremt pressad.

Arbetslösheten är på väg på mot en historisk nivå, men den ansvariga ministern tjafsar om en LAS-utredning.

Allt detta reser frågor om det politiska ledarskapet. Flera centralt placerade personer som jag talar med ställer sig undrande till Eva Nordmark (S) insatser hittills som arbetsmarknadsminister. Hon anses otydlig, passiv och politiskt oerfaren.

Arbetslösheten är på väg på mot en historisk nivå, men den ansvariga ministern tjafsar om en LAS-utredning. 

Visst, regeringen har satsat hundratals miljarder på att hålla företagen under armarna under krisens värsta månader. Gott så. Men initiativen för att förhindra att långtidsarbetslösheten biter sig fast är få.

Lite extra platser på yrkeshögskolan och yrkesvux har presenterats liksom förlängd maxtid för subventionerade anställningar såsom nystartsjobb. 

I oktober ska de så kallade etableringsjobben till sist komma på plats. Denna nya anställningsform har det flaggats för ända sedan 2016. Dagens Industri kallade den nyligen för ”Jobbreformen som aldrig kommer på plats” (19/5). 

Men det finns åtminstone tre skäl att lägga band på entusiasmen. Till att börja med rör det sig bara om 10 000 jobb. Arbetslösheten i mars nästa år väntas som jämförelse ha passerat 600 000 personer.

För det andra är jobben dyra för skattebetalarna. Och för det tredje är risken för fusk uppenbar. Staten ska betala in 9 870 kronor i månaden direkt på privatpersoners konton i syfte att kraftigt minska arbetsgivarens kostnad för att anställa en långtidsarbetslös eller nyanländ. Ett enkelt system, är tanken. Utan tvekan, men också enkelt att förfuska.

Regeringen måste skaffa sig en plan för hur man ska tackla den rekordhöga långtidsarbetslösheten som väntar. Annars kommer problemet bara att trilla ner i knäet på landets hårt ansträngda kommuner.

De såg redan före krisen hur etableringen av nyanlända hade försämrats. Bara 34 procent av de nyanlända som lämnade etableringsprogrammet under 2019 studerade eller arbetade 90 dagar efter avslutat program. Endast drygt sex procent hade lyckats få ett reguljärt arbete utan subventioner.

Om det såg ut så i högkonjunktur – hur ska det då inte se ut i en kris? Risken är överhängande att kommunerna får brottas med ökade kostnader för försörjningsstöd och ett växande utanförskap under många år framöver.

Om inte regeringen tar itu med långtidsarbetslösheten i tid kommer tudelningen på svensk arbetsmarknad att permanentas – och många kommer att slås ut för gott.

Så vad bör regeringen göra? Det finns ingen ”quick fix”, men här är en lista på åtgärder som Januaripartierna skulle kunna bocka av:

• Storsatsa på grundläggande vuxenutbildning under krisen – inte minst språkträning för de som behöver förbättra sin svenska. 

• Ge Arbetsförmedlingen lite arbetsro med höjda anslag även under nästa år och banta ner privatiseringsreformen till något som införs stegvis och i liten skala.

• Inför lägre ingångslöner för utsatta grupper. En variant på detta är alliansens så kallade inträdesjobb.

• Förläng etableringsperioden från dagens två år. En modell skulle kunna vara att anpassa tiden efter utbildningsnivån hos de nyanlända.

• Återinför en variant på Fas 3 för grupper som har svårt att ens få en subventionerad anställning.

• Stå upp för arbetslinjen den 3 januari 2021 när den tillfälliga höjningen av a-kassan upphör. Forskningen visar entydigt att en nedtrappning av ersättningen minskar tiden i arbetslöshet.

Om inte regeringen tar itu med långtidsarbetslösheten i tid kommer tudelningen på svensk arbetsmarknad att permanentas – och många kommer att slås ut för gott.