Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Dahlberg: Världens mäktigaste vekling

VEM VINNER? Oavsett om Barack Obama eller Mitt Romney vinner får USA:s nästa president problem att få igenom sina förslag i båda kamrarna i kongressen.

Foto: Robert Duyos

USA:s farligaste kris är den politiska.

Den som spinner en kokong av förnekelse kring de akuta problem som landet står inför.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

USA-VALET

Oavsett vem som vinner valet på tisdag blir det en vingklippt president. Världens mäktigaste man är en påfallande maktlös herre i Washington. Om Obama blir omvald kommer hans tröstlösa kamp mot det republikanskt dominerade representanthuset med största säkerhet att fortsätta.

Men även en Romney-seger kommer att stöta på patrull. Allt talar för att majoriteten i senaten blir kvar i demokratiska händer.

Det är så det politiska systemet fungerar i USA. Maktdelningen med sina rötter i konstitutionen från 1787 syftar till att bromsa och balansera, men har i praktiken kommit att förlama politiken. Det är ett ständigt förhandlande och trixande med frågor fram och tillbaka.

För att få något uträttat räcker det inte att ha makten över Vita huset och de båda kamrarna i kongressen; man ska helst ha en så kallad supermajoritet i senaten så att minoriteten där inte kan använda sig av möjligheterna till så kallad filibuster, förhalning av omröstningar.

Och även om denna sällsynta situation skulle uppstå är det alltid bara två år kvar till nästa val, då majoritetsförhållandena kan kastas om igen. Följden har blivit att Washington befinner sig i ett slags kroniskt kramptillstånd och en evig valrörelse.

Denna hämsko för politiken gick att hantera så länge partierna bestod av breda koalitioner. Demokraterna hade sin konservativa falang i Södern och republikanerna härbärgerade en bred mittenfåra av pragmatiker. Då gick det alltid att sy ihop kompromisser över partigränserna.

Men numera är dessa avfällingar utrensade eller har lämnat politiken frivilligt. Framför allt republikanerna har blivit ett renodlat högerparti under inflytande av den radikala Teparty-rörelsen.

Detta är den enskilt viktigaste förklaringen till den polarisering som lamslår Washington och undergräver USA:s ställning i världen. Som stats- vetarprofessorn Erik Åsard skriver i sin förträffliga bok "Den sårbara super- makten" (Historiska Media) är det inte de yttre hoten som riskerar att underminera USA:s unika position på världsscenen, utan den egna oförmågan att lösa brännande samhällsproblem.

Och det är stora problem som USA brottas med: sviktande skolresultat, undermålig infrastruktur, klimatkris i oljeberoendets spår och galopperande kostnader inom välfärdsprogrammen Medicare, Medicaid och Social security.

Och över allt vilar hotet om det finanspolitiska stupet - "fiscal cliff" - som uppenbarar sig vid årsskiftet om partierna inte lyckas komma överens om en ordnad budgetsanering. USA slår då i skuldtaket, vilket kommer att utlösa automatiska skattehöjningar och nedskärningar enligt osthyvelprincipen.

Ändå förmår inte partierna ta sig samman. Som svensk är det nästan overkligt att beskåda handlingsförlamningen. Medan 90-talskrisen plockade fram det bästa ur oss - blocköverskridande krispaket, historiska reformer och målmedveten budgetsanering - reagerar USA med förnekelse på dagens kris.

I stället för kompromisser triumferar dogmatismen. I stället för sakf rågor bjuds väljarna på skendebatter.

Mest uttalat är detta inom högern. Republikanernas ideologiska resa under senare år kan liknas vid den vite mannen sista skri inför en verklighet där den nya världen med Kina i spetsen breder ut sig och minoriteterna tar allt större plats hemmavid.

Det är det som gör Obama till en så eldfängd symbol. Han personifierar allt det som är på frammarsch i dagens USA - den liberala "dekadensen" som får högern att fly in i en alternativ offentlighet av Fox News och aggressiva radiovärdar.

I det mediemörkret förvandlas kompromisslöshet till en dygd. Nästan alla republikanska kongressledamöter har exempelvis undertecknat "Taxpayer protection pledge", ett löftesbrev om att under inga omständigheter höja några skatter. Det sker mot bakgrund av ett skenande budgetunderskott som bland annat har sin grund i George W Bushs massiva skatte- sänkningar i början av 2000-talet.

Det är svårt att se någon väg ut ur dessa politiska låsningar. För alla oss som månar om ett starkt USA är det dystra tider. Ett USA på dekis får inte bara återverkningar på ekonomin, utan på maktbalansen i världen.

Men kanske finns räddningen närmare vita väljare minskar stadigt mellan varje val.

Det innebär att republikanerna måste överge sin helvita och hyperkonservativa valstrategi om de ska ha en chans att vinna val i framtiden.

Låt oss hoppas att den insikten skyndas på av en Obama seger tisdag.