Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Att göra-listan i Maramö

ALLIANSEN. Annie Lööf bjöd in partikollegorna till sitt föräldrahem i Maramö. Foto: Sven Lindwall, Gunnar Seijbold, Jens l'Estrade. Montage: Alexander Jartsev

Alliansen må framstå som trött och idélös.

Men Socialdemokraterna har inte svaren på de problem som Sverige står inför.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Förväntningarna är lågt ställda inför morgondagens möte i Maramö. Inte ens värdinnan själv, Annie Lööf (C), lär vara sugen på spetsiga uttalanden och skarpa reformförslag efter den senaste tidens interna krishantering.

Alliansen är utan tvekan inne i en formsvacka. Till de övergripande problemen med arbetslösheten och fallande skolresultat fogas ständigt nya gissel: en spräckt jobbpakt, Nuon-affären, krisen inom akutsjukvården och förnyat försvarskäbbel.
Kristdemokraterna och Centern har parkerat sig under fyraprocentsspärren i opinions- mätningarna, och det går att avläsa ett mått av leda och kitslighet inom regeringen.

Det mesta som är politiskt möjligt är redan genomfört. Resten ryggar man inför av en eller annan anledning.


När alliansen möts i Maramö har det gått nästan exakt 20 år sedan Lindbeckkommissionen presenterade sin räddningsplan för Sverige. Lägger man dess 113 punkter som ett raster över dagens politik kan man lätt identifiera vilka utmaningar som återstår.

Mycket av det som Assar Lindbeck & Co föreslog då är numera politisk vardagsmat, såsom fyraåriga mandatperioder, en oberoende riksbank och utgiftstak. Sverige lyfts numera fram som en internationell förebild i anglosaxiska husorgan som The Economist och hyllas som "en spektakulär framgångssaga" av OECD.

Men det finns några viktiga undantag. Hyresregleringen är ett sådant exempel. Redan på 60-talet försökte en socialdemokratisk regering avskaffa den, men den har likväl överlevt i alla år och lagt en död hand över bostadsmarknaden.

Bostadsbristen tonar alltmer fram som ett av våra allvarligaste samhällsproblem, med konsekvenser för såväl rörligheten som tillväxten.

Arbetsmarknaden är ett annat problemområde där höga ingångslöner och stark arbetsrätt stänger ute stora grupper. Gemensamt för båda är att det rör sig om typiska insider-outsider-marknader, där de som redan sitter på ett hyreskontrakt eller en fast anställning vill värna sin ställning gentemot dem som står utanför.

Detta ger i sin tur upphov till ett annat växande bekymmer: den bristande integrationen. Assar Lindbeck valde i veckan att lyfta denna utmaning i samband med ett Fores-seminarium.

"Svensk arbetsmarknad och bostadsmarknad är inte anpassade för ett stort flyktingmottagande", konstaterade Lindbeck, och gav några exempel på vad han kallar skrämmande siffror, däribland att 43 procent av alla långtidsarbetslösa är utrikes födda.
Lindbeck efterlyser en politisk kompromiss där alltifrån hyresregleringen till lönebildningen och flyktingmottagandets omfattning ses över.


Finns den reformviljan?
Alliansen har hittills valt att göra halt inför de mest kontroversiella förslagen i debatten. Man har inte vågat ifrågasätta hyresregleringen, inte velat reta upp facket genom att lyfta arbetsrätten och de höga ingångslönerna och inte velat slopa värnskatten.

Den moderata strategin har varit att välja sina strider, inte oroa väljarna i onödan och bli kung över mittens rike.

Där står alliansen och stampar inför mötet i Maramö. Problemlistan efter sex år vid makten är uppenbar för de flesta: de usla skolresultaten, den höga arbetslösheten bland utsatta grupper, bostadsbristen, integrationen, hushållens höga skuldsättning och polisens kroniska ineffektivitet. Frågan är vad som ska stå på åtgärdslistan.


En möjlig väg är att ligga lågt i förvissning om att Socialdemokraterna inte kommer att lägga några skarpa förslag som gör verklig skillnad. Socialdemokraterna pratar gärna om att jobben är deras viktigaste fråga, men det stämmer inte i praktiken. För arbetarrörelsen kommer jämlika löner och inkomsttrygghet alltid att vara viktigare än arbetslösheten.

Socialdemokraterna har heller inget att erbjuda mot bostadskrisen. Om partiet menade allvar med talet om att trygga bostadsbyggandet med hjälp av skattepengar skulle det snabbt dränera alla andra välfärdsåtaganden.

Sanningen är att Socialdemokraterna inte har några svar på de utmaningar som Sverige står inför. De har en del goda idéer om skolan och arbetsmarknadspolitiken, men ingen politik som på allvar skulle lösa de övergripande samhällsproblemen.

Alliansen borde dock sikta högre än att bevara status quo. Nöjda regeringar blir sällan omvalda.