Anna Dahlberg
För ett drygt år sedan drog polisen i Stockholmsregionen igång operation Mareld. Syftet var att gå till kraftfull offensiv mot den laglöshet som har brett ut sig i fyra särskilt utsatta områden på Järvafältet, i norra Botkyrka och i Södertälje.
För att klara uppgiften kom man fram till att det sammanlagt skulle krävas 300 ytterligare polisanställda i de utpekade områdena. I en första fas handlade det om 160 poliser extra för att öka polisens synlighet.
Så hur har det gått? Jag talar med den högst ansvarige för insatsen, kommissarie Gunnar Appelgren, och får ett snabbt svar: 60 extra poliser. Polisen har alltså inte ens lyckats bemanna operation Mareld till hälften av det akuta behovet och det samtidigt som rapporterna om nya skjutningar strömmar in.
I Södertälje går det trögt att rekrytera över huvud taget. Till Rinkeby/Tensta lyckas man locka en del poliser, men samtidigt tappar man snabbt folk i andra änden. I Botkyrka ser det lite ljusare ut.
Polisen blöder på flera håll
Och samtidigt som man försöker kraftsamla i de mest utsatta förorterna går polisen på knäna i andra delar av Stockholm. Appelgren pekar ut en rad hårt brottsutsatta områden - Vällingby/Hässelby, Hallonbergen/Rissne, Vårby, Malmvägen och Hagsätra/Östberga - som inte får rekrytera alls längre på grund av satsningen på Mareld.
Fram träder bilden av en polisorganisation som försöker stoppa blodflödet på ett ställe för att sedan upptäcka att det börjar blöda ymnigt även i andra delar.
Enligt Appelgren behöver betydligt fler utanförskapsområden lyftas upp till den högsta risknivån i polisens egen klassning - särskilt utsatta/prioriterade områden - som i dag omfattar 15 av sammanlagt 53 utpekade områden över landet. Och han förutsätter att det kommer att ske i polisens nya kartläggning som publiceras inom kort.
- Det är annorlunda nu. Vi har fått en ny generation grovt kriminella unga som inte har någon vilja att tillhöra samhället över huvud taget. För 10-15 år sedan kunde det ändå finnas en önskan att ta körkort, kanske drömma om att bli polis en dag och så vidare. Från olika delar rättsväsendet ser vi samma sak, säger Gunnar Appelgren.
I EU:s bottenskikt när det gäller polistäthet
Politikens svar på poliskrisen har varit att bjuda över varandra i kraven på fler poliser. På tisdagen ryckte Socialdemokraterna fram i ledningen med löftet om 10 000 fler polisanställda till år 2024.
Och tveklöst behövs det många fler poliser. Sverige ligger i EU:s bottenskikt när det gäller polistäthet. Vårt polisväsende är inte dimensionerat för den nya verkligheten med grov gängkriminalitet, växande social oro och utländska ligor på stöldturnéer.
Problemet är att det är lättare sagt än gjort att få fram nya poliser. Förra året slutade rekordmånga poliser - 950 stycken. Det är inte ens säkert att nyproduktionen kommer att hålla jämna steg med bortfallet framöver, särskilt inte om man tar hänsyn till den värdefulla erfarenhet som försvinner.
För polisiär förmåga kan inte bara översättas i antal polismössor. Det måste vara rätt poliser som gör rätt saker. Ända sedan närpolisreformen i början av 90-talet har det hetat att polisen ska vara lokalt förankrad och jobba nära människor i stället för att vara händelsestyrd. Trots det har visionen aldrig infriats. I dag stannar poliser kortare tid än någonsin i yttre tjänst.
Prioritera kärnverksamheten
Därför kommer det att krävas en bred strategi för att vända poliskrisen, långt bredare än att sätta en siffra på önskat antal poliser.
Till att börja med måste polisen fokusera tydligare på kärnverksamheten - ingripanden och utredningar. Skär ner rejält på allt annat och skapa lönetillägg och fler karriärsteg som gör det attraktivt att stanna kvar i yttre tjänst och bland utredningshögarna. Det måste löna sig att ta på sig krävande uppdrag och att utvecklas i sitt yrke. Nödvändiga löneökningar till landets poliser bör därför utformas med det i åtanke.
Polisen måste vidare bli bättre på att ta hand om sin personal. Se till att poliser som jobbar i tuffa miljöer har den utrustning, utbildning och det stöd som behövs. Stockholmspolisen håller exempelvis på att köpa in 300 kroppskameror för arbete i särskilt utsatta områden. Skapa mer flexibla arbetsscheman så att även småbarnsföräldrar och äldre orkar stanna i yttre tjänst.
Politikerna måste också ge polisen rimliga förutsättningar att lösa sin uppgift. Det är demoraliserande för poliser att gripa samma individer om och om igen för att rättskedjan inte fungerar. I en rad krönikor det senaste året har jag skrivit om behovet av jourdomstolar, slopade straffrabatter, mer kraftfulla ingripanden mot unga, fler utvisningar mer mera. Glädjande nog tycks en hel del av detta nu vara på gång.
Låt ordningsvakter fylla vakuumet
Men till syvende och sist måste poliskåren också förstärkas - och det snabbt. Det går inte att vänta till efter år 2020 på att antalet poliser eventuellt ska bli fler.
Den lösning som ligger närmast till hands är att fylla på med ordningsvakter. De går att anställa här och nu och det finns redan en lagstiftning som reglerar deras befogenheter.
Enligt Gunnar Appelgren är polisen på väg att sjösätta ett sådant projekt tillsammans med stadsdelen i Husby. Det har uppstått ett vakuum i området sedan polisen har tvingats koncentrera sina resurser till Rinkeby. Nu ska det fyllas av patrullerande ordningsvakter med uppgift att skapa trygghet i området.
Han ser framför sig att ordningsvakterna ges en veckas extra utbildning varefter de introduceras i lokalsamhället genom att patrullera tillsammans med polisen. Därefter kan de arbetsledas på det avstånd som situationen kräver - rött, gult eller grönt läge.
Det är en modell som borde gå att skala upp på nationell nivå och med statliga pengar. Vad väntar inrikesminister Ygeman på?
Läs också: "Starkaste killen är inte längre polisen"
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.