Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Anna Dahlberg: Löfven är tomhänt när det gäller jobben

UPP TILL BEVIS. Stefan Löfven får mycket beröm för sin jobbpolitik, men vad har han egentligen gjort?. Foto: Roger Vikström

Stefan Löfven (S) borde säga som det är - jobben är inte viktigast för Socialdemokraterna.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

JOBB

Löfveneffekten drar fram som en löpeld i opinionsmätningarna och har på kort tid återfört Socialdemokraterna till positionen som Sveriges största parti. S har dessutom passerat Moderaterna när det gäller förtroende i sysselsättningsfrågan, enligt en ny Sifomätning.

Och det är just jobbpolitiken som brukar framhållas som förklaringen till Löfvens framgångar.

Socialdemokraterna har återtagit initiativet i debatten, heter det, och har en företrädare som "kan det där med jobben".

Sällan har en partiledare fått så mycket medieberöm för något som vi ännu inte har sett skymten av.

Löfven har talat i vaga ordalag om vikten av utbildningsinsatser och dialog med arbetsmarknadens parter. Men något konkret har ännu inte presenterats, och det finns skäl att tro att den förväntade offensiven mot arbetslösheten kommer att utebli.

Löfven har visserligen djupa insikter i exportindustrins livsbetingelser och framstår som en allmänt duglig person. Men när det gäller kampen mot arbetslösheten leder han en rörelse som befinner sig på kollisionskurs med vetenskapen.

Det mesta som ökar sysselsättningen, enligt forskningen, är tabuområden för arbetarrörelsen.

 

Låt oss för enkelhets skull tänka bort den arbetslöshet som hänger ihop med konjunkturen. Då återstår vad nationalekonomer brukar kalla för jämviktsarbetslöshet, det vill säga underliggande arbetslöshet.

Nivån på den bestäms huvudsakligen av fem faktorer:

• LÖNEBILDNINGEN. Ett land får inte ha för höga lönelyft om inte produktiviteten ökar i samma takt. Här ligger Sverige relativt bra till med Industriavtalet som sätter riktmärket för löneökningarna. (Långtidsutredningen kom dock fram till att lönerna ökade för snabbt efter krisen på 90-talet, vilket ledde till en bestående hög långtidsarbetslöshet.)

Sveriges akilleshäl är i stället minimIlönerna. Ingångslönerna tillhör de högsta i världen, vilket slår hårt mot svaga grupper som ungdomar, invandrare och lågutbildade.

Enligt Lars Calmfors, professor i nationalekonomi, är det "väl belagt med massor av forskning" att lägre ingångslöner skulle gynna sysselsättningen inom dessa grupper.

Att arbetarrörelsen skulle driva det kravet får dock ses som uteslutet. Det är ju facket självt som har slagits för låglönelyften.

 

• ERSÄTTNINGSSYSTEMEN. Forskningen visar att en generös arbetslöshetsförsäkring minskar drivkraften att söka arbete och därmed ökar arbetslösheten.

Socialdemokraterna har som bekant varit oerhört kritiska till försämringarna i a-kassan.

 

• SKATTERNA. Det finns inget bevisat samband mellan låga skatter och låg arbetslöshet, men det finns ett starkt internationellt forskningsstöd för att jobbskatteavdraget ökar sysselsättningen.

Långtidsutredningen argumenterade dessutom för att värnskatten borde avskaffas av samma skäl. Vad S står för i dessa frågor är väl känt.

 

• SKOLAN. Länder som har lärlingsinriktade system har också lägre ungdomsarbetslöshet.

Sverige rörde sig länge i motsatt riktning.

Enligt den ledande arbetsmarknadsforskaren Oskar Nordström Skans har Socialdemokraternas beslut att teoretisera och förlänga yrkesutbildningen till tre år lett till ökad utslagning av ungdomar.

 

• ARBETSMARKNADSPOLITIKEN. Mer utbildning höjer inte sysselsättningen generellt, enligt Lars Calmfors. Men om det finns en missmatchning på arbetsmarknaden kan riktad utbildning ha positiv effekt. Det är dock svårt att säga något om vilka volymer som är lämpliga.

Andra åtgärder som har visat sig effektiva är riktade lönesubventioner till svaga grupper och aktiva försök att söka upp arbetsgivare för de mest utsatta. Nordström Skans menar att det borde gå att göra mer på den senare punkten.

 

Några mer kända tricks för att bekämpa arbetslösheten finns inte, om man ska tro Sveriges ledande forskare. Så vilka kaniner är det som Stefan Löfven ska dra fram ur hatten?

Sanningen är ju att punkt efter punkt i jobbkampen är ett rött skynke för arbetarrörelsen.

I stället för att göra jobben till huvudfråga i valet 2014 borde Löfven vara ärlig och medge att det finns annat som är viktigare för Socialdemokraterna.

Lars Calmfors instämmer: "Socialdemokraterna ligger alltid i ett underläge, eftersom de lägger så många restriktioner på sig. Det vore bättre om de sade att vi ger upp lite när det gäller sysselsättningen eftersom vi satsar mer på försäkringar och inkomstutjämning."

Löfvens hyllade jobboffensiv har en tung bevisbörda.