Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Anna Dahlberg

Alliansens valtaktik har gått över styr

Visst är det viktigt att vinna. Men ibland är det bättre att förlora med värdighet.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Vi närmar oss den magiska månaden maj, då regeringspartierna för fyra år sedan kom ikapp och tog sig förbi de rödgröna i opinionsmätningarna. Om alliansen ska göra om samma bravad denna gång måste den slå sitt eget spurtrekord från 2010.

 

Det finns idag inget som tyder på att det är möjligt. Det rödgröna samarbetet, som skrämde iväg väljare med Ohly (V), fastighetsskatt och slopat Rut-avdrag, är upplöst. Sahlin är utbytt mot Löfven, och konkursboet Grekland hotar inte längre världsekonomin.

Det blåser dessutom vänstervindar i dagens Sverige, att döma av SOM-institutets årliga mätning av opinionen som presenterades i veckan. Aldrig tidigare har opinionen varit så kritisk mot privatiseringar och så positiv till offentlig sektor.

 

Frågan är hur alliansen ska svara på denna nästintill hopplösa utmaning. Att lyssna på opinionen behöver inte vara fel. Inte heller att slåss för den egna verklighetsbeskrivningen och att pressa oppositionen hårt.

Problemet är att regeringen har låtit valtaktiken ta överhanden fullständigt. Inget verkar just nu vara viktigare än att kväsa debatter som man inte vill ha och blåsa liv i nya som kan skada de rödgröna.

Veckans försvarsutspel är ett flagrant exempel. Med bara veckor kvar tills försvarsberedningen ska presentera sin rapport körde regeringen över den med full kraft.

 

Alliansen anser sig uppenbarligen inte ha råd med blocköverskridande samsyn kring försvaret ett valår. Här finns massor av väljarpoäng att plocka genom att aktivera konfliktytorna mellan de rödgröna partierna. Vilket frejdigt bråk kan inte tio nya Jas Gripen, två nya ubåtar och kryssningsrobotar ställa till med mellan S och MP?

Alliansen vet att Socialdemokraterna älskar försvarsindustrin lika mycket som de gröna hatar den.

 

Hela presentationen andades bristande seriositet. "5,5 miljarder till försvaret", löd rubriken på utspelet som ska markera "ett skifte i svensk försvarspolitik". Men tittar man närmare på siffrorna så visar det sig att det mesta är luft.

Det som regeringen har tänkt att tillföra försvarsbudgeten är i själva verket:

2015: 350 miljoner

2016: -105 miljoner

2017: 340 miljoner

2018: 540 miljoner

I realiteten är storsatsningen på försvaret alltså en tummetott. Men för att dölja detta drar man till med en till intet förpliktigande tioårshorisont för att finta bort journalister och väljare.

Det är inte verkligheten som räknas, utan hur väljarna uppfattar den.

Skolan är ett annat exempel. Först har regeringen plagierat en rad S-förslag för att rensa bordet från frågor där oppositionen har ett försteg i opinionen. Sedan har man dragit upp nya konfliktlinjer, som ska flytta över debatten på alliansens planhalva och blotta oenighet bland de rödgröna.

 

Det är i det ljuset som man måste se det plötsliga utspelet om betyg från årskurs fyra. Trots att ingen ens har utrett erfarenheterna av att sätta betyg från årskurs sex ska frågan snabbutredas av en känd hjärnforskare, som för enkelhetens skull redan har sin uppfattning klar.

Mitt i högsommaren får Jan Björklund (FP) dessutom draghjälp av en annan turboutredning, som ska sätta fokus på ordning och reda-problemet i svenska klassrum. Så formas debatten på alliansens villkor.

Det är möjligt att detta taktikspel övertygar en och annan. Men det riskerar också att slå tillbaka mot alliansen. När väljarna ser att regeringen låter valtaktik styra hanteringen av såväl skolans som försvarets kris tär det på förtroendet. Pisachocken och Ukrainakrisen är för allvarliga ting för att underkastas väljarmaximerandets princip.

 

Alliansen har byggt sin framgång på bilden av regeringsduglighet. Den solkas nu ner av siffertrixande, missbruk av utredningsväsendet och taktiskt motiverade "omslag".

Socialdemokraterna ägnar sig givetvis åt samma spel. Valrörelsen 2014 kommer troligen att gå till historien som den mest övertaktiska någonsin. Men det är trots allt skillnad på att sitta i opposition och att inneha regeringsmakten.

Det vore bättre om alliansen i stället framhöll det som har varit lyckosamt - arbetslinjen, hanteringen av den ekonomiska krisen och historiska skattesänkningar på arbete som tvärtemot vad många tror inte har gått ut över vård, skola och omsorg. Det är inget facit som skäms över sig.

Ibland är det som sagt bättre att förlora med stil.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!