Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Vi kan bli ett gäng svengelska fåntrattar

Houston, we have a problem, hörni. People av i dag graspar inte riktigt deras eget Swedish.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Härom dagen skrev en krönikör på DN Kultur att någon borde "lägga ner lagen på tema jämställdhet" för den amerikanska skådespelaren Charlie Sheen. Vad menades? Ville hon... lägga ner någon jämställdhetslag? Nej, det ville hon ju inte. Formuleringen var i själva verket glasklar, bara man insåg att hon hade direktimporterat engelskans uttryck "lay down the law".

Hon menade helt enkelt att någon borde läxa upp kvinnomisshandlaren Charlie Sheen i ämnet jämställdhet.

Via nätet och underhållningsvärlden marineras vi i engelska. Ord och uttryck smyger sig in i vårt språk. Och språkvetare förefaller oändligt toleranta: språket är ju föränderligt.

Ja, ja, ja, språket är en levande organism och tänk, vad vore väl svenskan utan alla gamla tyska och franska låneord och så vidare. Men nu går det väldigt fort. Och det är tyvärr inte så enkelt att maffiga amerikanska kraftuttryck och brittiska piruetter på ett elegant sätt adopteras och berikar vårt torviga lilla tungomål.

Anglifieringen sker ofta omedvetet och detta i ett skede då vi svenskar blir allt sämre på svenska. Resultatet blir otymplighet eller rent nonsens, som när någon i en filmbeskrivning förvandlade "Lisa's cohorts", alltså Lisas kumpaner, till "Lisas kohorter".

Det är inte bara ord och uttryck som importeras. Grammatik och rytm får sig ideliga, sällan vackra törnar.

Genitivformen har börjat förvanskas på bred front. I stället för ett rakt "det var den unga flickans pappa som hittade..." utsätts man för den språkliga varbölden "det var pappan till den unga flickan som hittade..." Och i stället för "det är ministerns åsikt att..." serveras vi "det är åsikten hos ministern att..."

I en krönika i DN härom veckan varnade författaren Richard Swartz för att svenska språket rentav är i fara. Den farhågan bör inte viftas bort lättvindigt.

Selma Lagerlöf.

2013 skickade nio historiker vid Uppsala universitet ut ett nödrop: Studenterna kan inte svenska längre! De "missförstår muntlig och skriftlig information, klarar inte av att läsa kurslitteraturen och förstår inte tentafrågorna." Grammatiken är så dålig att deras alster ibland är "direkt obegripliga".

De nio underströk att många studenter med invandrarbakgrund har bättre grepp om grammatiken än "studenter med svenskklingande namn". En liten påminnelse om att korrekt svenska inte är en funktion av blod och jord. Det är inte någons arvedel. Det är en färdighet - som måste vårdas.

Dystopin är ett Sverige där människor talar en blandning av svenska och engelska utan att behärska något av språken ordentligt. En samling desperat gestikulerande figurer som varken kan kommunicera eller tänka klart.

Vi måste höja svenska språkets status. Värna dess integritet. Idiotier som att Jönköpings högskola döper om sig till "Jönköping University" borde vara otänkbara. Lärare måste lära ut grammatik. Föräldrar och skola måste se till att unga läser god litteratur. Så lär man sig att behärska språket. Och då kan man förmodligen tryffera sitt tal med engelska på ett mer vettigt sätt.

Vi kan självfallet lära av Shakespeares språk. Men vi får inte försumma Selma Lagerlöfs.

 

Läs också: Slarva inte med svenska språket

Skolkrisen hotar välfärdsstaten

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor