Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Vi får inte vänja oss vid hot och våld i vården

Medan politiker lattjar hela havet stormar i riksdagens korridorer fortskrider verkligheten. Och orosmolnen hopar sig. Foto: ANNIKA AF KLERCKER

Medan politiker lattjar hela havet stormar i riksdagens korridorer fortskrider verkligheten. Och orosmolnen hopar sig.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Den som följer nyhetsfloden kan lätt få intrycket att hot och våld på arbetsplatser är ett växande problem i Sverige.

Och så är det. Arbetsmiljöverket talar om ett allvarligt och ökande arbetsmiljöproblem: "Utvecklingen är oroväckande."

Bland de hårdast drabbade finns de som jobbar i vård och omsorg. Det avspeglas i de åtgärder som sjukhus vidtar för att öka säkerheten:

Akuten på lasarettet i Växjö har redan säkerhetsvakter, men nu vill man gå längre och har ansökt om att få skapa bättre flyktvägar ut ur mottagningsrummen, rapporterade SVT i veckan. 

På akuten i Kalmar har man utökat vaktstyrkan - och under hösten drog personalen på eget bevåg igång en kurs i självförsvar. "Bara att jag vet att jag kan lösgöra mig från olika påhopp och grepp gör mig lugnare", säger sjuksköterskan Andrea Berg till SVT Småland. 

Våld och hot kostar

Att sjukhus i storstäderna drabbas av hot och våld, gängbråk och skottlossningar är ingen nyhet. Södersjukhuset i Stockholm stängde sitt skalskydd för obehöriga 2016. Samma år beslutade Arbetsmiljöverket att säkerhetsvakterna på Sus i Malmö måste jobba två och två - det ansågs vara för farligt med ensamarbete. För väktarna.

Växjö har drygt 90 000 invånare, Kalmar stad drygt 67 000. Våld på sjukhus är uppenbarligen inget storstadsproblem utan ett riksproblem. 

Men det skapar inga krigsrubriker, det blir i regel ingen förstanyhet i Rapport eller Ekot. Det är mer av rutinreportage. 

Men det är på riktigt och det får riktiga följder. 

Vårdpersonal får betala ett högt personligt pris. Somliga - ett ökande antal somliga - blir sjukskrivna som följd av hot och våld. Men dessutom leder en osäkrad arbetsmiljö rimligen till förhöjd stress och ökad risk för sjukskrivning av psykiska skäl.

Dessutom kostar säkerhet pengar. Kostnaden för personlarm och vakter på Sus låg på elva miljoner i fjol och då planerade man för fler åtgärder. Pengarna måste sjukhuset ta någonstans ifrån.

Men det går inte att kompromissa med säkerheten. Eller gör det?

Larmbågar eller finska pinnar?

I en artikel i Läkartidningen säger kriminologen Sofia Wikman, som forskar i våld och hot på jobbet, att larmbågar och väktare är en dålig lösning, eftersom det innebär att man har "ett brottsfokus". I stället ska otyget förebyggas med bättre arbetsmiljö: tillräckligt med tid och resurser, bland annat för att fika. 

Även om det inte är helt uppenbart för undertecknad hur fika skulle fungera mot aggressiva gäng, finns ett korn av sanning: En kaotisk sjukhusmiljö, där sjuksängar trycks in i förråden på grund av platsbrist, där oroliga, evigt väntande människor har svinont och personalen bara springer förbi med stirrande blick - det är en miljö där det kan smälla till.

Men sjukvården kommer aldrig att bli någon pastoral idyll med ymnig tid för våldsförebyggande fikapauser. Generell personalbrist, en åldrande och snabbt växande befolkning: allt tyder på att det kommer att bli värre.

Något alternativ till att vidta konkreta och tillräckliga säkerhetsåtgärder är ytterligt svårt att se.

Det är oroande - och ska så vara. Det finns inga goda skäl i världen att vänja sig vid det oerhörda att det efterfrågas flyktvägar för personalen på lasarettet i Växjö. 

Läs också:

Peppiga broscher skyddar inte vårdpersonal mot våld

   

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!