Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Vem ska man ringa om demokratin går sönder?

Demonstrationer på Tahrirtorget i Kairo den 9 september 2011.Foto: KHALIL HAMRA / AP

Vi får inte vansköta vår demokrati. Det finns inga reservdelar att beställa på nätet.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Minns ni människomassorna på Tahrirtorget i Kairo under den arabiska våren 2011? Hur mäktigt och hoppingivande det var när folk reste sig, kom samman och krävde demokrati.

Mubarak tvingades bort, egyptierna fick gå till valurnorna - men vad hände sen? Mycket, bland annat avsatte militären den folkvalda presidenten. Och stödet för demokrati hos folket sjönk. Så har det fortsatt. 

Föreställningen att människor blir ständigt mer förtjusta i demokrati verkar inte stämma, enligt en studie som återges i The Economist. I länder som Kroatien, Kenya och Peru sjönk stödet också, alltmedan demokratiska reformer genomfördes. 

Demokratisering är svårt. Kanske upptäcker människor att samma korrupta eliter hänger kvar och fortsätter att sko sig. De kanske saknar trygga, stabila strukturer från förr som nu faller sönder. 

Men demokrativurmen kan öka också, enligt studien. I länder där demokratin är hotad eller undergrävs ökar entusiasmen. Under Hugo Chávez bärsärkagång i Venezuela kom demokratin att skattas lika högt som den annars bara gör i Skandinavien, enlig studien.

Och i USA har synen på demokratin försämrats under hela 2000-talet, men för några år sedan vände det uppåt - samtidigt som den politiska polariseringen ökade och Washington var lamslaget av krokbenspolitik. Man saknar inte kon förrän båset är tomt?

Demokrati - vad är det?

Forskaren bakom studien, Christopher Claassen, fann intressant nog att stödet för demokrati generellt minskar när ett lands styre får sin makt inskränkt och när individuella rättigheter stärks. Han tolkar det som att människor gör tummen upp för sådant som är enkelt att greppa, som majoritetsstyre, medan det liberala finliret är svårare att smälta. I någon mån verkar folk vara populister lite till mans. 

Frågan är också vad människor vill uppnå när de demonstrerar för mer demokrati. I en rapport om EU:s demokratistöd till andra länder konstateras det lakoniskt: ”Människor värderar demokrati högt, men de kan inte definiera vad det är.”

Nå, det är inte lätt, erkänner rapportens avsändare, Brysselförlagda European Partnership for Democracy (EPD). Demokrati är både principer om jämlikhet och fri- och rättigheter och en praktik med val och lagstiftande församling, ett självständigt rättsväsende och så vidare.

Demokratiarbete utan mål

Inom EU:s egna institutioner handlar demokratiarbetet mest om mänskliga rättigheter, enligt EPD. Kanske inte så konstigt; det grundläggande demokratiarbetet inom unionen är ju gjort. 

Men när Europa ska hjälpa länder i Afrika eller Sydamerika att bygga demokrati måste man gå grundligt till väga. Och det gör man väl med den äran? Att sprida demokrati med mjuk makt är ju EU:s claim to fame. Men EPD är långt ifrån nöjt. Syftet med demokratistödet är inte glasklart, strategier och genomförande imponerar föga, menar man. Insatser utvärderas inte, så man vet inte vad som funkar och vad som inte gör det: ”Bristen på analys på policynivå är uppseendeväckande.”

Denna valhänthet ter sig lite skrämmande, inte minst med tanke på att flera demokratier inom EU visar tecken på vacklande hälsa - även i väst. Här i Sverige minskar förtroendet för politiker som i tilltagande grad tycks stå handfallna inför stora samhällsproblem. 

Vi måste vårda vårt styrelseskick, våra institutioner och normer. Inte ta dem för givna, inte låta dem förfalla. Inte mixtra, som osnutna centerpartister. Det finns inga demokratiska reservdelar eller startpaket att beställa på nätet.