Ann-Charlotte Marteus

Vem röstar man bort om det går illa? Anders Tegnell?

Statsminister Stefan Löfven klarar uppgiften som landsfader ypperligt. Men de tuffa frågorna får Anders Tegnell.
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN
Taha Alexandersson, ställföreträdande krisberedskapschef, Socialstyrelsen, Anders Tegnell, statsepidemiolog, Folkhälsomyndigheten och Svante Werger, särskild rådgivare, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det går bra för Socialdemokraterna i opinionen. Inte så konstigt, när Stefan Löfven ofta framstår som en trygg, opolitisk expert på vett och coronaetikett.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det var business as usual i SVT Aktuellt i tisdags: statsepidemiolog Anders Tegnell ställdes till svars för Sveriges hantering av coronautbrottet. Varför gjorde ni si och inte så? Ångrar du något i dag?

När samtalet kom in på den tragiska smittspridningen i äldreomsorgen sa programledare Lotta Bouvin att ”ni lyckades inte bemästra det här problemet”

Anders Tegnell svarade trött att det faktiskt inte är Folkhälsomyndigheten som driver eller styr äldreboenden, det är sjukvårdens och kommunernas ansvar. 

Bouvin såg lite famlande ut för ett ögonblick - alldeles som om utgångspunkten för intervjun hade varit att Anders Tegnell kan ställas till svars för allt som händer i landet under pandemin. Det kan han inte. 

Men det finns en annan person som har ett oomtvistligt helhetsansvar: statsminister Stefan Löfven. När manglades han i Aktuelltstudion senast?   

Han behövde bara säga, i början av krisen, att vi litar på vetenskapen när det gäller corona. ”Regeringen styr landet”, inpräntade han, men - ring inte mig, ring Anders. 

Och så blev det.

Det kanske bara fanns olika men lika förkrossande sätt att förlora mot viruset.

Tjänstemännen på Folkhälsomyndigheten får svara på de svåra frågorna och försvara Sveriges vägval, dag efter dag, bittida och sent. Stefan Löfven och hans ministrar framträder jämförelsevis sparsamt, flankerade av svenska flaggor, och ofta för att säga några sanningens ord om vett och etikett: tvätta händerna, undvik mormor, gå på lokal - men med förnuft. Häromdagen var inrikesminister Mikael Damberg (S) ute och uppmanade landets föräldrar att hålla koll på sina ungar under Valborg.  

Min poäng är inte att det är oviktigt att tjata om social distansering och hygien - det är en livsviktig del av den svenska ”smittsprid lagom”-modellen. Poängen är inte heller att det hade varit bättre om regeringen eller januaripartierna hade totat ihop en helt egen twitterkänslig coronastrategi. 

Men det är märkligt att ansvariga politiker har kunnat dra sig undan rampljus och ansvar så till den milda grad. ”Vi lyssnar på vetenskapen” säger regeringen. Men vetenskapen säger ju inget om hur vi bör väga människoliv mot förlorade jobb. Det är politik.

Stefan Löfven borde kunna stå i Aktuellt varje kväll i veckan och förklara och försvara strategin. Och om smittspridningen på Stockholms äldreboenden ska dissekeras bör den lokalt styrande alliansen vara företrädd.

Hur ska missnöjda väljare utkräva ansvar?

Coronapandemin kan utmynna i att alla länder, jämförbara med Sverige, drabbas lika hårt av pandemin. Det kan visa sig att det bara fanns olika men lika förkrossande sätt att förlora mot viruset. 

Men om det blir tydligt att en del länders strategi fungerat klart bättre än andra kommer det inte att räcka för ansvariga politiker att säga: ”Vi lyssnade på vetenskapen”. För det säger ju mer än en regering. Boris Johnsons, till exempel - men då syftar man på den matematiska modell som togs fram av Neil Ferguson vid Imperial College. En modell som svenska epidemiologer har avfärdat med eftertryck.  

Och hur ska missnöjda väljare kunna utkräva ansvar? Ska de uppmanas att rösta bort Folkhälsomyndigheten?