Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Vem får bära hundhuvudet när pandemin summeras?

Stefan Löfven och Emmanuel Macron, två av de toppolitiker som försöker styra sina länder genom coronakrisen. Vad blir eftermälet?Foto: THOMAS PADILLA/POOL/BESTIMAGE / /IBL BEST IMAGE

Det kan bli svårt att utkräva ansvar efter coronapandemin. Hur ska man räkna - enbart dödstal eller även sociala och ekonomiska följdsjukdomar?  

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Stefan Löfven kan få betala ett skyhögt pris när sluträkningen för covid-19 kommer, om det visar sig att hans och Folkhälsomyndighetens ”frivillighetslinje” har misslyckats. Den varningen har många utfärdat.

Men vilket öde möter de politiker som radikalt stängde ner sina länder? De kan fjättras vid skampålen, de också.

För det är ju en illusion att det finns två kristallklara linjer: lockdown eller inte. Alla länder, inklusive Sverige, har släckt ner på sitt eget sätt. Alla kommer att starta om lite olika. Och alla regeringar har sina speciella krispaket, ämnade att mildra de ekonomiska konsekvenserna av nedstängningen. 

I länder där dödstalen blir påfallande höga, kommer politiker förstås kritiseras för att ha gjort för lite, för sent. 

Men kritiken behöver inte utebli för att dödstalen har hållits skickligt i schack. Om lågkonjunkturen borrar sig in i märg och ben kan intrycket bli att man tog i galet mycket, och oövertänkt, för ett litet gupp i befolkningsstatistiken.

Misshandel, utsatta barn och tv-skola

Men när kommer den stora summeringen? Kommer den? Pandemier slutar inte med ett vapenstillestånd följt av ett Versaillesavtal. Ett vaccin kan sätta en sorts slutpunkt, men när? Viruset kan mutera och snurra vidare - vi vet inte. 

Däremot lär stora och små rapporter dimpa ner, om följderna av olika politiska åtgärder.

Det har redan uppmärksammats i många länder att den sociala distanseringen leder till ökad misshandel av kvinnor och barn. Hur många liv och förstörda barndomar talar vi om? 

Stängda skolor och distansundervisning lär också sätta sina spår, åtminstone om det blir en långdragen process. I familjer där föräldrar jobbar hemifrån har barnen ett vakande öga över sig, andra får rå sig själva. Barn som är drivna kan frodas när de får förkovra sig på egen hand, utan att störas. Andra behöver struktur och grupptryck för att prestera. Barn som bor trångt, eller med våld och missbruk, har förstås oerhört mycket emot sig.

När klasserna åter samlas kan små ojämlikheter ha blivit väldiga; vissa pinnar före med ökat självförtroende medan andra, som kämpat för att hålla näsan över ytan, kan sjunka ohjälpligt. 

I Sverige har skolorna hållits öppna, men skolplikten tycks ha tagit coronalov. Frånvaron har varit hög - i Malmö var den 40-procentig i slutet av mars, rapporterade SVT. Högst var den i socialt utsatta områden.  

Ojämlikhet i och mellan länder

Om arbetslösheten biter sig fast får det konsekvenser: fattigdom, psykiska problem, missbruk, självmord. Dessutom tenderar arbetslöshet att gå i arv. Enligt SCB löper ungdomar med arbetslösa föräldrar en nästan 70 procent högre risk än andra att varken klara skolan eller komma i arbete.

Medeltidens digerdöd ledde till en period av ökad jämlikhet: födan räckte längre för de överlevande, löner och arbetsvillkor förbättrades när jakten på arbetskraft blev en strid på kniven. Coronapandemin hotar i stället att leda till större klyftor, både inom och mellan länder. Grogrunden för destabiliserande politisk polarisering ter sig förskräckande god. 

Men osvuret är bäst, den här omvälvningen är unik. 

Och sluträkningen, den kan bli så krånglig att sammanställa att alla ansvariga politiker har hunnit värderas, omvärderas och gå i pension långt innan den kan kallas färdig.