Ann-Charlotte Marteus

Varning för röd vårdpopulism

När väntetiderna på akuten förs på tal, blir det liv i politikerna. Men det finns de som lider mycket längre och ondare inom svensk sjukvård. (Bild: socialminister Annika Strandhäll)

Var skeptiska mot politiker som kommer med sjukvårdslöften. De säger vad ni vill höra - men lovar de vad ni behöver?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Stefan Löfven har skrivit en artikel full av sjukvårdslöften på DN Debatt. Första punkten i hans och Socialdemokraternas "trygghetsprogram" lyder: Korta väntetiderna. Med en formulering som får det utskrattade arbetslöshetsmålet att framstå som höjden av seriositet, lovar Löfven att "ingen ska behöva vänta en enda dag för länge" på sjukvård. 

I artikeln nämner han cancervården som ett område där väntetiderna särskilt måste kortas.  

Är alltså väntetiderna inom cancervården det största köproblemet inom specialistsjukvården? Nej. 

Sämst är läget för allergisjuka: av dem får knappt 7 av 10 komma på ett första besök inom vårdgarantins 90 dagar, enligt Socialstyrelsens Tillgänglighetsrapport.

Bäst tillgänglighet inom cancervården

Allra bäst är tillgängligheten inom cancervården: 99 procent av patienterna får här ett första besök inom 90 dagar. Variationen mellan landsting och regioner är också mycket liten, vilket är ovanligt. Cancervården tycks med andra ord vara högt prioriterad i hela landet.  

Det är naturligtvis fantastiskt bra, och ju kortare väntetider desto bättre. Men att cancervården prioriteras så högt som den ändå gör är kanske inte det intryck man får, då politiker ständigt talar om att de vill prioritera den. 

Men "cancer" är ett hyperskrämmande ord. Det engagerar oss. Det vet politiker - och för den delen, medier.

Väntetider på akuten är en annan sak som väcker känslor. När Tillgänglighetsrapporten kom, i mitten av februari, valde både SVT och TV4 att vinkla på nyheten att väntetiderna på akuten har ökat. Socialminister Annika Strandhäll uttalade sig, med utropstecknen gnistrande i ögonen: "Jag tycker att det är helt orimligt att man ska behöva vänta så här länge på vård."

Hur mycket har då väntetiden ökat på ett år? Med sju minuter. Det är förstås beklagligt att trenden går åt fel håll, men sju minuter är knappast en katastrof. 

Medianväntetiden är 3 timmar och 30 minuter. När det är som värst kan människor få vänta i dygn för att det inte finns plats på vårdavdelningarna. Det är upprörande. Men några timmar får man stå ut med.

Bevare oss för tokidéer

Då är de generella väntetiderna inom specialistvården ett större problem. I fjol var det bara 84 procent av patienterna som fick komma till en specialist inom vårdgarantins 90 dagar, enligt Socialstyrelsens rapport. I de sämsta landsändarna var det bara 75 procent - en av fyra fick alltså vänta i mer än tre månader. 

Man kan bara ana vilken oro och smärta som gömmer sig i de siffrorna - även om den väntande inte har drabbats av cancer. Ett par timmar på akuten bleknar ganska ordentligt i jämförelse med månader av vånda i hemmet. 

Men "specialistvård" är inte ett kioskvältarord. Och risken finns, i en brännhet valrörelse, att politiker börjar tävla i de publikfriande grenarna och glömmer de, för den stora massan, ointressanta bitarna av sjukvården.

I värsta fall får vi löften i linje med Göran Hägglunds tokidé från 2011: att stifta en lag om max fyra timmars väntetid på akuten. Eller så får vi en ny kömiljard som premierar de lätt snuviga och skuffar undan kroniker. 

Kort sagt, varning för sjukvårdspopulism. En seriös sjukvård är trots allt vad vi alla desperat vill ha när vi blir seriöst sjuka. 

 

Läs också:

Gratis doktor i mobilen är ju rena galenskapen

 

 

 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!