Ann-Charlotte Marteus
Den första tossiga rapporten om Nya Karolinska-projektet, som jag minns, var idén att enbart bygga enkelrum åt patienterna - inklusive extrabädd åt anhöriga och privat toa.
Det låter ju väldigt trevligt och det kan möjligen minska smittspridning. Men den som har jobbat i vården inser snabbt att enkelrum blir personalkrävande. Sköterskor och läkare kan bara ha koll på en patient åt gången och det blir förstås ett jädra springande och letande efter rätt kollega.
Med tanke på personalbristen i Sverige, nu och framåt, framstod enkelrum som verklighetsfrånvänt.
Redan före flytten till Nya Karolinska, i november 2016, började man slå ut åtminstone en del väggar för att få rum med livsnödvändiga vårdplatser. Några månader efter öppnandet skrev DN att personalen klagade över att de hade svårt att få kontakt med varandra i de långa korridorerna med enkelrum.
Om detta sade en av de ansvariga för bygget: ”Jag tycker att de har fel. Men jag kan förstå att de tycker så, för de har inte fått bemanning för att klara det här.”
Nä, just det.
De ansvariga lyssnade inte tillräckligt på vårdpersonalen. De tycks ha varit druckna av drömmen om ett tjusigt vårdpalats som skulle ”slå omvärlden med häpnad”, för att låna ett av Stefan Löfvens storsvenska favorituttryck.
Frågan är hur unikt galet Nya Karolinska är.
Hellre bra sjukvård än skrytbyggen
Det byggs ymnigt i hela Sjukhussverige just nu, eftersom de flesta svenska sjukhus byggdes under rekorddecennierna efter andra världskriget. Nu är de gamla och trötta. Dessutom har befolkningen vuxit.
Men byggs det klokt? I Växjö är läkare kritiska till regionens färska beslut att bygga ett sprillans nytt sjukhus, exempelvis. En majoritet av läkarna tycker inte att det har gjorts ordentliga förstudier och analyser, och de är rädda att fastighetskostnader ska stjäla resurser från vården. Men regionstyrelsens ordförande är jättenöjd: ”Nu kan vi bygga som vi vill ha det”.
Som ni vill ha det - eller vad ni behöver?
Sofia Wallström, generaldirektör för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, utreder Nya Karolinska-haveriet. Men hon har också fått uppdraget att försöka kartlägga sjukhusinvesteringar i ett nationellt perspektiv.
Ingen vet riktigt vad som smälls upp runtom i landet, nämligen.
”Fram till 90-talet hade staten en ganska tydlig sammanhållande roll när det gällde investeringar i sjukhus och vi kan konstatera att den rollen inte finns kvar”, säger Wallström till Dagens Medicin.
Vilda Västern, alltså.
Sjukhus för 100 miljarder - minst
Enligt Wallströms beräkningar byggs det, eller planeras det att byggas, till tonerna av 100 miljarder kronor ute i regionerna. Men slutnotan kan bli betydligt högre än så. Stora byggprojekt tenderar att bli dyrare och mer långdragna än någon kunde ana. Prestigebygget Skåne universitetssjukhus hotar exempelvis att bli dyrare än Nya Karolinska per kvadratmeter, enligt Skattebetalarnas slösombudsman.
Samtidigt går ekonomin uselt i många regioner och välfärden kommer inte att klaras framöver utan stora statsbidrag.
Lägg därtill att alla partier vill styra om den sjukhustunga svenska sjukvården mot mer primärvård. Men ingen har koll på hur mycket sjukhuskapacitet som byggs eller vilka personalresurser olika byggval kommer att ta i anspråk?
Och ingen vet hur många Nya Karolinska som dröms fram i lokalpatriotiska politikerhuvuden.
Så kan vi inte ha det.
Läs också: