Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Vi bör inte satsa allt på att pandemisäkra äldrevården

En gammal kvinna med covid-19 får blodets syresättning mätt.
Foto: IGOR GOLOVNIOV/SOPA IMAGES/SHUTTERST / IGOR GOLOVNIOV/SOPA IMAGES/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTO

Nu vill många satsa allt på att ”pandemisäkra” äldreomsorgen. Men Coronakommissionens vackra drömmar kommer aldrig att bli verklighet.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I decennier har svenska äldreboenden gått mot att mer likna vanliga hem. Nu vill Coronakommissionen vända den trenden.

En sjuksköterska ska finnas på plats på varje boende, dygnet runt, sju dagar i veckan. 

Äldreboenden ska kunna anställa egna läkare. 

Dessutom ska det finnas sådant som syrgas och dropp.

Kommissionen vill helt enkelt ge äldreboendena mer drag av sjukhus. Det är förstås utmärkta förslag, sett till lärdomarna under pandemin. Men oj vad det skulle kosta, speciellt som kommissionen även vill öka bemanningen och vidareutbilda personalen.

På äldreboendet där jag jobbade en gång i tiden fanns det bara sjuksköterskor under kontorstid – vilket fortfarande är det vanliga. Det fanns ingen skölj där man kunde sköta hygienen efter en patientkontakt och ingen sjuksköterskeexpedition med utrymme för syrgas och dropp. 

Det fanns knappt en kompress på hela bygget. Medicinskåpet låg i tvättstugan.

Det vore ju ett trendbrott, kan man lugnt säga.

Givetvis finns det äldreboenden som är bättre rustade för den ”sjukhusifiering” som kommissionen tänker sig, men andra ställen har sämre förutsättningar. Totalt skulle reformen förmodligen kräva väldiga ombyggnationer. 

Dessutom skulle det kosta multum att dygnetruntanställa sjuksköterskor på alla landets boenden. Om man ens fick tag i några; det är ju ett bristyrke. 

Ett annat krux är att kommissionens drömda standardhöjning skulle ske samtidigt som Sverige åldras allt mer. Det vore ju ett trendbrott, kan man lugnt säga. Hittills har det blivit en kontinuerlig standardsänkning. Mellan 2011 och 2018 ökade antalet 65-plussare i landet med 14 procent, medan kostnaderna för äldreomsorgen ökade med blott 4,6 procent.

En standardhöjning kan paradoxalt nog också göra att en del äldre får sämre omsorg. En plats på ett äldreboende är mycket dyrare för kommunen än hemtjänst. På många håll råder platsbrist. Om varje plats blev ännu dyrare är risken uppenbar att kommunerna börja snåla ännu mer med tillträdet. Fler skulle tvingas att bo kvar hemma.

Stefan Löfven lovar sturskt ”världens bästa äldreomsorg”.

Försummelsen av äldreomsorgen speglar att landets lättantändliga politiker under 99 dagar av 100 brinner för helt andra frågor. Stefan Löfven lovar sturskt ”världens bästa äldreomsorg”. Men frågan är om det finns någon politisk vilja att öka utgifterna för äldreomsorgen i den utsträckning som Coronakommissionens förslag skulle kräva. 

En rejäl resursförstärkning kan kombineras med smarta effektiviseringar.

Personalen måste få bättre anställningsvillkor, scheman och utbildning så att kontinuiteten ökar. Fler sjuksköterskor behövs, om än inte i den omfattning som Coronakommissionen förespråkar. Likaså kommunala läkare. 

För hygienens skull bör standard vara att personalen har arbetskläder, ordentliga omklädningsrum, hygienfaciliteter och en expedition med sjukvårdsmateriel. 

De som är aktuella för äldreboenden är numera mycket gamla, multisjuka och/eller dementa. Då är det vansinne att alla ska ha lägenheter med fullt utrustat kök och balkong. Mindre lyor skulle ge plats för fler äldre. 

Allt får heller inte satsas på att plötsligt ”pandemisäkra” äldreomsorgen. Om vi utgår ifrån att vi oftast inte kommer att leva i skuggan ett ont virus, finns det mycket som är bra med dagens äldreomsorg. Den är mer ombonad än sjukhuslik. Idén är att satsa mer på bästa möjliga livskvalitet än på att med alla medicinska medel försöka förlänga livet med några månader till, bara-för-att. 

Balansen mellan omsorg och sjukvård behöver bli bättre, inte kantra åt andra hållet.