Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Varför struntar MP i 13-årige Hassan?

Per Bolund (MP) och Annie Lööf (C) deltog i Agendas partiledardebatt i söndags.Foto: JESSICA GOW / TT NYHETSBYRÅN
Foto: ALEX LJUNGDAHL

Miljöpartiet prioriterar stor migration framför lyckad integration. Det kan inga vackra ord om barnkonventionen förändra.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Språkrören Per Bolund och Isabella Lövin anklagar andra partier för att använda integrationsproblem som ”svepskäl” för att hålla invandringen nere.

I augusti efterlyste de i en debattartikel i Svenska Dagbladet en ”saklig diskussion” och presenterade egna integrationsförslag: Först och främst mer pengar till Migrationsverket och migrationsdomstolarna, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening. Dessutom vill de ha ”en mer individanpassad etableringsprocess”. Och så mer resurser till komvux och skolan, mindre skolsegregation och fler bostäder. 

Det är intressant att MP fokuserar så mycket på mottagandet av nya migranter. De har däremot inte mycket konkret att komma med för dem som redan bor här, och lever segregerat. Bara ”mer resurser”, som per definition späds ut ju fler som kommer.

Bryr de sig om segregationen? Jo, så tillvida att de gärna skulle vilja se ett väl integrerat Sverige. Men de prioriterar inte integrationen. De prioriterar stor invandring.

Han bor i ett utsatt område, går knappt till skolan, har det jobbigt hemma och har börjat springa ärenden åt äldre kriminella.

”Asylrätten är absolut” är deras kungsargument, men de slåss inte bara för flyktinginvandrare. MP var med och införde den för västvärlden unikt generösa lagen om arbetskraftsinvandring, som innebär att lågkvalificerade arbetskraftsinvandrare, som tidningsbud, kan ta hit sin familj även om de inte kan försörja den; familjen har rätt till försörjningsstöd. 

I Agendas partiledardebatt i söndags tog programledarna upp den fiktiva personen ”13-årige Hassan”. Han bor i ett utsatt område, går knappt till skolan, har det jobbigt hemma och har börjat springa ärenden åt äldre kriminella. Hans mamma har varit i upprepad kontakt med socialtjänsten. Ingenting har hjälpt.

Vad ville partiledarna göra för att förhindra att barn som Hassan glider från skolan över i kriminalitet?

Per Bolund ville satsa mer på skolan, sa han - och efter debatten slog han fast att kriminalitet beror på ”barnfattigdom” och ”ekonomiska klyftor”. Men han har alltså ingenting emot att det flyger hit arbetskraftsinvandrande tidningsbud och tar de okvalificerade jobb som lågutbildade mammor och pappor i utsatta områden skulle behöva. 

Bryr sig Miljöpartiet om Hassan? Nej, och det tycker inte bara denna liberala ledarskribent. 

I stället borde man jobba för en integration värd namnet.

I somras skrev den miljöpartistiska lokalpolitikern och SFI-läraren Angela Aylward, i en sammanbiten debattartikel i GP, att ”Miljöpartiet tappar trovärdigheten när man hävdar barnkonventionen för att ta emot ännu fler flyktingar och samtidigt villigt offrar barnen som redan bor här i ett konstant lidande med gänguppfostran, trångboddhet och förlorade framtidsdrömmar.” 

Många av de unga bubblar av raseri över sitt, i princip, medfödda utanförskap, skriver hon, och ”du är antingen med i ett gäng eller så är du ett offer.” 

Aylward avrådde sitt parti från att göra kabinettsfråga av migrationsöverenskommelsen. I stället borde man jobba för ”en integration värd namnet”

Men i förra veckan stod det klart att MP satsar stenhårt på att göra den framtida migrationslagstiftningen mer generös. Bland annat ska såväl vuxna som barn lättare kunna få stanna även om de saknar skyddsskäl.

När MP bestämmer får integrationen fortsätta att stå tillbaka för migrationen.