Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Vår babbelskola sviker de viktiga nördarna

I tv-serien The Big Bang Theory regerar nördarna, i den svenska skolans verklighet får de inte plats.

Skolan centrifugerar ut barn som inte passar in i pladdermallen. Det är ett svek och ett slöseri. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Att kunna babbla på tills öronen trillar av åhörarna tycks vara viktigt om man ska klara av dagens grundskola. Men har de elever som är mindre lagda åt mingelsnack och hellre grottar ner sig i detaljer någon chans?

Nej, inte mycket.

För att få högsta betyg i kemi i nian måste man enligt läroplanen först och främst vara ett ess på detta: 

"Eleven kan samtala om och diskutera frågor som rör energi, miljö, hälsa och samhälle och skiljer då fakta från värderingar... I diskussionerna ställer eleven frågor och framför och bemöter åsikter och argument på ett sätt som för diskussionerna framåt och fördjupar eller breddar dem."

Kemi? Det låter ju mer som samhällskunskap: värderingar, åsikter, argument.

Krav på att reflektera, värdera och analysera

Jag gick i en gammeldags skola. Vi debatterade inte butan, vi hade inte natriumrelaterade värderingar och vi behövde inte placera aldehydernas konsekvenser i en samhällelig kontext.

Vi labbade och lärde oss sånt som grundämnen, molekyler, bindningar och kemiska reaktioner. 

När jag senare pluggade kemi, som lindrigt entusiastisk student på universitetet, var det just sådana förkunskaper som behövdes. 

Dagens läroplan, Lgr 2011, har ett envetet fokus på att elever ska reflektera, värdera, analysera och sätta in saker i ett eller annat sammanhang. Den ansatsen tycks väldigt modern - den speglar ganska väl det offentliga samtalet av i dag: mycket snack och känsla, mindre av fakta och detaljkunskaper. 

Detta skolupplägg passar bäst för socialt kompetenta medelklassbarn från hem där man diskuterar och analyserar. Andra passar det inte ett endaste dugg. 

Barn med autistiska drag eller andra neuropsykiatriska nedsättningar, NPF, har svårt att reflektera och sätta in saker i stora sammanhang. De är inte heller lagda för att planera och utvärdera sitt arbete själva, vilket förväntas av skollagsfäderna. Elever av detta snitt behöver ordning och reda, raka puckar och struktur.

Dagens skola är som gjord för att de ska misslyckas. Och de misslyckas. De är överrepresenterade bland de många hemmasittarna. 

Kom loss - i en fastställd mall

Det är ett fruktansvärt svek. Och här finns en svart ironi: det har aldrig bluddrats mer om att sätta individen i centrum än i dag. Alla elever har rätt till individuellt designad undervisning och att få lära sig i sin unika takt. Men i själva verket måste alla passa in i pladdermallen. Gör man inte det, centrifugeras man ut.  

En annan ironi är att dagens skolmodell inte är någon succé i något avseende. Trots läroplanens skyhöga krav på diskussioner larmar högskolor ständigt om studenter med bristfälliga förkunskaper.

Att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inte passar in i mallen är i sig ett väldigt slöseri med begåvning. För NPF har ju ingenting med intellektuell nedsättning att göra. Det finns intellektuella styrkor i de här individernas sätt att möta världen: de utvecklar gärna specialintressen, memorerar och ser detaljer. 

Hade den industriella revolutionen och dagens IT-samhälle ens varit möjligt utan den sortens talanger, utan nördar och tokfokuserade uppfinnare? Knappast.

Om alla människor genom historien hade velat bli programledare, skulle vi fortfarande sitta och reflektera i grottor. 

 

Läs också:

Det är skolan som har adhd