Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Vad alla måste förstå om äldreomsorgen

Vill vi verkligen tillbaka till långvården?Foto: OKÄND
På äldreboenden är tanken att det ska finnas hemkänsla, den äldre omges av sina egna möbler och går klädd i egna kläder.Foto: HANNA BRUNLÖF / GT/EXPRESSEN

Bevare oss för en ny, typiskt svensk radikalförändring inom äldreomsorgen. Då blir det garanterat fel. Igen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Vissa saker lär man sig av bitter erfarenhet. Om man skriver en text om äldreboenden, till exempel, ska man undvika att ha ordet äldreboende i rubriken. Det lockar inte.

Inget konstigt med det, kanske. Unga har annat i tankarna och kan svårligen föreställa sig att de själva kommer att bli tanter och gubbar. Och de som i själva verket har börjat bli tanter och gubbar har sällan den självbilden. De ser fortfarande på sig själva som killar och tjejer, vare sig det handlar om 60- eller 80-taggare. 

Dessutom är äldreboenden, till skillnad från skolan, inte en institution som alla har erfarenhet av. Hur många 80-plussare bor ens på äldreboende? 2018 var siffran 11,9 procent, enligt Socialstyrelsen.

Sist men inte minst: Äldreboenden är granne med döden. Man värjer sig. 

Man kan lätt dra slutsatsen att de förfärande dödstalen beror på att äldreboenden är förfärliga.

Men under pandemin har äldreboenden hamnat i händelsernas centrum, och människor är av självklara skäl förfärade över de höga dödstalen.

Samtidigt är det tydligt just hur obekanta många är med denna värld. En del verkar inte riktigt kunna ta in att äldreboenden är en plats där människor går bort - att det är helt naturligt, för att inte säga ofrånkomligt, då man i regel måste vara mycket sjuk och/eller dement för att få en plats på ett boende. 

Många verkar inte heller fullt ut förstå hur sköra ”våra sköraste äldre-äldre” verkligen kan vara. Hur huden är tunn och genomskinlig som rispapper. Kärlen så spröda att de kan lämna ifrån sig enorma blåmärken vid helt odramatiska tryck. Marginalerna till en dödlig lunginflammation så små.

Då är det lätt att dra slutsatsen att de förfärande dödstalen beror på att äldreboenden är förfärliga: veritabla provkartor på missförhållanden där äldre dör i total brist på ”värdighet”. 

Så enkelt är det inte. När landstingens äldrevård avvecklades på 90-talet och ersattes av den kommunala äldreomsorgen, blev det ett dramatiskt skifte från ”långvårdssjukhus” till ”äldreboende”, från institution till hemmiljö. 

Upprördheten över dödstalen får inte leda till att sådana kvaliteter bagatelliseras till förmån för en totalt ”coronasäkrad” äldrevård.

Grundproblemet som uppdagades när corona svepte in är hur totalt man hade kastat vårdaspekten, och därmed sådant som basala hygienrutiner, överbord. Det finns ingen ursäkt för det. Många, inklusive undertecknad, har i åratal pekat på den usla hygienregimen utan att ansvariga politiker har lyft ett finger. Och även om beslutsfattarna inte kunde föreställa sig ett djävulskt virus från Kina så har de rimligen hört talas om sådant som multiresistenta superbakterier.

Men det som ändå har premierats är också viktigt: hemmiljöidealet, att de boende har sina egna möbler med sig och bär sina egna kläder. Och på många ställen fungerar det förstås jättebra: personalsituationen är någorlunda stabil, stämningen god, samlingsrummen mysiga. Döden värdig. 

Upprördheten över dödstalen får inte leda till att sådana kvaliteter bagatelliseras till förmån för en totalt ”coronasäkrad” äldrevård. Om man drog den logiken till sin spets skulle vi återvända till långvården. Där fanns det sjukvårdsresurser, syrgas och dropp. Inga dammiga gamla byråer eller kuddhögar, bara prydliga rader av rostfria sjukhussängar och lättvättade landstingskläder. 

Vi måste hitta en bättre balans mellan livskvalitet och livslängd. Men bevare oss för en ny, typiskt svensk radikalförändring. Då blir det garanterat fel. Igen.