Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Usch, ska Moder Svea bli religiös på gamla dar?

Slå vakt om det sekulära Sverige och en icke konfessionell skola. (Eric Idle och Graham Chapman sjunger Always look on the bright side of life, i Monty Pythons Life of Brian. Foto: FILMBOLAG NORDISK FILM
Foto: SOFIA MÅRTENSSON / SCANPIX / CODE 20360 SCANPIX SWEDEN
Foto: JONN CLEMENTE

Man kan se förslaget om religiositet på schemat som en kuriositet. Eller så kan man bli orolig och skriva en krönika. Sagt och gjort!

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Anna Karin Hammar, känd (och kontroversiell) präst i Svenska kyrkan, tycker att svenska elever ska få särskild undervisning i sin egen religion i skolan, av en pastor, präst, imam, rabbin eller vad det nu kan vara. 

Efter att ha vecklat ut sina tankar i tidningen Dagen, bjöds Hammar i måndags till radions Studio Ett för att utveckla sig lite mer. Hon förklarade att om barn får hjälp att bottna ordentligt i sin religion kommer de att få bättre "existentiell hälsa", som barnen i Etiopien.  

Det är ett besynnerligt förslag på många vindlande sätt. 

Anna Karin Hammar är kyrkopolitiker och hennes parti, Socialdemokraterna, vill helt förbjuda otyget med konfessionella friskolor. Hammar är emot friskolor - men för konfessionalitet: "I den sammanhållna skolan måste vi ge en tydlig plats åt elevernas religiositet."

Nej, det måste vi inte alls. Skolans enda givna funktion är att utbilda. Allt annat är extra, och ofta onödiga, tillbehör. 

Kristna hitåt och muslimer ditåt...

Själva idén att skolan ska definiera och dela upp elever efter religiös identitet framstår dessutom som enastående omdömeslös: "Protestanter här, katoliker där, sunnimuslimer till höger, shia till vänster och judar en trappa upp." 

What could possibly go wrong?

Och vad skulle hända om någon religiös ledare började predika kvinnors underordning eller HBTQ-personers ogudaktighet för sin lilla flock? Det vore ju helt oacceptabelt. Samt olagligt. 

Men Anna Karin Hammars idé är på sätt och vis inte helt apart, ändå. Man skulle kunna säga att hon åker snålskjuts på våra politikers fixa idé att elever inte bara ska utbildas utan också fostras av skolan: värdegrund, FN-konventioner och så vidare, i vad som tycks vara ständigt expanderande cirklar. 

Barnen ska helst göras goda, hela och lyckliga genom skolans försorg. Så varför inte lite gudsord och mysig rökelse om det skulle hjälpa? 

Svenskarna blir äldre

Men i grunden är ett förslag om religiositet på schemat förstås väldigt udda. Ändå togs Hammar på så pass stort allvar att hon fick komma till Studio Ett för att diskutera saken vidare. Varför avskrevs inte det hela som tokerier från utmarkerna? 

Någonting har hänt.

Det kan vara en följd av att svenskarna åldras som kollektiv; människor blir kanske lite mer konservativa med stigande ålder. Mediernas förtjusning i påven, härom året, hade exempelvis varit otänkbar innan 40-talisterna började knata med gångstavar. 

Men intresset för Hammars förslag kan också vara ett tecken på att religiösa anspråk vinner mark och normaliseras i Sverige. Möjligen på grund av att det sekulära majoritetssamhället inte vill ta någon riktig debatt med djupt religiösa minoriteter - av änglighet, okunnighet eller allmänt ointresse. 

Men det finns alla skäl att hålla fast vid det sekulära Sverige och vid praktiken att religion är en privatsak. Enskilda människors religiositet ska självfallet respekteras, men maktanspråk från prästerskap bör hållas kort. Och alla religioner måste få ifrågasättas, kritiseras och drivas med alla dagar i veckan. 

Rätten att skratta åt Life of Brian är helig. Det är en fråga om existentiell hälsa.

 

Läs också:

Kristendomen i skolan var vår Harry Potter 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!