Ann-Charlotte Marteus
Magdalena Andersson vände på varenda sten för att fånga nya väljare inför valet 2022.
Hon sjöng inga exkluderande sånger om ”arbetets söner” utan ville trycka varenda medborgare till sin barm. En barm där en majestätisk brosch med riksvapnet glänste landsmoderligt.
Socialdemokratins resa från intresseparti till catch all-parti har sällan illustrerats tydligare.
Andersson var en stor tillgång i valrörelsen, konstaterar Socialdemokraternas valanalysgrupp i en nysläppt rapport. Och så var det ju. Hon åtnjöt stort väljarförtroende – och just som hon tagit över som partiledare hände det underbara: Knasbollarna i Miljöpartiet marscherade ut ur regeringen.
S kunde åter anta skenet av den sol kring vilken all politik kretsar.
Valet gick relativt bra. Den utförslöpa som S befunnit sig i sedan 1970-talet gjorde en liten sväng uppåt. Fast med historiska mått mätt gick det uselt. Näst sämsta valresultatet någonsin.
Precis som Centerpartiet försökte Socialdemokraterna bemästra konsten att fånga den breda medelklassen utan att mista sina kärnväljare. S lyckades bättre än C, men ändå – de fick knappt var fjärde självidentifierad arbetares röst.
En annan viktig grupp för Socialdemokraterna är invandrade svenskar i storstadsförorter. Där gick det också risigt. Nu igen.
Trots dessa utmaningar är analysgruppens uppmaning inför nästa val hejdundrande ambitiös.
Redan i analysen som gjordes efter valet 2018 uttrycktes oro över det vikande stödet i invandrartäta områden. Vi måste jobba hårdare och få fler att gå och rösta, löd rekommendationen. För bland dem som verkligen går och röstar, väljer ”uppemot 50 procent” Socialdemokraterna.
”Befolkningen i dessa områden växer och de som kommer till Sverige sent i livet har sannolikt inget cementerat beteende, i den mån de går och röstar.”
En viktig grupp att mobilisera, alltså. Men i höstas gick det, som sagt, inget vidare. Ju större andel utlandsfödda som bodde i ett valdistrikt, desto mer backade S. En förklaring är missnöjespartiet Nyans. I de valdistrikt där Nyans fick flest röster gick S tillbaka stort.
Easy come, easy go, när människor inte har något ”cementerat beteende”. Och det blir ju allt vanligare, i valmanskåren generellt, att väljare helt ocementerat flaxar mellan partierna. Fan ska vara partistrateg, numera.
Särskilt knepigt blir ekvationen för catch all-partier i ett splittrat land med väljargrupper som har radikalt olika perspektiv och preferenser. När Magdalena Andersson morrade om att hon inte vill ha några ”Somalitowns” gick det kanske hem hos S-väljare på väg mot SD, men sannerligen inte hos alla i Orten.
Trots dessa utmaningar är analysgruppens uppmaning inför nästa val hejdundrande ambitiös: Socialdemokraterna måste hålla kvar alla de högutbildade storstadsbor som man vann 2022. Samt locka tillbaka förlorade LO-söner. Samt fortsätta att vara starka hos kvinnor. Och pensionärer. Och utrikes födda. Samt växa bland de unga, som i dag lutar höger.
ALLA utom Jimmie Åkesson och hans mamma SKA MED!
Det borde kunna gå, står det trosvisst: ”Vi är övertygade om att det fortfarande är möjligt att formulera politiska budskap som samlar breda grupper.”
Fritt översatt: Vi är övertygade om att året fortfarande är 1970 och att Sverige är ovanligt homogent. Innerst inne.
Socialdemokraterna hade dessutom ganska många breda, det vill säga luddiga, budskap i valrörelsen 2022: Ta tillbaka kontrollen över välfärden. Gå till botten med segregationen. Knäcka gängen. Säga som det är.
Vad många väljare saknade var konkreta politiska förslag. Fast risken med sådana är förstås att vissa väljargrupper riskerar att ogilla dem.
Så länge Magdalena Andersson svävar runt på ett moln av skyhögt förtroende kan Socialdemokraterna dessvärre lockas att satsa mer på landmoderlighet än på knepig politikutveckling.