Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Twitterstorm - alltså ett gäng oinsatta gaphalsar?

Prinsessan Buttercup (Robin Wright) och hjälten Westley (Cary Elwes) i Bleka dödens minut (The Princess Bride) från 1987.Foto: - - / VIASAT
Sophie Turner och Joe Jonas, här på corona-promenad, spelar en av Buttercup/Westley-konstellationerna i den nya lockdown-versionen av The Princess Bride.Foto: THEIMAGEDIRECT.COM/TT / IBL BILDBYRÅ / THE IMAGE DIRECT TT NYHETSBYRÅN
Den onde prins Humperdinck (Chris Sarandon) i sin fina krona. Den onde prins Hugh Jackman krönte sig med en dim sum-korg.Foto: - - / VIASAT
Foto: PLANET PHOTOS / STELLA PICTURES SUPPLIED BY PLANET PHOTOS

En storm på Twitter över filmen The Princess Bride visar varför ”starka reaktioner i sociala medier” bör tas med en klackspark. Om ens det. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Även Hollywood har påverkats av coronapandemin. Världsstjärnor är lockdownade och tvingas ersätta jetsettandet med ensliga hundpromenader och munskyddsfladdrande cykelturer runt Beverly Hills. Filmproduktionen ligger nere. 

Men nöden är uppfinningarnas moder. I fredags avslöjade Vanity Fair att ett uppbåd med skådisar har spelat in en sorts ny version av filmen The Princess Bride (Bleka dödens minut). Förlagan, från 1987, är en förtjusande kvick och absurd parodi på genren ”prinsessa i nöd räddas från ondsint prins av tjusigt fäktande främling”.

Stjärnor som Adam Sandler, Hugh Jackman, Josh Gad och Sophie Turner har filmat in scener hemma med sina mobiler, så det är sneda lösmustascher och ”man tager vad man haver”-rekvisita för hela slanten. 

En karantän-produktion med glimten i ögat, kort sagt. Dessutom går en miljon dollar av förtjänsten till en organisation som betalar krisande restauranger för att utfodra människor i nöd. 

Kul och sympatiskt, alltså. Någon däremot? 

Jojomensan!

”Saker som oroar eller förnärmar mig bör inte få existera. Avbryt, förbjud, riv!”

Amerikanska Twitter exploderade av ilska på fredagskvällen, med miltals av vrålarga tweets på temat Skandal! Helgerån! Rör inte denna fulländade klassiker som vi alla älskar så mycket! 

Det var fascinerande, obehaglig läsning – så typisk för vår tid.

Draget av ”cancel culture” var starkt. Det vill säga, i stället för att lugnt konstatera att ”det här är nog är inget för mig” krävde många att nyinspelningen skulle stoppas. Allt enligt logiken ”Saker som oroar eller förnärmar mig bör inte få existera. Avbryt, förbjud, riv!”  

Samtidigt var det slående att så många vrålupprörda röster inte fattade vad saken gällde. De trodde att Hollywood planerar en seriös storfilm, en remake. Och det missförståndet höll twittrarna tappert fast vid - trots att Vanity Fair och andra nyhetssajter, på lättfattlig engelska, förklarade att det handlade om en redan färdiginspelad lockdown-ploj. 

https://twitter.com/VanityFair/status/1277276931415855106

Det hjälpte inte heller att det fanns färdiga klipp på Youtube och en massa foton överallt, inklusive ett på Hugh Jackman som ond prins med en dim sum-korg som krona. Informationen gick inte in. 

https://twitter.com/RealHughJackman/status/1277553329363615744

Det är ju påfallande skumt. Om man är djupt upprörd över något, sätter man sig väl in i saken? Man kan inte både vara så uppskakad att man vill stoppa ett helt filmprojekt och samtidigt inte orka klicka på en jädra länk till själva nyheten. 

Sanningen måste vara att en massa twittrare inte alls är så engagerade som deras högljudda tweets antyder. De (fel)tolkar en nyhet, skriver något uppbragt med många utropstecken - och glömmer sedan raskt hela saken. 

Stormen kring The Princess Bride är ju inte i viktig i sig, men fenomenet med ”upprörda reaktioner i sociala medier” har blivit en maktfaktor. Nyhetsmedier rapporterar om dem, de skrämmer livet ur makthavare som brådstörtat pudlar och lyder och de kan förstöra enskilda människors karriärer och liv på en eftermiddag.

Det är skrämmande nog. Men om en stor del av dem som deltar i dessa stormar är oinsatta, missförstår enkla texter, mest bara går i gång på att bli förbannade eller fejkar vrede för att drevkänslan är berusande - då är det absolut blodisande.