Ann-Charlotte Marteus
Donald Trumps rövarhistorier om valfusk och sammansvärjningar lever och frodas. Hans senaste bud är att ”lögnarna” och ”spionerna” inom FBI och på Justitiedepartementet är med i den konspiration som fuskeligen kostade honom presidentvalet.
Tror han på detta själv? Tror hans partivänner i Washington på det? Tror hans väljare på honom?
Många amerikaner tycks verkligen köpa konspirationsteorierna. Enligt en undersökning av demokratiorganisationen Bright Line Watch tror bara 18 procent av Trumps sympatisörer att Joe Biden vann presidentvalet på ärligt vis. 30 procent är övertygade om att Donald Trump segrade och 52 procent säger att saken inte är avgjord än. Vilket väl betyder att de väntar på att Rudy Giuliani ska dyka upp med några miljoner Trumpröster som Demokraterna försökt att smussla undan.
Hur är det möjligt att så många kan vara så bortdribblade? Hur många stollar finns det i USA?
Att han är villig att betala ett högt pris är beviset för hans stamlojalitet.
Eller så är de inte stollar. Bloomberg-skribenten och bloggaren Noah Smith har en teori: Politiska lögner är ett sätt att signalera lojalitet med den egna stammen. De fungerar ungefär som gängtatueringar.
Mest lojal är den gängmedlem som har en mycket synlig tatuering, en blaffa som innebär att han har sagt adjö till samhället, att han inte har en chans att få ett riktigt bra jobb.
Tatueringen har med andra ord en kostnad. Att han är villig att betala ett högt pris är beviset för hans stamlojalitet.
De har ju aldrig misstagit honom för en sanningsenlig person.
Samma sak med politiska lögner: Att acceptera vad Trump säger är en lojalitetsakt. Om en lögn är så absurd att omvärlden hånskrattar när man försvarar den: Desto bättre! Desto tätare och tryggare blir banden inom den egna stammen.
Dessa människor kan ha investerat oerhört mycket: fått nya vänner, förlorat gamla, sagt upp bekantskapen med släktingar, hittat nya fora och nyhetskanaler, fler smaskiga ”dolda sanningar”, hjältar och fiender. En helt ny värld.
Är man en ambitiös republikansk politiker kan man bevisa sin lojalitet med partiet genom att hålla Trump om ryggen – och dessutom hoppas på röster från Trumpväljare.
Om Noah Smith har rätt, kan man inte räkna med att Trumps sympatisörer plötsligt vaknar upp en dag i tevesoffan: ”What, vad sade Donnie just? Det där lät ändå helt orimligt!”
De har ju aldrig misstagit honom för en sanningsenlig person. Han är en lögnare – deras lögnare.
Den optimistiska upplysningsidén att de som tror på tossiga populister bara är okunniga, och kan lockas till förstånd med Information och Fakta, faller också. Och har vi lärt något av det oändliga, oöverskådliga Informationssamhället är det väl att människor inte nödvändigtvis söker efter Sanningen. De söker en sanning, en identitet och gemenskap, en kryddig verklighetsbild som är lättare att greppa än den komplicerade verkligheten.
Om Noah Smith har rätt, är Trump det nya normala: En karismatisk domptör som söndrar med avsikt, urholkar demokratiska normer och knyter sina följare allt hårdare till sig med lögnen som lojalitetstest.
Det är dåliga nyheter även för det alltmer polariserade Sverige.
