Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Tobé har rätt
om datorspel

Årets hittills barnsligaste debattutbrott rör datorspel och läxläsning.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Glöm SVT:s valstugereportage från 2002, med Pinochetkramande gammelmoderater. Nu har Moderaterna verkligen satt foten i pottan: Tomas Tobé, skolpolitisk talesperson, ifrågasätter barnens datorspelande.

 

Tobé hade kommit lindrigare undan om han hade ifrågasatt den avgiftsfria skolmaten. Men datorspel - Tompa, hur tänkte du där?

Nå, om sanningen ska fram tillhör jag inte de upprörda. Nyss hemkommen från en kort semester läste jag Tobés debattartikel i Aftonbladet och jag tänkte att det här låter väl bra. Hans huvudnummer är att Moderaterna vill ha "ett handslag med Sveriges föräldrar för mer kunskap i skolan." Det finns gott fog för en sådan invit.

 

I OECD:s analys av Sveriges usla PISA-resultat tas föräldrarnas roll upp. Pappas och mammas inställning till skolan påverkar nämligen barnens inställning påtagligt - och därmed deras skolresultat. När föräldrarna har höga förväntningar och visar i ord och handling att skolan är viktig, då ökar barnens uthållighet, glädjen i att lära och tron på den egna förmågan.

Men svenska elever är mindre uthålliga än alla andra nationaliteter inom OECD. De tappar intresset för skoluppgifterna i högre grad, de ger lättare upp. Och detta avspeglar sig med all tydlighet i Sveriges alltmer u-landsdoftande kunskapsresultat.

Svenska föräldrar gör uppenbarligen inte sitt jobb på hemmaplan. Däremot är de bäst i OECD på att klaga hos rektor när skolan, i deras tycke, inte gör sitt jobb med deras ungar.

 

Svenska föräldrar kanske helt enkelt uppför sig mer som bortskämda barn än som ansvarstagande vuxna i förhållande till skolan. Tomas Tobés utspel hade kunnat leda till en nyttig diskussion om den saken.

Men icke; debatten har helt fokuserat på hans gestaltning av attitydproblemen, hans slagord att barn behöver "mer av läxläsning, mindre av tv-spel". Samt hans påpekande att 31 procent av svenska pojkar spelar datorspel mer än tre timmar om dagen.

Varenda kotte med tillgång till digital debattsida eller Twitter har ryckt ut till datorspelandets försvar. Och jag förstår, efter att ha tagit del av alla förolämpade skrin från IT-fronten, att datorspel i själva verket är lösningen på allt. De är frigörande, utvecklande, sociala, monumentala.

 

De är så välgörande att det är ett under att inte svenska elever i allmänhet och pojkarna i synnerhet toppar varenda PISA-mätning.

Jag är ingen vän av Moderaternas skolpolitik. De verkar ofta mer intresserade av skolföretag än av skolbarn. Och det kan verka lite stötande att Moderaterna är de sista att se de sociala och pedagogiska följderna av skolsorteringen, men de första att dumpa ansvaret vid föräldrarnas fötter.

Men faktum kvarstår; föräldrarnas attityd är viktig. Det har Tomas Tobé rätt i. Och bristande gränsdragning vad gäller barnens mediekonsumtion kan vara ett uttryck för en skadlig attityd. Kan det inte ens diskuteras? Klart att det kan, och bör - det måste diskuteras.

 

En tredjedel av Sveriges 15-åriga pojkar saknar grundläggande kunskaper i läsförståelse. En tredjedel. De fattar inte vad de läser. Det känns som ett något större problem än marginella inskränkningar av deras datorspelande.