Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Tegnell verkar ha lärt sig av Obama

Folkhälsomyndigheten, med statsepidemiolog Anders Tegnell, tror på få, tydliga råd som är uthålliga.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
President Barack Obama beslutade sig för att bara bära grå och blå kostymer under sin tid i Vita huset. Det var en mycket genomtänkt strategi.Foto: CLEMENS BILAN / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Minns ni? När USA hade en president värd namnet.Foto: PABLO MARTINEZ MONSIVAIS / AP TT NYHETSBYRÅN

Det är lätt att moralisera över folk som inte längre orkar följa riktlinjerna under pandemin. Men vi är bara människor.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Under sin tid i Vita huset övergick Barack Obama till att bara ha grå och blå kostymer. Han försökte medvetet minimera antalet vardagliga beslut, till exempel vad han skulle ha på sig och äta, för att kunna koncentrera sig på de många svåra beslut som en president ställs inför. 

”Man måste fokusera sin beslutsenergi. Ha rutiner. Inte gå igenom dagen distraherad av trivialiteter”, sade han i en intervju. 

Det var ingen hemkörd filosofi. Obama kände till psykologen Roy Baumeisters forskning; den tyder på att vi människor har en begränsad ”ansträngningsbudget”. 

I ett av Baumeisters experiment bjöds en grupp människor in i ett rum där det stod ett fat med doftande brownies och ett annat med rädisor. Halva gruppen kunde äta bakverk efter behag, den andra uppmanades att försöka hålla sig till rädisorna. 

När deltagarna, i nästa etapp, ställdes inför en intellektuellt krävande uppgift presterade rädisgruppen klart sämre än kakätarna. De hade helt enkelt förbrukat sin mentala energi i kampen mot browniesuget.

Att ändra reglerna lika ofta som Boris Johnson byter skjorta ter sig som vansinne i jämförelse.

Sedan coronautbrottet kom pågår det ett gigantiskt uthållighetsexperiment, här och i andra länder. Månad efter månad peppras vi med förhållningsreglerna: tvätta händerna noga, peta er inte i ansiktet, håll avstånd, bjud inte hem vänner och krama för guds skull inte mormor. 

Det är en regim som kräver ständig självkontroll. Att gå på Ica är inget man gör helt automatiskt längre. Därtill oroar sig många över att de själva eller anhöriga ska bli sjuka, över ekonomin och framtiden. 

Om man tänker sig att vi har ett ansträngningskonto går det att se fördelarna med Folkhälsomyndighetens filosofi: Vi ska ha så få, tydliga och uthålliga riktlinjer som möjligt. Minimalt med hattande. Då kan nya vanor nötas in och bli rutinmässiga som en grå kostym. Så slipper vi ödsla energi. 

Att i stället ändra reglerna lika ofta som Boris Johnson byter skjorta ter sig som vansinne i jämförelse.

Men det tar ju tid att nöta in även enkla vanor. Det vet alla som har brutit sina hälsosamma nyårslöften på vårkanten. 

Då kan folk svära över regeringen men de slipper att (s)lita på sin viljestyrka.

Den självkontroll som krävs för att avstå socialt umgänge är förmodligen svårast av allt att att upprätthålla. Går det ens i längden? Det är lätt att anklaga unga för själviskhet när de tappar tråden och börjar festa. Men det kanske var oundvikligt. 

Medelålders har förresten också börjat slappna av – och visst har även de äldre, riskgruppen, blivit en betydligt vanligare syn i stadsbilden. Pensionärsföreningar har smygöppnat. 

Frågan är om svenskarna kommer att orka sköta sig på krogen under det vinterhalvår vi har framför oss. Kanske är det bättre att göra som i Danmark och beordra stängning av nöjeslokaler klockan 22.00. Då kan folk svära över regeringen men de slipper att (s)lita på sin viljestyrka. 

Det går att ta sig samman även om man är dränerad på kraft och fokus, påpekar Nobelpristagaren Daniel Kahneman i sin bok ”Thinking, fast and slow”: Med rätt incitament kan man skärpa sig. 

Så om sjukhusen blir överfulla och dödstalen börjar dra i väg borde vi återfå motivationen från i våras. 

Fast det var ju just den situationen vi skulle förebygga...