Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Tänk om covid-19 bara är en liten förövning

En nödgrav vid en gata i New Orleans, september 2005. Den begravda kvinnans kropp hade legat i flera dagar på trottoaren.Foto: DAVE MARTIN / AP
Presentation överflödig.Foto: CDC / ZUMA PRESS/IBL

Det kommer fler och kanske värre pandemier än covid-19. Kommer vi att vara bättre redo då än i våras? Det är inte alls säkert.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

När coronaviruset slog klorna i vår lilla planet visste ingen hur illa det skulle bli. Dubbelt så många döda som under en svår influensa? Tiodubbelt? 

De värsta skräckscenarierna har hittills inte slagit in. Men det kommer fler pandemier och de kan naturligtvis bli värre. 

Tänk ett virus som är betydligt dödligare än det nya coronaviruset och mer smittsamt än mässling. Tänk en pandemi där de mest sårbara är barn och unga.

Om länder var motvilliga att släppa ifrån sig skyddsmateriel i våras kan man ju tänka sig hur det skulle se ut ifall de rusande kurvorna och staplarna beskrev antalet intensivvårdade och avlidna barn.

Kommer vi att vara bättre redo nästa gång? Har vi lärt vår covid-19-läxa, att vi måste ha ständigt hög pandemiberedskap, nationellt och globalt?

Tidigt i våras skrevs det spaltmil om det ohållbara ”just in time”-systemet.

Det är inte så säkert. Vi människor lider nämligen av den kroniska pandemin ”normalcy bias”: Vi har en tendens att stenhårt räkna med att vårt normala liv kommer fortsätta att vara normalt trots tydliga tecken på en annalkande katastrof. 

Om det fenomenet skrev Financial Times-kolumnisten Tim Harford tidigare i år. Ett av hans exempel var orkanen Katrina. 

I New Orleans visste man långt före Katrina att skyddsvallarna inte skulle hålla för en stor orkan och att tiotusentals människor riskerade att drunkna. Staden fick dessutom ett genrep i september 2004, då orkanen Ivan var på ingång. Den vek av i sista sekund, men förberedelserna avslöjade många svagheter, som brist på vettiga evakueringsplaner och orkansäkra skyddsrum. 

Det hjälpte inte. Staden var lika illa rustad elva månader senare, när Katrina plöjde in.

Tidigt i våras, när det stod klart hur oförberett Sverige var på en pandemi, skrevs det spaltmil om det ohållbara ”just in time”-systemet. Alla var överens: Vi måste återinföra beredskapslager! 

Men nu, drygt ett halvår senare, är siktet mer inställt på framtiden - eller tiden ”efter coronakrisen” som Stefan Löfven (S) och Ulf Kristersson (M) uttryckte saken i en partiledardebatt nyligen. 

Det är ett intressant ordval. En kris är inte evig; den tilltar, når ett crescendo och klingar av. Så återställs normaliteten. Den skrämmande möjligheten att det normala inte återkommer har vi fruktansvärt svårt att ta till oss. Normalcy bias.

Kanske det första året. Men efter fem år eller tio?

Men säg att viruset tacklar av inom ett år. Då skulle vi pusta ut så att det hördes till månen. Partierna skulle tala om ”omstart för Sverige” och presentera sina gamla käpphästar som sprillans nya dunderkurer.   

Men skulle partiledarna orera om vikten av att bygga upp och vidmakthålla nationella pandemilager? Skulle vi medborgare orka lyssna på sådan gammal skåpmat? 

Kanske det första året. Men efter fem år eller tio? När landets ekonomi kärvar och det finns många akuta hål att fylla – vad kan väl vara mer lockande än att spara in på skyddsmateriel och läkemedel som vi kanske aldrig kommer att använda? 

Det får inte ske. Vi måste få lagverk och institutioner på plats som förhindrar en sådan utveckling. Pandemilager är dessutom bara en beredskapsaspekt. Vi behöver en sjukvård och omsorg med luft i systemen och en personalpolitik värd namnet.

Det kommer fler pandemier. Och, som Tim Harford skriver, i stället för att se sars som en förvarning om covid-19 borde vi kanske betrakta covid-19 som en varning.

Den hemska pandemi vi nu genomlever kan i värsta fall vara orkanen Ivan.