Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Sverige producerar välfärdsanalfabeter

Detta är en onyanserad krönika om skolans, och därmed Sveriges, nedgång och snara fall. Det är dags att få panik.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

På senare år har det kommit otaliga larm från högskolelärare om okunniga studenter. Ibland blir man upprörd, ibland orkar man inte. Men Expressens dokument i går kunde jag inte värja mig för.

"I värsta fall har vi en förlorad generation", säger intervjuade Hanna Enefalk, lektor i historia vid Uppsala universitet. Hon berättar om studenter som inte vet när medeltiden var eller när Napoleon dök upp. "De kan fråga - spelar det någon roll i vilken ordning krigen kommer?"

Vi talar alltså om universitetsstudenter. I. Historia.

Samtidigt, i ett högskolereportage i nya numret av Neo, berättar en föreläsare i idéhistoria om en student som blev uttråkad av hans föreläsning. Studentens förklaring: "Det är för mycket årtal". Idé. Historia!

Går det att förstå historia utan årtal? Nej. Historia är ett meningslöst ämne om man inte kan se sammanhang. Och ska man förstå orsak och verkan, måste man veta vilket krig, reform eller despot som kom först. Hårda, färglösa fakta är det skelett som man fäster kött och blod - analyserna, teorierna, slutsatserna - på. Utan skelett blir kunskapsslamsorna en hög med dött kött.

 

Jag pluggade historia på universitetet. Jag älskade det. Sedan läste jag medicin. Urtrist. Men jösses vad mycket medicin jag fortfarande kan. Där var det korvstoppning som gällde, nämligen. Det gick inte an att strunta i de tradiga anatomiska och fysiologiska detaljerna och i stället luta sig tillbaka, ta en kopp kaffe och diskutera fascinerande saker som "hjärtat som postmodern konstruktion" eller "tarmvred ur ett genusperspektiv".

Missförstå mig inte, jag är feminist och kan diskutera postmodernitet tills korna kommer hem. Poängen är att alla på Karolinska institutet visste att läkarutbildning - det är på allvar. En vacker dag hänger någons liv på att läkaren vet precis var ett kärl ligger eller vad ett EKG säger. Det går inte att låta studenter slarva med underarbetet, med detaljer och rabblande, bara för att det är trist eller omodernt enligt någon ny outforskad "lek & lär"-teori.

Men det verkliga underarbetet sker förstås innan högskolan, i grundskolan och på gymnasiet.

 

Kan då dagens högskolestudenter ta igen sina kunskapsjätteluckor? Svårligen, enligt lektor Enefalk i Expressen. Många har så usla språkkunskaper att de varken kan läsa eller skriva på hög nivå. De orkar inte läsa universitetslitteraturen. De vet inte vad som är relevant. Och detta, nota bene, handlar inte om nyanlända Samira och Ahmed utan om Lisa och Kalle som har grundutbildats i ett av de rikaste, mest välordnade och jämlika länderna i världshistorien. Vad ska man kalla dem - "funktionella välfärdsanalfabeter"?


Så här borde vi göra: Öka korvstoppning, läsning och grammatiktjat, inför läxhjälp överallt, sparka alla inkompetenta lärare och ge de duktiga statsrådslöner. Återinför relativa betyg, kör ut vinstintressena och reformera det fria skolvalet i grunden. Ta ifrån skolbarn deras mobiler och datorer när de ska sova. Och om elektroniken gör ungdomen farligt splittrad, inför 18-årsgräns för rubbet. De får väl använda brevpapper och telefonkiosker.

Världsfrånvänt? Nå, samtidigt duckar svenska politiker bakom sina reformers förstenade Maginotlinje. Lycka till med den strategin.