Ann-Charlotte Marteus
Tänk er att en framtida pensionerad skolpolitiker kommer in på akuten med hjärtflimmer - och får beskedet att ingen kan hjälpa honom.
"Varför inte?!" flämtar han desperat.
"Jo", svarar akutläkaren vänligt, "vi har ju gått i din skola. Och våra lärare sa att de inte kunde lära oss något, eftersom det skulle vara ett auktoritärt övergrepp. Vi skulle forska på egen hand, sa de. Och förresten finns det inga sanningar, allt är subjektivt. Det fick vi lära oss även på den genuscertifierade grundkursen i postmodern anatomi på läkarhögskolan i Hjo. Och det passade oss rätt bra, om sanningen ska fram, eftersom vi ändå inte kan läsa så bra."
"Men - jag - dör!"
"Eller så är döden bara en social konstruktion. Vem vet?"
Omöjliga hemuppgifter
Radions Katarina Gunnarsson har åter rapporterat om de bisarra hemuppgifter som dagens skolbarn får: abstrakta, episkt svepande uppgifter som inte ens akademikerföräldrar klarar av när de försöker fuskgöra barnens läxor.
Redan i tidig skolålder förväntas barnen reflektera, resonera och se samband in absurdum. Varför? Därför att fakta, sanningar och konkret kunskapsförmedling har fört en undanskymd, lätt peststämplad tillvaro i skolan under lång tid. Då blir det bara babbel kvar, maskerat som reflektion och analys.
Denna kunskapssyn har fått svenska elever att störtdyka i internationella kunskapsmätningar som Pisa och Timss. Den har ökat ojämlikheten i skolan, eftersom föräldrars bildningskapital kan kompensera för skolans underlåtenhetssynder. Har du akademikerföräldrar? Grattis. Har du en invandrad morsa som knappt fick gå i skolan? Trist, grabben, du är körd.
Vems fel är det att det blev så? Marxistiska pedagogers? Tja, delvis - men i grund och botten är det politikernas fel. Det är de som bestämmer och stiftar de lagar som styr skolan. Det är de - från höger till vänster - som ha låtit sig förföras av det progressiva blajet.
Det behövs en helt ny läroplan
Jan Björklund lovade total förändring när han blev skolminister 2006: ut med flummet, in med kunskap. Så blev det inte, konstaterar pedagogikprofessor Inger Enkvist i antologin Kunskapssynen och pedagogiken. Den postmoderna, relativiserande kunskapssynen lever i Björklunds styrdokument. Förmågan att diskutera ett ämne tillmäts större vikt än att lära sig det, och allt ska ifrågasättas.
I exempelvis biologi anges det aldrig vilka grundkunskaper som ska behärskas, skriver Enkvist - däremot framhålls vikten av att eleverna lär sig att ifrågasätta biologiska modeller. De ska alltså ifrågasätta ämnen som de inte behärskar.
Detta blir förstås djupt förvirrande för barnen och främjar inte deras inlärning. I stället riskerar de att utvecklas till tomma pratkvarnar som tror att deras hemmasydda åsikter är lika giltiga som en väl underbyggd, faktabaserad slutsats.
Nu säger Lärarnas riksförbund att de vill ha förändrade kunskapskrav, mer fakta och mindre "forska på egen hand" i skolan. Det är mycket glädjande, om än i elfte timmen.
I själva verket behövs helt nya styrdokument för skolan. Men de som är medskyldiga till dagens läroplan och skollag bör självklart inte få komma i närheten av den processen. Inte en kotte, inklusive Jan Björklund.
Alfred Nobel lät Norge dela ut fredspriset eftersom han inte litade på Sveriges kompetens i det avseendet. Frågan är om vi inte borde tänka i liknande banor vad gäller svensk utbildning.
Läs också:
Snälla politiker, förstör inte skolan en gång till
Fotnot:
I tv-spelaren ovan syns ett avsnitt av Ledarsnack. Denna gång talar Zeliha Dagli och Linda Nordlund om kvinnors villkor i utanförskapsområden.