Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Svenska föräldrar är lika diviga som Harry & Meghan

Paret backar från brittiska kungahuset.
Lyckligare dagar, det vill säga den 27 november 2017, då prins Harry och skådespelaren Meghan Markle kungjort sin förlovning.Foto: FACUNDO ARRIZABALAGA / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Drottning Elizabeth, 93, i söndags, på väg till gudstjänst i Sandringhams St. Magdalene Church.Foto: PAUL MARRIOTT/SHUTTERSTOCK / PAUL MARRIOTT/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Foto: FACUNDO ARRIZABALAGA / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Det brittiska hertigparets egon skulle passa som hand i handske i det svenska skolsystemet. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Stackars drottning Elizabeth! Hon har suttit på tronen längre än evighetsmaskinen drottning Viktoria: 68 ofattbara år. Hela hennes liv har präglats av plikt; hon var bara 25 år och småbarnsmamma när hon blev drottning. 

Nu är regenten 93 år gammal, men stretar på, liten och böjd som en falukorv med smak för roliga hattar. Plikten framför allt.

Och då deklarerar odågan prins Harry, 35, och hans gemål att de överger sina kungliga plikter. De vill stå på egna ben, slå ner pålarna i Nordamerika. 

Vilka skälen än må vara, sätter de sitt personliga välbefinnande före plikten mot en institution. Jaget går före laget. Men de vill gärna ha kvar kungliga fördelar, som sina flotta titlar. 

Harrys och Meghans beteende har kritiserats ymnigt, men det ligger ju helt rätt i tiden. I själva verket skulle paret passa som hand i handske om de flyttade till Sverige och enrollerade lille Archie i det svenska skolsystemet. 

Föräldraskolk - värre än brist på hyfs

I fredags skrev tidningen Skolvärlden om föräldrars otyg att ta ungarna ur skolan för att semestra. En vecka in på vårterminen hade inte alla elever på Gruvans skola i Nyköping kommit tillbaka från jul- och nyårssemestrar. 

Det är samma visa varje termin, säger rektorn, Malin Thunström. Och det har redan börjat trilla in nya ledighetsansökningar: ”Man ska på en skidsemester eller solsemester veckorna innan sportlovet. Jag känner att 'men vänta vi har nyss haft ett lov'. Och de som ska på en tvåmånaders långresa i sommar vill inleda den i maj.”

Somliga skyller på ekonomin - det är ju dyrare att resa på loven. Andra intygar att deras barn är så briljanta att de kan vara borta från skolan utan problem. Vad det i grunden handlar om är att man sätter nöje och jaget före disciplin och laget.

Man kan se det som en enkel fråga om egoism och brist på hyfs. Men det är värre än så. När medborgarnas egon blir så stora att de börjar ta institutionella regler och konventioner med en klackspark finns det en risk att institutionerna förfaller. 

Exempelvis är det en lärares plikt att se till att elever som har varit borta kommer ikapp. Det betyder merarbete, kanske var och varannan vecka. Sådant sliter.

Dessutom blir det svårare att hålla ihop elevgruppen när barn kommer och går, säger Malin Thunström. Det är som på alla arbetsplatser: turbulens i besättningen är påfrestande.

Skolplikten är en viktig läxa

En grundläggande skillnad mellan länder som fungerar bra och länder som inte gör det är just välfungerande institutioner. Att ta steget från diktatur till duglig demokrati har visat sig vara svårt om sådana inte redan är på plats. 

Vi har alltså ytterst goda skäl att välja våra strider gentemot det offentliga och inte förfalla till divalater. Samma sak gäller förstås dem som jobbar inom institutioner. Myndighetsaktivism - när tjänstemän struntar i lagar och regler för att följa någon personlig övertygelse - är också en form av hybris. På sikt är den systemhotande.

Den bästa läxa föräldrar kan lära sina barn är att skolplikten är på riktigt, att de inte både kan ha kakan - en bra skola - och äta den. Och regeringen bör hjälpa till, genom att följa Riksrevisionens råd och ge skolor rätt att bötfälla föräldrar som tar sina barn ur skolan olovandes. 

Det är svårt att inte imponeras av drottning Elizabeths pliktkänsla. Den har sannerligen tjänat hennes kungliga firma väl. Efter henne, syndafloden?