Ann-Charlotte Marteus
"Sverigesomalier har döpt autism till "den svenska sjukan" eftersom autism har blivit ett vanligt inslag bland somaliska barn under senare år. De frågar sig själva varför, i hemlandet var autismuppenbarligen inte vanligt," skrev överläkarna Susanne Bejerot och Mats Humble på DN Debatt i går.
Deras tes är att D-vitaminbrist leder till autism. Och min första tanke var: "De måste ta av sig de där jädra slöjorna!"
Jag är övertygad om att jag inte var ensam om att tänka så.
Det är ingen nyhet att mörkhyade och/eller beslöjade individer har svårare att tillgodogöra sig solens D-vitaminbildande förmåga än vad bleka nordbor har. Därför riskerar vissa invandrargrupper att få vitaminbrist när de flyttar till våra mörka breddgrader, vilket kan orsaka benskörhet och depression.
Men leder D-vitaminbrist dessutom till autism? Det tycks vara en kontroversiell teori, lanserad av den amerikanske psykiatern och D-vitaminentusiasten John Cannell, som ser ett samband mellan autismens boom och de larmrapporter om sol och hudcancer som började komma i slutet av 1980-talet.
Bejerot och Humble för samma resonemang, men sträcker sig inte längre än till att "i dag kan vi inte utesluta att D-vitamin är en starkt bidragande orsak till den så kallade autismepidemin."
Det var allt en tunn krok att hänga en larmartikel på. Och hur mycket kan man lita på att somalier har drabbats av en massa autism som inte existerade i Somalia? Hur många är fallen? Och hur troligt är det att autister blir rätt diagnosticerade i sitt kollapsade hemland?
Dock; somalier kan mycket väl vara överrepresenterade vad gäller autism. Det finns rapporter från flera västländer, inklusive Sverige, som tyder på utomeuropeisk överrepresentation. Vad den beror på vet man inte.
Autismens orsaker är fortfarande höljda i dunkel. Förmodligen är de flera och skiftande.
Låg födelsevikt, för tidig födsel och förlossningskomplikationer tycks ha samband med autism, till exempel. Och vilka grupper i Sverige är överrepresenterade där? Jo, utomeuropéerna.
Förlossningsläkaren Birgitta Essén skrev i Läkartidningen (39/2004) att somaliska - omskurna - barnaföderskor är rädda att dö vid förlossningen. De tror att förlossningen blir lättare om barnet är mindre; alltså bör man äta lite under graviditeten. Kejsarsnitt är de livrädda för, det associeras till död i barnsäng.
Essén menar att dessa kvinnors chanser att föda fullt friska barn skulle öka om den svenska vården var bättre anpassad till deras behov och världsbild.
Hennes studie har några år på nacken, och förbättringar kan ju ha skett. Men förra veckan berättade TV4-Nyheterna att en ny studie visar att invandrare får sämre bemötande i vården än svenskar.
Nu blev det mer problematiskt. Det är betydligt lättare att säga "Av med slöjorna!" än "Förbättra sjukvården för medborgare med icke-europeiskt ursprung". Då hamnar ju fokus på svenska brister - nämligen etnocentrism och strukturell rasism - snarare än på utländska.
Heltäckande slöjor kan som sagt leda till D-vitaminbrist, och de faller nog ur modet när "beslöjade" kulturer har acklimatiserat sig till mörkare breddgrader. Tills dess är det det svenska samhällets uppgift att informera nysvenskar om vikten av solsken, med respekt och grundlighet.
Lyckosamt nog kan man häva bristen med kosttillskott - men Bejerot och Humble påpekar att Apoteket inte har D-vitamintillskott på lager.
Det finns som sagt gott om svenska brister att "avslöja".