Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Snart behöver man väl ett lösenord för att gå på toa

SKL-ekonomen Annika Wallenskog är trött på politikernas kortsiktiga löften
De flesta har inte samma hjärnkapacitet som Russell Crowe (det vill säga John Nash) i A Beautiful Mind. Då skriver man sina 4683 lösenord på minneslappar. Foto: ELI REED / AP TT NYHETSBYRÅN
En läkare på Södersjukhuset skriver att han drunknar i ett huvudsakligen meningslöst lösenordsträsk. Foto: TT NYHETSBYRÅN

Det är bisarrt att en läkare ska behöva minnas ett tjog lösenord för att kunna sköta sitt jobb. Vi är för underdåniga mot våra nya herrar datorerna.  

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Förr hade läkarna på Södersjukhuset sitt schema uppsatt på en vägg. Nu är det slut med så primitiva bondlurkfasoner. Det enda rätta i framkantslandet Sverige är naturligtvis att digitalisera processen. 

När överläkare Uffe Hylin vill titta på sitt schema måste han således sätta sig vid datorn och skriva in sitt lösenord. Tidigare var minimigränsen sex tecken, nu har säkerheten - eller nåt - höjts: minst tio tecken ska det vara. Och var tredje månad måste lösenordet bytas ut.

”Det är alltså mitt schema; inga hemligheter, inte banken!” skriver läkaren i en uppgiven krönika i tidningen Sjukhusläkaren

Om detta hade varit det enda av sjukhusets system som byggts i en anda av galopperande paranoia hade det ju inte gjort så mycket. Så är icke fallet. Dr Hylin måste använda minst fjorton system som kräver inloggning för att kunna sköta sitt jobb. 

Dessa har dessutom olika krav på lösenordslängd och förekomst av siffror och specialtecken. Och alla måste bytas ut regelbundet - med olika intervall.

Pengar i den digitala sjön

Den här verkligheten har de flesta arbetande svenskar fått sig en slev av. Men sjukvården är allas vår angelägenhet, på liv och död. Den måste fungera så vettigt det bara går. 

Uffe Hylin ägnar minst en timme i veckan åt väntan och trassel med inloggningar. Om alla hans kolleger i landstinget har samma problem blir kostnaden för lösenordsstrulet mer än 200 miljoner kronor per år, har han räknat ut.

Pengar i sjön. Men värre ändå: personalresurser i sjön. 

Svensk sjukvård lider av personalbrist. I sviterna av den får vi vårdköer som kostar både hälsa och liv. De två viktigaste vapnen är digitalisering och effektivisering, enligt SKL.

Digitalisering är absolut en del av lösningen - förutsatt att den är just effektiv; att den avlastar personalen och inte byter gamla analoga bördor mot digitala pålagor. 

Tyvärr är vi underdåniga gentemot datorerna. De är ju så blanka och dyra och geniala - vem är väl lilla jag att protestera mot ett flashigt program som kräver att jag ska klicka där, där och där och fylla i det och detta? Vem ska man ens protestera hos? 

I datorn finns inga pappershögar

Ett annat problem med digitaliseringen är att beslutsfattare nu verkligen kan leva ut sin lust att kräva utvärderingar, kvalitetsindex, värdegrundsgoja och så vidare. 

Om all dokumentation fortfarande behövde plitas ner på papper skulle en överhopad välfärdsarbetare åtminstone kunna visa upp högarna och tydligt visa på galenskapens omfattning. Men när utvärderingar fylls i digitalt försvinner de liksom in i en tyngdlös värld där greppbara mått som centimeter och kilo papper saknas. 

Men inga snofsiga kömiljarder kommer att hjälpa mot köer i vården om personalen sitter och dokumenterar i sitt anletes svett. 

Eller brottas med lösenord. 

Självklart måste vissa system inom sjukvården omgärdas av sträng sekretess. Men när hjärnans minnesbank är full, är den full. Då hittar människan andra strategier. Uffe Hylin skriver: ”Min lösenordslista sitter följaktligen upptejpad vid mitt skrivbord.”  

När allt plötsligt ska vara hemligt blir det som verkligen måste hemlighållas, som känsliga personuppgifter, mer sårbart. 

Varje digitaliseringsstrategi bör åtföljas av en tjurig anti-dumheter-kommission. 

 

Läs också:

Hoppsan, de äldre behövs visst, tänkte Andersson