Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Ann-Charlotte Marteus

Snälla, låt vården slippa alla klantpellar just nu

Världens bästa Gösta Ekman som Herr Papphammar.Foto: FOTO: SF/TV4 / TV4
Karolinska sjukhuset i Huddinge.Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Mer än en halv miljon svenskar hamnar på akuten varje år på grund av olyckor. Den siffran måste vi få ner.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Numera diskar jag konservburkar som om de vore den heliga Graal, oändligt varsamt och fokuserat. Det beror inte på någon tonfiskrelaterad religiositet utan kommer sig av att jag skar mig rätt illa i tummen för något år sedan när jag slarvdiskade en burk.

Det blödde och blödde och ett tag undrade jag om det behövde sys. Gud, så jobbigt! Vart ska man ens åka, närakut, därakut, var akut?

Jag fick ordning på blessyren, men sedan dess har jag alltså varit noggrann. Inte av rädsla för blodflöde eller patientavgift utan för att det skulle vara så krångligt och tidsödande att behöva åka in.

Nu är det nya tider. Sjukvården står inför ett elddop - samma svenska sjukvård som gick på knäna redan när det nya coronaviruset bara var en glimt i ett kinesiskt fladdermusöga. 

Men pandemin är överväldigande för alla sjukvårdssystem; för att frigöra resurser börjar man överallt i världen ställa in operationer som inte är akuta.

De flesta svenskar har säkert redan insett att man inte ska okynneshänga på akuten just nu, men man kan ju hamna där ändå. Antingen för att man drabbats av någon mindre exotisk sjukdom än covid-19 – eller för att man har skadat sig i en olycka.

Gör inte det. Skada er inte i en olycka just nu. Jovisst, det ligger i olyckors natur att de liksom bara händer. Men tänk efter före. Låt oss vara lite extra försiktiga. 

Det ramlas, kläms och skärs

Här tänkte jag att jag borde skriva ett stycke om farorna i trafiken. Men nio av tio olyckor i Sverige händer faktiskt ”i hem- eller fritidsmiljö”. Oftast i bostaden. Trafiken är rena kuddrummet jämfört med hemmets förrädiska vrå. 

Konsten att ramla är något av en folksport. Svenskar i alla åldrar trampar fel och snubblar över mattkanter. Mest olycksdrabbade är barn och äldre: de små faller från stolar och bord, seniorer kan få yrselanfall, se dåligt eller ta mediciner som gör en dråsig.

Från tonåren upp till 40+ ramlas det också, men det är vanligare att man klämmer och skär sig. 

Andra vanliga, hemska tillbud består i att folk bränner sig på spishällar eller får varmt kaffe eller vatten över sig. 

Försiktighet i coronavirusets tid

Självklart är det inte sunt att gå genom livet med hjälm och hockeyskydd, varken bokstavligt eller bildligt. Särskilt barn måste få rasa och lära sig att ramla; de som är äldre ska kunna ta ut svängarna, inte bara gå omkring och oroa sig över sina lårbenshalsar. 

Men i coronans tid bör man vara mer försiktig än vanligt, i alla avseenden. Så - skär er inte på samurajknivar när ni lagar mat. Ställ in kaffekoppen ordentligt på bordet. Låt inte kastrullhandtag sticka ut över spiskanten. Håll i trappornas ledstänger om ni har passerat livets ”lätt som en fjäder”-skede.

Varje år skadas mer än 650 000 svenskar så illa i olyckor att de måste åka till akuten. 150 000 av dem måste läggas in. Det vore väl fantastiskt om den siffran kunde underskridas med råge framöver. Inte bara för sjukvårdens och de svårt sjukas skull utan för att måttligt skadade personer kanske inte får den behandling som de tänkt sig. 

De senaste årens larm om väntetider på akuten kan komma att betraktas som den gamla goda tiden. 

Ta det lugnt och knyt skosnörena!