Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Ann-Charlotte Marteus

Sluta upp med era pubertala fasoner

Priset för att rösta på ett missnöjesparti sjunker snabbare än rubeln. Det tjänar SD på.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

En stor del av Sveriges tyckar- och politikelit hänger på Twitter. Nivån är ofta sisådär. Och alltsedan valet i september har den varit exceptionellt sisådär: Långa meningsutbyten mellan höger och vänster på temat "Ni cementerar blockpolitiken och gynnar SD", "Näe, så där säger ni bara för att ni vill ha makt." "Det vill vi inte alls. Vi vill bara stoppa SD." "Ha! Vi vill stoppa SD mycket mer än ni." "Det vill ni inte alls, snipp, snapp, snorum, kommer aldrig mer igen."

Och. Så. Vidare.

Twittrandet speglar nivån i partipolitiken, där man kan skönja drag av missnöjespartiers narraktiga gapighet. Vilket innebär att SD kan smälta in som en brännässla i en förslummad slottsträdgård. 

Nu är Sverigedemokraterna uppe i 16 procent, enligt Novus. Många hoppas att Björn Söders, det vill säga SD:s, exkluderande teorier om svenskhet ska skapa en backlash. Men - knappast, va? Järnrörsskandalen skapade ingen backlash. Tvärtom, Sverigedemokraternas opinionssiffror steg.

Dessutom har riksdagsledamöter från andra partier varit SD behjälpligt genom att stjäla en del av strålkastarljuset från Björn Söder. Rossana Dinamarca (V) gjorde det genom att vägra säga "herr talman" till Söder när hon stod i riksdagens talarstol - för "Du är inte min talman."

Senare skrev hon på Twitter att någon hade hedrat hennes pubertala tilltag med ett t-shirtmotiv. Hon var mycket stolt. 

På onsdagen fortsatte riksdagsprotesterna mot Söder. Miljöpartisten Jan Lindholm sade herr talman på nordsamiska, "riihkabeaivvi sardnideaddji". Vänsterpartisten Karin Rågsjö inledde med "Shalom, herr talman".

Det hade kunnat bli pregnant. Om de båda formellt och korrekt hade sagt "herr talman", och sedan inlett sina anföranden på ett minoritetsspråk, exempelvis, hade det varit en ytterst elegant markering mot SD:s politik och människosyn. Men genom att rikta sig mot talmannen, föll de in i Dinamarcas trall: "Du är inte min talman". Då är de ute efter att mobba personen Björn Söder. Och, framför allt, de visar att respekt för en vald talman, och för god ton i kammaren, inte är något de premierar.

Så nu har vi väl ny praxis - igen. Riksdagsledamöterna bestämmer själva om de har lust att respektera talmannen, eller om de hellre vill ge hen fingret, av en eller annan orsak.

Och det är ju inte bara miljöpartister och vänsterpartister som kan tänkas vilja bryta mot praxis i sin jakt på en fräsig t-shirt. Sverigedemokraterna, som inte kan få inflytande på något annat sätt, kan få det genom att hitta genvägar i ett system som vilar tungt på praxis och demokratiskt sinnelag.

Varje gång företrädare för andra partier, eller hela partier, unnar sig lyxen att bryta mot praxis, underlättar de Sverigedemokraternas destabiliserande jakt på inflytande. För vem orkar till sist bli upprörd när praxisbrott har blivit - praxis?

Och priset för att rösta på ett missnöjesparti hotar att falla rejält, när väljarna måste leta med förstoringsglas efter statsmannamässighet hos de anständiga partierna.